Finland betalar mest bistånd till Afghanistan – vad händer med det om talibanerna tar över? "Talibanerna vet vad som står på spel"

Talibanerna ökar kontinuerligt sitt inflytande i Afghanistan och våldet ökar. Över hälften av landets statsbudget utgörs av utländskt bistånd, och frågan är nu vad som händer med biståndet om talibanerna helt tar över kontrollen i landet.

Kriget i Afghanistan har pågått i nästan 40 år och det har gjort landet till ett av världens fattigaste. Hälften av befolkningen är i behov av bistånd. Långvarig fattigdom, det svåra säkerhetsläget, upprepade naturkatastrofer och dessutom en pandemi har försatt det bräckliga landet i en ytterst svår situation.

Korruptionen är ett av problemen, och omvärldens bistånd har allt mer bundits till villkor. Biståndet kan utebli om inte landet satsar på demokrati och jämställdhet.

Den utländska hjälpen är ändå helt nödvändig, och observatörer bedömer att utan den kommer det afghanska samhället knappast att kunna hålla ihop.

– Det är viktigt för oss att stödja ett demokratiskt Afghanistan där kvinnorna ges rättigheter och där flickorna kan gå i skola, konstaterade utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) i november 2020.

Problemet nu är att talibanrebellerna håller på att ta över Afghanistan vilket betyder att varken demokrati eller kvinnornas rättigheter står högt i kurs.

Svenska Afghanistankommittén följer med situationen i landet. Enligt Andreas Stefansson, som är generalsekreterare för kommittén, är läget svårt men inte helt ohanterligt.

– Värst är det då striderna pågår men efter det är det - även då talibanerna tagit över ett område - lugnt och stabilt och då kan vi återvända och börja arbeta igen efter att vår verksamhet varit "nedfrusen" under de värsta våldsamheterna.

Stefansson säger att talibanerna inte har någonting emot hjälparbetare - tvärtom.

– Vi ombeds att stanna kvar.

Det finns olika slags talibanledare

Det är oklart hur talibanerna väljer att styra det samhälle de tar över och hur stram kontrollen blir av invånarna där.  

Enligt Andreas Stefansson bör man komma ihåg att det finns mycket olika slag av talibaner. En del av dem är hårdnackat extrema och kräver att strikta regler och dekret visavi till exempel kvinnor och utbildning följs i detalj. Men det finns också sådana som är tolerantare och öppna för lokala invånares önskemål gällande skolgång för flickor, kliniker med kvinnlig personal för kvinnor och kvinnor i arbetslivet. Det finns till och med de som säger att koranen och islam ser det som viktigt att både flickor, pojkar, kvinnor och män utbildas.

På tjugo år har det fattiga Afghanistan ändå gått framåt

Mycket har förändrats under de senaste tjugo åren i Afghanistan. Och trots att landet hör till de fattigaste i världen och har lidit av långvariga krig så finns det en hel del som har gått framåt i samhället.  I dag går många i skola, och en stor del av dem är flickor. Hälsovården har utvecklats och kvinnor är ute i arbetslivet.

– Men nu är risken stor för att samhället går tillbaka. Vi får se hur det går. Allt beror på vilket inflytande talibanerna får och om de vill återgå till det system som följdes på 1990-talet. Talibanerna är inte så tydliga och explicita i sina uttalanden, konstaterar Stefansson.

I praktiken brukar dock talibaner gå in för en konservativ, religiös dogmatism som påtvingas andra. Segregering införs, människor påtvingas klädkoder och innehållet i skolböckerna ändras.

Oklart vad som kommer att ske

Det är alltså oklart vad som kommer att ske i Afghanistan. Talibanerna ökar sitt inflytande, och striderna har intensifierats sedan maj. Regeringsstyrkor har länge försökt hålla talibanerna borta från provinshuvudstäderna, men talibanstyrkor har lyckats ta sig in i flera stora städer. 

Andreas Stefansson bedömer att det blir svårt i längden om Afghanistan faktiskt får en repressiv fundamentalistisk talibanregim. Det är inte sagt att ett sådant land längre kan åtnjuta samma internationella stöd som hittills.

Å andra sidan är det väldigt mycket som står på spel också för talibanerna då de ska försöka styra ett så bräckligt land. 

"Talibanerna vet vad som står på spel"

- Det är nog tydligt för talibanerna att det internationella stödet står på spel. Omvärlden vill inte stödja en stat som kränker mänskliga rättigheter, och det kan ses som ett viktigt kort i förhandlingarna. Talibanerna vet vad som står på spel.

Det internationella samfundet har alltså ett slags påtryckningsmedel.  Det är inte sagt att talibanerna vill bli helt isolerade och utan det internationella stöd som är så viktigt för uppbyggnaden av det afghanska samhället.

Andreas Stefansson påpekar att talibanstyret på 1990-talet hade väldigt dåligt med resurser och att det var mycket svårt då att kunna skapa något slags fungerande statsmakt. 

Omvärlden ska inte strypa stödet till det afghanska folket - ett folk som lidit i 40 år av krig

― Andreas Stefansson

Han påpekar också att internationellt stöd faktiskt har stor betydelse och att omvärlden borde vara tydlig med att stödja det afghanska folket.

