Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Mormor Leila i tårar då Daniel Ståhl tog OS-guld – ser fram emot att få ta revansch i Kimble: ”Det gick lite tassigt senast”

Daniel Ståhl och mormor Leila Laakso.
Bildtext Daniel Ståhl och mormor Leila Laakso.

Jag blir alltid helt till mig då det går bra för Daniel, säger den svenska diskuskastarens mormor Leila Laakso till Yle. OS i Tokyo var inget undantag.

– Jag vill skicka en hälsning till mormor i Åbo. Jag vann nu, men du kommer ännu att klå mig i Kimble. Jag älskar dig, sa en tagen Daniel Ståhl i tv-sändningen strax efter att han säkrat OS-guldet i diskus i Tokyo.

Och det är inte första gången.

För framför allt den finska publiken har Ståhls hälsningar till mormor Leila Laakso i Åbo blivit vardagsmat alltid då diskusbjässen intervjuas på finska.

Nu fick också den internationella publiken ta del av det.

– Tack bara, säger mormor Leila med ett hjärligt skratt då Yle Turku besöker henne en vecka efter guldet.

– Jag har fått tacka honom många gånger nu. Det blev också mycket gråt, som det alltid gör. Jag blir helt till mig då det går bra för honom, fortsätter hon och tillägger glatt:

– Och lite cognac. Jag har en sådan där liten flaska som jag drack upp. Några teskedar då han vann och några till då han fick sin medalj. Jag brukar inte dricka alkohol, men nu var det värt att fira.

"Det är alltid nervöst"

Speciellt då Laakso sett motgångarna från nära håll också.

– I Rio misslyckades han i kvalet och steg över alla sina kast. Nu har han fått tekniken i skick, analyserar hon.

– Men det är alltid nervöst trots det. Jag har många gånger haft svårt att sova innan en tävling, bara ligger där med händerna i kors och hoppas att det ska gå bra. Det här är ju en dröm som går i uppfyllelse för honom.

Daniel Ståhl och Simon Pettersson med svenska flaggan
Bildtext Simon Pettersson och Daniel Ståhl firar sin dubbelseger.

Efter att Ståhl säkrat guldet skickade Laakso ett meddelande åt honom.

– Han svarar alltid snällt ”kiitos mummi kulta” (tack rara mormor på svenska). I förrgår hann vi sedan talas vid för första gången, efter att han kommit hem.

Ett samtal blir det nu också. Laakso avslöjar för barnbarnet att hon redan hunnit berätta mycket för Yles reporter.

– Inte har du väl ljugit om hur det gått i våra Kimble-spel, är det första Ståhl frågar.

– Aldrig, svarar Laakso. Och det stämmer.

Dans och kortspel

Mormor erkände genast att hon minsann förlorade de två senaste spelen som duon hann avklara då de träffades på midsommar – den första gången de hunnit tillbringa ordentligt med tid tillsammans efter att coronapandemin började.

– Det gick lite tassigt senast, säger Laakso.

– Men hon vann de två föregående spelen, kan Ståhl i sin tur medge.

Kortspel – bland annat skitbyxa, som Leila Laakso ändå inte vågar säga i radio – brukar också stå på programmet då de möts. Och dans.

– Daniel gillar finsk musik. På midsommaren frågade han mig vilken min favoritlåt är och jag svarade Leila-valsen. Så dansade vi till den. Eller jag förde och han följde. Några steg kunde han, men vem vet hur det såg ut, säger Laakso.

Det är ingen hemlighet att mormor betyder enormt mycket för den färska olympiska mästaren.

– Vi har alltid varit nära. Hon har skött om mig och min storasyster då vi var yngre. Och jag älskar all mat hon lagade. Karelsk stek, karelska piroger, siskonkorvssoppa, rågbröd ... och biskopsmunk, säger Ståhl och använder den i Åbobornas ögon korrekta benämningen för berlinermunk.

Så det är med finsk mat som man kastar ett OS-guld i diskus?

– Absolut, avslutar han.