Ben Simonsén från Savijärvi gård tog NM-brons i spannkörning trots mardrömsstart på resan: “När vi kom till södra Sverige hade jag en halt häst”

En personlig bronsmedalj och en silvermedalj i lag. Det kammade Ben Simonsén från Savijärvi gård i Sibbo hem under de nordiska och baltiska mästerskapen i spannkörning, som ordnades i Danmark.

Har du inget äpple med dig?

Stoet Rayogo kommer nyfiket fram till reportern, låter henne krafsa och paja en stund, men tröttnar snart på uppmärksamheten eftersom inga godbitar dyker upp ur fickorna.

Rayogo är 14 år, ett halvblod av Oldenburgs stambok och beter sig lugnt och harmoniskt där hon betar ute i en av de stora hagarna på Savijärvi gård i Sibbo.

De nordiska och baltiska mästerskapen i spannkörning ordnades den 21-25 juli i Danmark. Husse är glad över framgången med stoet.

– Det var en stor överraskning. Jag åkte till Danmark för att ta en medalj, ingen skillnad vilken, men jag skulle ha en medalj. Men resan började med en halt häst, berättar Ben Simonsén, ägare till Savijärvi gård.

Och det såg verkligen illa ut till en början, eftersom Rayogo var halt på alla fyra ben den måndag de hunnit köra till södra Sverige.

– Den hade rest dåligt och spänt sig, så vi jobbade hela tisdagen med att massera den och mjuka upp den.

"Den har bra lynne och rörelser"

Det stora frågetecknet var alltså om hästen skulle bli i så god form att den skulle komma igenom veterinärgranskningen som görs inför tävlingen.

– På måndag kväll då vi åt middag i Bjuv var jag säker på att hästen blir i Sverige, och att jag åker över till Danmark som tränare och bara tittar på tävlingarna.

Men Simonsén och Rayogo hade tur med sig. I Sverige fanns nämligen en tidigare kollega till Simonsén, hästfysioterapeuten Arja Mikkonen.

– Hon fixade hästen i skick och masserade den längs med tävlingen. Att det gick så bra var nog en jättestor överraskning.

Husse Ben Simonsén stryker stoet Rayogo över mulen och berättar att hon har ett bra lynne, bra rörelser och många allmänna goda kvaliteter som krävs av en körhäst.

– Nackdelar är att hon har en svankig rygg och har svårt att bära sig. Under hela coronatiden har jag jobbat för att få hennes rygg starkare och hennes form bättre.

Spannkörningstävlingen består av tre moment: dressyr, maraton och precision. Det är med andra ord krävande för hästen, som bör vara i god form.

– Om du kör ett dåligt dressyrprogram så är det omöjligt att stiga till topplaceringar, konstaterar Simonsén.

Rayogos rörelsemekanik är fin då hon är avslappnad, men så fort hon spänner sig går det sämre.

– Då hon sänker ryggen ser det ut som om en kratta skulle springa omkring på gräsmattan, skrattar Simonsén.

Hästen är också snabb, men skulle behöva mer uthållighet på terrängdelen (maraton), då det är fartfyllt.

– Speciellt i slutet av banan vill hon inte tända på de sista portarna, men första hindren går alltid superbra. Det här ska vi jobba på nu när tekniken är i skick, säger Simonsén som skaffade hästen 2018.

"Jätteroligt att sporten har ett uppsving"

På fredag (6.8) är Rayogo i hetluften igen. Då inleds nämligen FM-tävlingarna i spannkörning, som ordnas hemma på Savijärvi gårds ägor.

– Lite små detaljer ska ännu fixas, till exempel campingområdet för dem som ska bo här. Men jag har i princip hållit på med arrangemanget sen jag kom hem från Danmark.

Nyblivna nordiska medaljören Ben Simonsén från Sibbo: "När jag kom till södra Sverige hade jag en häst som var halt på fyra ben"

9:25

39 ekipage är anmälda till tävlingarna, vilket glädjer Simonsén.

– Det är jätteroligt att se att sporten har ett uppsving i mängden deltagare igen, efter två sämre år. Om bara 20 ekipage kommer får man det inte att gå runt ekonomiskt.

Fler deltagare ger också möjligheten att satsa mer på sträckorna, hindren och bottnen på banorna.

Vad ska man inte missa om man vill komma till Savijärvi som åskådare på veckoslutet?

– Jag rekommenderar lördag klockan 13 då det är fart under de två närmaste timmarna. Hinderområdet är koncentrerat, så man ser bra.

För en som inte är insatt i sporten kanske det är svårt att förstå allt som händer, men Simonsén rekommenderar att man rycker en hästkunnig i armen. Han förklarar också idén så här:

– Det gäller att köra varje hinder i alfabetisk ordning från A- till F-porten utan att köra igenom en annan port på vägen. Den som är snabbast är den som plockar på sig minst straffpoäng, och slutresultatet avgörs på söndag.

"Du har 10 centimeter på båda sidorna..."

På söndag är det dags för konkörningsbanan (precision). Med tungan rätt i munnen gäller det att ta sig mellan koner med bollar på.

– Du har 10 centimeter på bägge sidorna om vagnen och ska klara alla svängar i hög hastighet. Kommer du i mål inom utsatt tid utan att fälla en enda boll har du goda chanser att vinna FM, konstaterar Simonsén.

Rayogo betar lugnt intill oss och vet kanske inte ännu vad som väntar henne på veckoslutet. Klart är i alla fall att just konerna är hennes grej.

– Det är hennes starkaste del då hon är på gott humör. Hon är jättestabil att köra och tycker om den deltävlingen, konstaterar Ben Simonsén.

Då reportern ber Rayogo posera med husse för några fotografier går hon snällt med på att lämna utforskandet av gräset för en stund. Den här gången får ändå vagnen vara borta från bilderna och Rayogo kan fortsätta ha på sig sitt tunna gråbruna sommartäcke.

– Hon är inte så bra på att posera, skrattar Ben Simonsén, klappar om stoet och putsar försiktigt bort lite smuts från hennes högra öga.

I bakgrunden spatserar gårdens föl omkring med sina mammor i solen, och verkar riktigt nöjda med att södra Finland har återgått till den temperatur vi förr kallade för sommarvärme.