Hoppa till huvudinnehåll

Sport

“Snälla, kom inte tillbaka till Belarus!” – OS-sprintern Timanovskaja varnades av familjen

Kristina Tsimanovskaja under en presskonferens i Warszawa.
Bildtext Kristina Timanovskaja under presskonferensen i Warszawa.

En av de mest minnesvärda idrottarna från OS i Tokyo blir Kristina Timanovskaja. Inte för sina idrottsprestationer, utan för hur det gick till när hon vägrade åka hem till Belarus igen. Nu berättar hon hur hon lyckades.

Medan Timanovskaja var på flygplatsen i Narita utanför Tokyo, på väg hem, visade hon en översatt text på sin telefon för polisen. Texten var en vädjan om hjälp. Därefter blev det ändrade planer, hemresan till Belarus blev aldrig av.

Nu berättar hon hur allt gick till. Timanovskaja är i den polska huvudstaden Warszawa där hon håller en presskonferens. Polen har beviljat henne humanitärt visum.

"Jag hade bokstavligen cirka tio sekunder på mig"

Under OS hade Timanovskaja kritiserat lagledningen i sociala medier, vilket fick ödesdigra följder. Som straff skickades hon hem från OS, men officiellt skulle hon säga att hon är skadad och måste åka hem.

Samtidigt kunde hennes familj ge rapporter från hemlandet.

– Mina föräldrar berättade att det sägs dåliga saker om mig på tv.

Kristina Timanovskaja på flygplatsen i Japan.
Bildtext Stunderna då planerna lades om – den här bilden är från flygplatsen i Narita utanför Tokyo.

Timanovskajas babushka, alltså endera farmor eller mormor, ringde medan sprintern var på väg från olympiabyn till flygplatsen. Det blev ett mycket kort samtal där babushka bara hann förklara situationen mycket kort.

– Jag hade bokstavligen cirka tio sekunder på mig. Hon ringde och sa: “Snälla, kom inte tillbaka till Belarus, det är inte tryggt”.

Efter det avslutades samtalet.

Flera belarusiska aktivister har flytt till Polen

Timanovskajas man och barn har också lämnat Belarus och de uppges vara på väg till Polen. Mannen har fått humanitärt visum i Polen. Det är däremot oklart vad som händer övriga släktingar, vilket bekymrar sprintern.

– Jag är mycket orolig för mina föräldrar, speciellt min pappa som har problem med hjärtat.

Flera länder erbjöd Timanovskaja hjälp och till slut var det Polen som låg närmast till hands. Hon anlände till Polen på onsdagen.

Flera belarusiska aktivister har tidigare flytt till Polen när de har anat att de inte kan vara i säkerhet i hemlandet under president Lukasjenkos regim.

Under torsdagens presskonferens i Warszawa tackade Timanovskaja alla som har hjälpte henne på vägen mellan Japan och Polen.

Människliga rättigheter har varit problem förr i Belarus

Händelsen har igen riktat strålkastarljuset mot den auktoritära regimen i Belarus.

Efter det senaste presidentvalet blev Lukasjenko vald till en sjätte mandatperiod, men valet anses allmänt vara riggat.

Efter valet uppstod stora protester i landet. Regimen svarade med att gripa kring 35 000 personer, medan tusentals demonstranter misshandlades. Samtidigt riktade regimen aktioner mot oppositionsaktivister och media.

Till saken hör att Belarus inte skyr några medel för att tysta regimkritiker. I maj tvingade belarusiska myndigheter ett flygplan att landa i Minsk för att kunna gripa en avhoppad journalist som fanns ombord.

"Jag ville bara löpa i OS, det var min dröm"

Timanovskaja har upprepade gånger påpekat att hon inte är någon aktivist. Hennes kritik handlade endast om att lagledningen hade anmält henne till ett lopp på en sträcka som hon inte har någon erfarenhet av. Hon ville inte delta, hon ville hellre tävla på sin favoritsträcka.

Kristina Tsimanovskaja under en presskonferens i Warszawa. Hon håller upp en t-skjorta med texten "I just want to run".
Bildtext Tydligt budskap på Timanovskajas t-skjorta, "I just want to run", det vill säga "Jag vill bara springa".

Under presskonferensen säger Timanovskaja att hon inte ännu har lyckats reda ut hur hon ska kunna fortsätta sin karriär. Hon har åtminstone inte ännu funderat på att söka politisk asyl, men hon ska prata med polska myndigheter på fredag.

– Jag ville bara löpa i OS, det var min dröm.

Hon hoppas i varje fall att OS i Tokyo inte ska vara hennes sista OS, och hon önskar kunna resa hem till Belarus någon dag.

– Jag älskar mitt land. Jag har inte förrått landet och jag hoppas att jag kan återvända.

Källor: Reuters, AFP, AP