Hoppa till huvudinnehåll

I Alexandra Källmans garderob trängs vikingakläder, 1700-talsklänningar och en knektdräkt som tog 300 timmar att sy

Historia och handarbete är Alexandras stora intressen. För fem år sedan gick hon på vikingamarknad och började efter det sy egna historiska kläder.

Jag har alltid varit svag för 1700-talet, men nästan varje epok är intressant

― Alexandra Källman, syr historiska kläder

I hemmet i Purmo i Pedersöre finns numera korsetter, strutsfjädrar, magplattor och massor av andra klädplagg som kan berätta en historia om allt från politik till sparsamhet.

De vikingatida dräkterna klipptes till i fyrkanter för att så lite tyg som möjligt skulle gå till spillo.

Det ljusa sidenbandet längst upp var egentligen mycket smalare för siden var dyrt.

Knektklänningen användes i 1400-talets Mellaneuropa. En kvinna som strövade på slagfälten kallas Bumla från tyskans slachtbumlerin. Efter slagen samlade de föremål och tyg från liken. Tyget kunde sedan sys in i den egna dräkten.

Tre meter tyg gick åt till kragen som då den var klar är ungefär 30 cm lång. Alexandra lade ner 300–400 timmar på dräkten.

Jag syr när jag fikar med väninnor, lyssnar på böcker eller ser tv-serier

― Alexandra Källman

Knektarna som riskerade liv och lem på slagfälten fick lov att använda kläder som såg mer ut som adelns så länge de använde de fattigas material – lin och ylle.

På 1700-talet skulle höfterna vara breda och konstruktionen gjorde att det i fickorna under kjolen rymdes minst ett par skor.

Klänningen på 1700-talet kunde bestå av 10 olika, utbytbara, delar som gjorde att få plagg kunde kombineras till många olika utstyrslar. Här en magplatta att ha framme på klänningen.

Om de engelska damerna band upp kjolen så här lär det ha betytt att de "stödde Polens sak" i någon av alla konflikter på 1700-talet. Därav namnet Robe à la polonaise på den här kjolen.

I framtiden hoppas Alexandra få föreläsa om och ställa ut sina alster. Följ henne på Instagram: @tinwecrafts.