Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Svensk misär efter sumpat jätteläge i stora straffdramat: "En enorm tomhet och besvikelse"

Svenska spelare deppar efter slutvisslingen.
Bildtext Det var en grym förlust för Sverige.

De svenska spelarna sitter ned på gräsmattan och låter tårarna rinna ner för kinderna medan Coldplays Viva la vida spelas ur högtalarna på Yokohamastadion. Slutbilden för Sveriges OS skulle bli en vild guldfest – nu blev det i stället grym besvikelse. "Jag vet inte hur jag ska kunna hämta mig från det här", säger Caroline Seger, som missade en avgörande straff.

Kosovare Asllani går med bestämda steg genom en gång på marknivå på stadion i Yokohama. Hon ser en tejpboll ligga på marken och sparkar ursinnigt till den.

När hon sveper förbi Yle Sportens reporter på en meters avstånd muttrar hon: 

– Fy faaaan! 

Det har gått 20 minuter sedan finalen mot Kanada avgjordes efter stor straffdramatik. Asllani var en som brände en straff, men hon var långt ifrån den enda. Det blågula landslaget missade fyra av sex, det var för många.

Det är därför som Caroline Seger nu sitter med ryggen mot en betongvägg utanför gången som Asllani nyss vandrat igenom. Hon stirrar ut i det tomma intet samtidigt som det kanadensiska laget sveper förbi. De rödklädda hoppar och skrattar och firar och hojtar: 

– GO, GO, GO, GO!

Så känns det att vinna ett osannolikt OS-guld efter att ha blivit utspelat av Sverige under stora delar av matchen. Att slå ur underläge och vinna en turnering utan att göra ett enda spelmål i slutspelet.

Det här var en turnering som den svenska gladfotbollen skulle vinna, efter en oerhörd forcering i Japan. Men laget föll på målsnöret.

Kosovare Asllani slår den första straffen i straffläggningen.
Bildtext Asllani passade fram till ett mål, men missade också en straff.

Det var först i den sjätte straffomgången som matchen avgjordes.

Hedvig Lindahl – ni vet succémålvakten som kanske är världsbäst på straffar – såg först ut att frälsa sitt landslag. Men inte ens Atletico Madrid-målvakten kunde avgöra på egen hand. Det räckte inte med tre röda kanadensiska plumpar på jumbotronen.

För det här var en straffläggning som präglades av missar. 

Först ut var Asllani, som träffade den högra stolpen, medan Kanadas Jessie Fleming nätade säkert. Men sedan svängde det. Kanadensiskorna brände tre straffar på raken, och då Nathalie Björn och Olivia Scough hittade rätt hade Sverige trollat fram en matchboll vid ställningen 2–1 inför den sista omgången.

Då steg Seger fram, den svenska ikonen i sin kanske sista landskamp. Trettiosexåringen såg gravallvarlig ut då hennes ansikte visades upp på jumbotronen, med rynkade ögonbryn och ett streck till mun. 

Jag kände en enorm glädje, att nu ska jag få göra någonting för mina lagkamrater …

― Caroline Seger

Hon tog sats och sköt – rejält över. 

– Jag kände en enorm glädje, att nu ska jag få göra någonting för mina lagkamrater … säger Seger senare till Radiosporten och faller i gråt. 

– Ja, det blev inte så. 

Kanada kvitterade och vann i den följande omgången. Jonna Andersson brände sin straff medan Julia Grosso fixade segern. Lindahl hade en hand på bollen, men kunde inte styra den utanför.

De kanadensiska spelarna spurtade fram i vild, högljudd eufori medan svenskarna inte kunde tro att det var sant. Lindahl lade sig ner på gräsmattan, men steg snabbt upp och sparkade den fördömda bollen upp mot Yokohamas himmel. 

Det ville sig inte den här gången heller.

– Mitt hjärta går sönder för Caroline, hon är min vän och var min rumskamrat när vi spelade tillsammans i New York. Det här kommer att göra ont länge, men hon är en legendar, säger OS-vinnaren Christine Sinclair.

Kanadas Janine Beckie försöker få stopp på Sveriges Caroline Seger.
Bildtext Caroline Seger lyckades inte då det betydde som mest.

Precis som i Rio slutade OS med ett silver, ett silver som den här gången smakade mycket bittrare för Sveriges allt mer ålderstigna spelare. Sex av startspelarna var med i finalen i Rio. De flesta kommer antagligen inte att fortsätta till Paris.

I VM-sammanhang har Sverige ett silver och tre brons. Den enda triumfen är ett EM-guld från 1984 – då damfotbollen på många håll i världen var i sin linda.

