Libanons ekonomi i fritt fall ett år efter Beirutexplosionen – kan den forna kolonialmakten Frankrike rädda landet?

Den 4 augusti 2020 fick fler än 200 invånare i Libanons huvudstad Beirut sätta livet till i den stora explosionen som förstörde delar av staden. I dag, ett år senare, är invånare fortfarande i akut behov av stöd och det råder brist på bland annat mediciner, elektricitet och bensin i hela landet.

Libanons ekonomi var redan på nedgång innan explosionen men nu befinner den sig i fritt fall.

På Frankrikes president Emmanuel Macrons initiativ ordnas på onsdag en ny internationell givarkonferens i stöd för Libanon.

Enligt Mellanösternexpert Rouzbeh Parsi på Utrikespolitiska institutet i Sverige ligger det i Frankrikes intresse att se till att landet kommer på fötter igen.

– Frankrike har försökt påverka den kris som pågått länge i Libanon, särskilt efter explosionen då Macron åkte dit och försökte påverka och nå ut till befolkningen vars missnöje var väldigt påtagligt.

Frankrikes och Libanons relation

Den tidigare kolonialmakten Frankrike har tagit en ledande roll i försöket att stödja Libanon och lösa dess ekonomiska kris.

Macron var den första världsledaren på plats i Beirut efter explosionen för ett år sedan och välkomnades varmt på gatorna av många libaneser.

Men Libanons befolkning utgörs av en brokig blandning av etniska och religiösa grupper och hur libaneserna förhåller sig till Frankrike överlag, beror på vem man frågar, säger Parsi.

– Olika grupper har olika erfarenheter av det system som Frankrike var med och byggde upp och som i dag råder i det moderna Libanon, säger Parsi.

Historiskt är det de kristna maroniterna i Libanon som stått Frankrike närmast men Parsi tror ändå att alla grupper vill ha en fungerande relation med landet.

Varför blandar sig Frankrike i?

Parsi säger att det finns flera orsaker till Frankrikes intresse att få Libanon på fötter igen.

Dels har Frankrike en viktig historiskt relation till Libanon; mellan första och andra världskriget förvaltades Libanon av Frankrike på uppdrag av Nationernas Förbund.

– Libanon är i många avseenden ett sekulärt land, till viss del vänt mot västvärlden. Det här är en del av det arv från den franska tiden som Frankrike ser som positivt.

Dels är Frankrikes intresse för Libanon också rent politiskt; man vill bestämma vem som styr landet och samtidigt hålla borta parter som den shiitiska Iranstödda Hizbollahmilisen, som är en dominerande maktfaktor i Libanon, säger Parsi.

– Hizbollas dominans i Libanons politiska system i dag ses som ett problem, även av många andra länder.

Macrons uppmaningar saknar tyngd

Libanon har präglats av korruption och misskötsel av ekonomin allt sedan inbördeskriget på 70- och 80-talet.

Efter explosionen förra året uppmanade Emmanuel Macron Libanon att göra kraftiga politiska reformer och se till att landets banksystem blir mer transparent.

Men hittills har det inte funnits särskilt mycket tyngd bakom Macrons uppmaningar och den forna kolonin verkar ha slått dövörat till.

– Macron hade inte så mycket att komma med, konstaterar Parsi.

Valutan i fritt fall efter explosionen

300 000 invånare förlorade sina hem i den stora explosionen i Beirut, som orsakades av flera ton sprängämnen som hade lagrats i hamnen i flera år.

De materiella kostnaderna uppgick i flera miljarder.

Explosionen blev dödsstöten för landets ekonomi, men Parsi påpekar att krisen började långt före katastrofen.

– Även utan explosionen och coronapandemin befann sig Libanon i ett mycket farligt läge, säger Parsi.

Det libanesiska pundet har tappat 90 procent av sitt värde sedan 2019 och över hälften av landets befolkning beräknas leva under fattigdomsgränsen.

Risk för att stödpengar inte hittar rätt fickor

Emmanuel Macron ordnade en första internationell givarkonferens i stöd för Libanon direkt efter katastrofen förra året.

Där lyckades man samla ihop 250 miljoner euro i bistånd för att lindra den omedelbara nöden i Beirut.

I dag ordnas en ny givarkonferens. Men frågan är vilken nytta de insamlade pengarna gör för de drabbade libaneserna.

– Problemet för Frankrike och alla andra som vill ge pengar är att man inte vill stoppa in pengar i ett så inkompetent politiskt system för då vet man att pengarna inte kommer att gå till rätt ändamål, säger Parsi.

Men paradoxalt nog måste man samtidigt fråga sig vad som händer med Libanons befolkning om man inte ger pengar:

– Valutan är inte värd någonting, allting kostar pengar och en del av maten som behövs går inte att importera.

Alla parter borde sitta kring samma bord

Rouzbeh Parsi tror inte att Macrons givarkonferenser är lösningen på Libanons ekonomiska kris, eftersom de parter som träffas under konferenserna endast är de som har pengar och kommer någorlunda bra överens med Frankrike.

– Ska man lösa ett problem som Libanon så är det väldigt svårt att göra det utan Iran, om man anser att Iran är inblandat.

Enligt Parsi är problemet med försök att lösa konflikter i Mellanöstern generellt, åtminstone delvis, själva processen.

– De som tycker om varandra och är vana vid att prata med varandra träffas på en konferens, i stället för att alla parter i en konflikt sätter sig kring samma bord och försöker klura ut i vilken mån man har några gemensamma intressen som alla kan hjälpa till med.

Tre sonderare på ett år

Libanon befinner sig just nu i en djup politisk kris såväl som ekonomisk. Landet har inte haft en fullt fungerande regering sedan explosionen då den sittande regeringen avgick.

Libanons politiska landskap är mycket splittrat och landet har ett invecklat politiskt system som är uppbyggt på maktdelning efter religionstillhörighet.

Nu har miljardären och den tidigare premiärministern Najib Mikati föreslagits bli premiärminister och står inför den stora utmaningen att bilda regering.

Om Mikati lyckas och vill bli långlivad på ledarposten väntar sedan en ännu större utmaning; att åtgärda en av de värsta finanskriserna i Libanons historia.

Källor: Reuters, AFP, BBC, Al Jazeera