Raitanen löpte in i världseliten – blev åtta och bästa europé trots tunga ben: “Senaste OS var jag ännu en orienterare”
Topi Raitanen tyckte att benen var tunga och tekniken dålig. Ändå gjorde han ett jättelopp och slutade på åttonde plats i finalen på 3000 meter hinder. Den bästa finländska insatsen av en distanslöpare i OS sedan glansdagarna i Moskva 1980.
I OS-tävlingarna för 41 år sen blev långdistanslöpningen en finländsk medaljfest, med Kaarlo Maaninka och Martti Vainio på pallen i Moskva. Inget konstigt alls för en idrottsnation som blivit bortskämd med Lasse Viréns fantastiska OS-uppvisningar på 70-talet.
Nu är läget ett annat. Under fyra långa decennier hade inte en enda finländsk medel- eller långdistansare löpt in bland de åtta bästa i OS.
Den långa sviten bröts i kväll, då Topi Raitanen slutade åtta på 3000 meter hinder i Tokyo.
– Sett till min målsättning var det bra. Jag tänkte att med en normalinsats kan jag nå placeringarna 8 till 10. Jag gav allt på banan, och det räckte till en åttonde plats, säger Raitanen till Yle i intervjuzonen efter att ha löpt i mål på tiden 8.17,44.
– OS 2016 var jag orienterare, nu var jag åtta. Det visar att det har gjorts bra jobb.
Karriärens näst bästa tid
Det blev inget nytt finländskt rekord, men karriärens näst bästa tid för Raitanen, bara en dryg halvsekund från det personliga rekordet.
Verkligen inte illa med tanke på att Raitanen själv tyckte känslan var småseg.
– Jag hade tunga ben, men det hade många andra också, sammanfattar Raitanen.
Den finländska hinderframgången kom under en kväll när regnet hittade till Tokyos Olympiastadion.
En lång och blöt skur gjorde löpbanan vattendränkt när damerna löpte sina semifinaler på långa häcken. Regnet var så tätt att damernas stavkval tog en lång paus. Och damernas diskusfinal fick pågå lite för länge med lite för många halkande idrottare innan arrangörerna satte stopp.
Käftades med en löpare
När hinderlöparna just efter att det slutat regna sköts iväg på den publikfria stadion var farten väldigt maklig i början. Ingen skräll för Raitanen.
– Nej, det överraskade inte. Det var så tungt regn på träningsplanen under uppvärmningen så det förvånade inte mig att tempot blev lugnt i starten.
Raitanens taktik var klar. Finländaren låg sist i fältet och avvaktade.
– Jag låg långt bak så det inte skulle bli nåt gnabbande. En löpare käftades jag lite med men det var allt.
– Det är säkrast för mig att ligga i slutet av fältet. Jag har dålig hinderteknik när benen är trötta. Som nu, tekniken var mycket sämre än i kvalet.
"Poängplats" säger Finland
Sakta men säkert höjdes tempot i täten, och med det ökade också Raitanens fart. Tiderna säger allt. Första kilometern löpte han på 2 minuter och 53 sekunder. Andra gick på 2,47. Och den sista löpte Raitanen på 2,40.
På slutvarvet plockade Raitanen flera placeringar och löpte i mål på det som finländare kallar poängplats, ett fenomen som det är oklart om någon annan nation sysslar med.
Raitanen var först av de 15 finallöparna i intervjuzonen och verkade själv vara mer intresserad av att han löpt nytt säsongsbästa.
För det här med tider är något han går i gång på.
– Det är orsaken till grenbytet. Att kunna jämföra tider och på så sätt få direkt feedback. Det är det jag älskar att göra.
Magiskt marockanskt slutvarv
Segern i loppet gick till Marockos Soufiane El Bakkali som gjorde ett mäktigt slutvarv på under 58 sekunder och tog OS-guld före Lamecha Girma från Etiopien och kenyanen Benjamin Kigen.
Sedan tog sig löpare från Etiopien, Eritrea, Kanada och Japan över mållinjen innan det var Raitanens tur, som åtta och OS-finalens bästa europeiska löpare.
Inte illa, om man till exempel minns vilket larm det blev när Jukka Keskisalo vann EM-guld på sträckan för 15 år sedan.
Som helhet en högst imponerande OS-debut av 25-åringen. Och en prestation som ger mersmak inför den fortsatta satsningen. Det här var bara början.
– Jag är redo att löpa snabbare i fortsättningen, säger Topi Raitanen med eftertryck.