Den här gången slutade en så lovande turneringsinledning i förtvivlan, tårar och sorg. 

– Det är en enorm tomhet och besvikelse. Jag vet inte hur jag ska kunna hämta mig från det här ... men livet går vidare som tur är. 

Sveriges spelare är besvikna efter förlusten i finalen.

Tappade ledning 

Under ordinarie matchtid och förlängningen talade det mesta för det blågula landslaget.

Efter en dryg halvtimme var den svenska glädjen total.

Som så många gånger tidigare läste veteranmittfältaren Seger spelet rätt och bröt ett kanadensiskt uppspel. Asllani fick bollen på kanten och levererade ett precist, lågt inlägg till Stina Blackstenius, som avslutade säkert.

– Jaaa! hördes ropen både på planen och på den svenskdominerade pressläktaren.

Det var Blackstenius femte mål i OS – någonting säger att hon inte spelar kvar i BK Häcken värst länge till. Om man är Sveriges bästa OS-målskytt genom tiderna lär större klubbar kvittra med locktoner. 

Men glädjen ebbade ut. Finalen skulle bli en långkörare.

Vi sjabblade till det, vi kunde ha vunnit på 90 minuter

― Hedvig Lindahl

I den 65:e minuten gick Amanda Ilestedt in hårt – och fel – mot den kanadensiska kaptenen och ikonen Sinclair som föll i straffområdet. Domaren friade felaktigt, men VAR-rummet var vaket.

Sverige och Kanada möttes senast i VM-åttondelsfinalen 2019. Då gjorde Blackstenius mål och Hedvig Lindahl räddade en straff, vilket gjorde att laget tog sig vidare till kvartsfinal och kunde ta brons i turneringen. 

Den här gången upprepades inte mönstret fullt ut. Jessie Fleming var säkerheten själv och kvitterade. Lindahl var chanslös. 

"Det kändes jättedumt"

I slutminuterna var Sverige mer aktivt, men det blev inget segermål under ordinarie matchtid. 

– Phhhhh. Vi sjabblade till det, vi kunde ha vunnit på 90 minuter. Det är vi som förlorar guldet och det är det som gör att det känns himla fel, säger Lindahl till Radiosporten. 

– Det känns jättedumt. Men samtidigt måste vi vara stolta över laget och prestationen, att vi är med i världstoppen, fortsätter hon och meddelar samtidigt att landslagskarriären sannolikt är över. 

I förlängningen var det trötta ben, ostrukturerade anfall och många hoppas-på-det-bästa-uppspel som gällde. 

Trots det var Sverige bättre. Spelarna orkade hålla gasen i botten och pressade Kanada tillbaka, centimeter för centimeter. 

Lina Hurtig hade två nicklägen, men brände båda. Efter den andra missen vrålade hon ut sin frustration över hela stadion.

"Guldet ser finare ut än bronset"

Den här kvällen var Kanadas. Nordamerikanerna tog ett osannolikt OS-guld. Landet vann på straffar i kvartsfinal efter en mållös match mot Brasilien och mot USA i semifinalen avgjorde laget med en straff under ordinarie matchtid.

– Vi växte med utmaningen i den här turneringen. Jag känner mig enormt privilegierad över att ha fått vara med om det här, säger den Kanadas engelska tränare Bev Priestman.

Nu räckte straffmål hela vägen fram.

Landet fortsätter sin medaljtrend i OS. Efter två raka brons blev det nu guld. 

Straffhjälten Julia Grosso (till höger) firar med lagkamrater.
Bildtext Kanadas glädje visste inga gränser.

Den kanadensiska trotjänaren Sinclair fick den medalj hon suktat efter så länge. Efter över 300 landskamper fick Natalia Kuikkas klubblagskamrat fira ett OS-guld som 38-åring.

– Guldet ser finare ut än bronset! Jag kan inte förstå att det här händer, säger Sinclair, som är tre år äldre än tränaren Priestman, på presskonferensen efter finalen.

– Jag tar av hatten för Sverige, de spelade otroligt bra i dag och kommer att vara en maktfaktor i åratal framåt. Den enda missen var att de bara gjorde ett mål i den första halvleken, för det här kanadensiska laget är ett som inte ger upp, fortsätter hon.

Slutresultat:

Sverige–Kanada 1–2 efter straffar (1–0, 0–1, 0–0, 0–0)

34' Stina Blackstenius 1–0
67' Jessie Fleming 1–1 (på straff)

1–2 Julia Grosso (avgörande straffen)