Det lokala arbetet viktigt - det är den vägen påverkan kan ske

Det stöd som riktas till Afghanistan kanaliseras till stor del via organisationer som arbetar direkt i lokalsamhället i Afghanistan. Enligt Andreas Stefansson kan man den vägen försöka påverka regimen - oavsett vilken typ av regim det handlar om.

– Skulle det bli en talibanregim kommer vi att fortsätta med att stödja folket. Och vi försöker också påverka det lokala ledarskapet.

Eftersom det ändå skett en hel del utveckling i Afghanistan sedan talibanerna förra gången hade makten i landet så finns det i dag en annorlunda inställning och en ny kunskap i det afghanska samhället. För tjugo år sedan var situationen en annan.

– Då handlade det om ett söndersargat folk och ett väldigt dåligt organiserat civilsamhälle. Det var lätt för talibanregimen att styra och vara repressiv och hårdför eftersom det inte fanns civilt motstånd. I dag bedömer jag att det är fråga om ett helt annat läge. Talibanledarskapet tvingas att förhålla sig till en annan slags befolkning.

Afghanerna blir allt mer läs- och skrivkunniga, och via de sociala medierna har de en ny kontakt med omvärlden. Många är organiserade i föreningar och organisationer.

Men i slutändan är det förstås inte lätt att stå emot talibanledarskapets makt då de är beväpnade.

Rädsla bland afghaner som arbetat med väst

Nu när de utländska styrkorna dras tillbaka från Afghanistan råder det också stor oro bland de afghaner som ställde upp för utländska företag och organisationer.

I takt med talibanernas tilltagande makt riskerar de här afghanerna att utsättas för repressalier av talibanerna på grund av sitt tidigare samarbete med västmakter som agerade i landet.

Det finns bland annat tolkar som tidigare arbetade för andra länder. De söker nu uppehållstillstånd utomlands eftersom de är rädda för att deras samarbete med väst kan komma att kosta dem livet om talibanerna lyckas inta de städer där de bor.

En del länder har hjälpt till med att evakuera afghaner och erbjuder dem en möjlighet att etablera sig som flyktingar. USA och EU har lovat ta emot fler afghanska flyktingar. Många länder har stoppat alla utvisningar till Afghanistan, bland dem Finland.

Finland fortsätter tillsvidare med biståndsarbetet i Afghanistan

Arben Sejdaj vid Utrikesministeriets biståndsavdelning konstaterar att fredsförhandlingarna mellan den afghanska regeringen och talibanrörelsen fortfarande pågår men att talibanerna inte har visat en tillräckligt stor förhandlingsvilja.

– Konflikterna i Afghanistan kan inte lösas på militär väg och det är något som talibanerna bör förstå. En hållbar lösning nås enbart via politiska förhandlingar. För Finlands del är det viktigt att också kvinnorna deltar i fredsprocessen i alla skeden.

Arben Sejdaj påpekar att talibanerna inte är populära bland folket. Den äldre generationen minns tyrannerna från 1990-talet då talibanerna ledde landet medan de yngre och mer frisinnade afghanerna inte ens kan tänka sig att acceptera den typens konservativa ledarskap.

– Talibanerna bör erkänna den nya verkligheten och folkets vilja om de vill få någon form av legitimitet och en hållbar roll i det afghanska samhället. 

Enligt Sejdaj måste också den afghanska regeringen nu stärka sin trovärdighet och bland annat få bukt med korruptionen i landet och stärka institutionerna.

Sejdaj säger att Finlands biståndsarbete i Afghanistan fortsätter om säkerhetsläget och den politiska situationen tillåter det.  Arbetet är kopplat till de principer som slogs fast under den internationella biståndskonferens som hölls hösten 2020. Biståndsgivarna kräver minskad korruption, utökade rättigheter för kvinnor och allmänt beaktande av mänskliga rättigheter.

– Tills vidare har det funnits tillräckligt goda förutsättningar för ett fungerande biståndsarbete, och inga förändringar har skett i vår biståndsverksamhet.

Sejdaj påpekar att man inte i det här läget kan betrakta talibanrörelsen som en politisk aktör. Målet är att fredsprocessen ska leda till resultat och att talibanerna inte längre hotar Afghanistan som en militär rebellrörelse. Det innebär att talibanerna måste upphöra med sin militära verksamhet och att de på ett fredligt sätt bidrar till uppbyggnaden av Afghanistan.

 – Vi stöder inte politiskt eller med biståndsarbete den typens tyranni som talibanerna sysslade med på 1990-talet då det afghanska folket utsattes för stort lidande. Talibanrörelsen måste visa att den förändrats om samarbete med det internationella samfundet alls ska vara möjligt.

Talibanerna måste visa att de stöder gemensamma värderingar som mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter, och att de motarbetar terrorism samt försöker få bukt med narkotikaproblemen.

Afghanistan riskerar att hamna i kaos om talibanrörelsen inte går med på förhandlingar, och om de fortsätter att erövra nya områden och försöker ta över regeringsmakten med militära medel. 

Trots alla framgångar som nåtts under åren kvarstår många problem då det gäller mänskliga rättigheter. Människor utsatts nu för brutaliteter i de områden som talibanerna har erövrat. Flickors och kvinnors rörelsefrihet begränsas och de tvingas till giftermål med talibankrigare. De får inte klä sig som de vill och de fråntas utbildning och arbete. 

Något som också är mycket bekymmersamt är att personer som arbetar för mänskliga rättigheter och journalister mördas.