Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Mirjam var bara ett år då hennes far föll offer för Stalinterrorn i Sovjetunionen: ”Han var lång, hade lockigt hår och jag satt i hans famn”

En äldre dam tittar rakt in i kameran. Bakom henne tät skog.
Bildtext Mirjam Bosiuk miste sin far då hon var ett år gammal, han sköts i Sandarmoch.

Den femte augusti 1937 började kommunistledarna i de nordvästra delarna av Sovjetunionen fullfölja Josif Stalins order om att ta kål på alla statens fiender.

Några dagar senare började samma process längre österut och slutligen pågick utrensningarna i hela landet.

Tusentals oskyldiga människor dömdes till döden i hastigt sammankallade skenrättegångar, sköts och slängdes i anonyma massgravar.

En nedbantad högtid

På årsdagen för början på terrorn hedras offrens minne i Sandarmoch vid Onegasjöns nordvästra kust där man har upptäckt kvarlevor av tusentals mördade. 

Tidigare år har minneshögtiden i Sandarmoch varit en ganska mastig ceremoni med en stor folksamling, tal och processioner.

I år var det en mera spontan händelse där människor i små grupper kom till platsen och var för sig hedrade Stalinoffrens minne.

Ella Otiptjuk läste upp en lista med namn på präster och diakoner som miste livet i Sandarmoch. Listan var lång och efteråt sa hon att det kändes in i själen då raden av namn berörde henne så starkt.

En kvinna tittar på en mapp. I bakgrunden personer som besöker en minnesten.
Bildtext Ella Otiptjuk läste upp namn på avrättade präster och diakoner.

Mirjam Bosiuk, 85 år, var här för att hedra minnet av sin far. Han hette Reino Ahlberg och kom till Karelen från Finland för att gå i politikerskolan i Leningrad.

Under tiden i Sovjetunionen bytte han namn till Sainio. Han jobbade bland annat som chaufför hos den lokala kommunistledningen. I oktober 1937 försvann han.

Dottern fick först år 2000 reda på att han hade skjutits ihjäl i Sandarmoch den 28 december 1937. Då var Mirjam Bosiuk bara ett år gammal.

– Jag minns bara att han var lång, hade lockigt hår och jag satt i hans famn då mamma kom från jobbet, säger Mirjam Bosiuk.

En annan finländare som uppmärksammades i Sandarmoch under minneshögtiden var Karl Johan Karlsson. Han kom till Sovjetunionen från USA, dit han hade flyttat på 1920-talet.

En minnesskylt. På skylten ett svartvitt foto av en ung finsk man.
Bildtext Karl Johan Karlssons minne hedras.

Till Karelen flyttade han tillsammans med sin fru 1932. Den vistelsen blev kort, han avrättades 8.5.1938. Han har nu en minnesplakett i Sandarmoch.

Den ombesörjdes av hans brorsons dotter, Pia Granroth. Hon var inte själv på plats utan journalisten Valerij Potasjov presenterade Karlssons historia.

Otaliga oskyldiga avrättades

Bland tallarna i Sandarmoch fladdrade otaliga fjärilar omkring, de flesta av dem sorgmantlar.

Många av dem som hedrade minnet av Stalinterrorns offer uppfattade fjärilarna som hälsningar från de döda. Och sådana finns det alltför många av på den här platsen.

Under åren 1937 – 1938 mördades flera än tiotusen människor just här. I hela Sovjetunionen mördades omkring 800 000 människor under ett år och tre månader då det som kallas ”den stora terrorn” pågick.

Ett träd med minnesskyltar.
Bildtext En del av de finska offren har fått namnskyltar i Sandarmoch.

Historikern Anatolij Razumov är en av dem som har samlat information om de mördade.

Han arbetar trätt tillsammans med Jurij Dmitriev, historikern som 2016 greps anklagad för barnpornografi och olaga vapeninnehav. Dmitriev sitter i fängelse men arbetar fortfarande med att reda ut vilka öden Stalinterrorns offer mötte.

Då Dmitriev 1997 upptäckte att det var i Sandarmoch och i Krasnyi utanför Petrozavodsk som avrättningarna hade skett möttes informationen till en början med uppskattning av den ryska statsledningen.

Just det året hade utlysts till året för försoning och då passade det bra att återupprätta de oskyldigt mördades heder.

Uppskattningen fortsatte i nästan tjugo år, men sedan vände det. I dag vill president Vladimir Putin och den övriga statsledningen helst inte att man minns Josif Stalins grymma metoder.

Personer har samlats runt en gravsten. Någon knyter ett stycke tyg runt gravstenen.
Bildtext Minneshögtiden var i år mindre än vanligt. Längst till höger Jurij Dmitrievs dotter Jekaterina Klodt.

Finsk tystnad 

Eftersom också väldigt många finländare mördades under terroråren har många efterlyst en officiell minnesplatta eller minnesmärke över de offer som kom från Finland.

Det officiella Finland har valt att hålla låg profil i det här sammanhanget och i linje med det gav Finlands konsul i Petrozavodsk, Johannes Pukki, inte någon intervju till Yle under minneshögtiden i Sandarmoch. Han ville inte ens svara på hur han själv upplever platsen.

I Ryssland fins just nu en tendens att släta över Stalins grymheter och i stället berömma honom för att han ledde Sovjetunionen till seger i det stora fosterländska kriget, alltså den del av andra världskriget som Sovjetunionen var med i.

Just ingen bryr sig om att påpeka att Sovjetunionen eventuellt skulle ha klarat sig ur kriget med mindre förluster om inte Stalin under 1930-talet hade låtit avrätta en stor del av landets generaler och andra höga officerare. 

Opinionsmätningsinstitutet Levada tsentr presenterade den här veckan en undersökning som visade att 43 procent av de tillfrågade skulle vara beredda att låta resa nya statyer till Stalins ära.