Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

En finlandssvensk globetrotters reflektioner när resandet tog slut – Pär Stenbäck terapiskriver om åldrandet

Uppdaterad 20.08.2021 00:04.
Pär Stenbäck
Bildtext Pär Stenbäck, aktuell som författare och nu 80-åring.
Bild: com.pic. / Mauri Ratilainen / All Over Press

Den finlandssvenska politikern och samhällsdebattören Pär Stenbäck utkommer med en minnesbok till sin 80-årsdag. Han skriver om “året då vi åkte berg- och dalbana” med alla coronabegränsningar. Resandet har tagit slut för den gamla utrikesministern. I stället har han ägnat sig åt en dödstädning som ledde till boken "All världens vägar – reflektioner på distans".

Vid Nya Utrikespolitiska Samfundets medlemsmöte uppmanade ordförande Stenbäck ett åttiotal finlandssvenska deltagare att avstå från handskakningar och kindpussar. Han noterade att deltagarna lydde, men med ett roat småleende och uppmaningen att för allt i världen inte överdriva. Det var i mars 2020.

Våren och försommaren blev en tid av isolering och inhibering, skriver Stenbäck. Resor raderades snabbt ur kalendern och ersattes med skärgårdsvistelse redan från påsken. Pär Stenbäck har fått tid för reflektioner.

Slutpunkten för globetrottern

Resorna verkar vara det som Stenbäck saknar mest under coronatiden, med gott skäl. Resandet blir lätt vanebildande. 

Stenbäck beskriver målande förväntningarna om nya impulser, intryck, lukter och smaker, eskapismen och förhoppningen om att gräset är grönare ju längre bort hemifrån man kommer.

Också resans största fara utpekas. Det är inte hotellrummets minibar, en lockelse han säger sig aldrig ha förstått. 

Nej, det är tv-apparaten som är det verkliga hotet, som i värsta fall (i USA) förmedlar hundratals meningslösa kanaler, med fribrottning, reality-tv och gamla B-filmer. Det bästa sättet att undgå detta är enligt Stenbäck att gömma och sedan glömma fjärrkontrollen.

Stenbäck noterar att han har besökt 157 självständiga länder. Nya Zeeland utpekas som det bästa turistlandet. Han medger att han har hört till en privilegierad generation som har kunnat korsa klotet utan medvetna samvetsförebråelser för klimatet. Han försvarar sig med att det mest har varit nyttoresor, mer sällan nöjesresor.

Pandemin och flygskammen startar förändringens vind?

Fredagen den 13 mars 2020 ringde varningsklockorna, och hans liv som resenär förändrades. Resor till Genève, Prag, Norge och Washington gick upp i rök en efter en. 

Är detta övergående, kommer man igen att resa lika ohämmat som man gjorde under billigflygets glansdagar, undrar Stenbäck. Pandemin kan vara en en startsignal och ett tecken på en förändringens vind.

Plötsligt sveps det fria resandet bort, som vi har uppfattat som en självklarhet. I ljuset av en global pandemi och klimatkrisen känns det naturligt och nödvändigt att fundera över sitt förhållande till resandet. Men nej, en del av världens affärer kan inte skötas utan personliga, sociala möten, även om det blir förändringar

Stenbäck skymtar slutet på 60 år av ett obekymrat och berikande resenärsliv. Den fysiska åldern sätter förr eller senare hinder i vägen för även den mest inbitna resenären. Många flygupplevelser har blivit rena mardrömmen. Stenbäck beskriver flygindustrins förslumning.

Det är inte bara åldersrelaterade begränsningar, behovet av mindre strapatsfyllda resor som utgör slutpunkten. Nu finns också flygskammen och coronabegränsningarna.

Kinesernas tur att fylla flygfälten?

Trängseln ombord, på flygplatser, populära turistorter har blivit allt mera påtaglig, noterar Stenbäck. Det lustfyllda resandet höll på att förlora en del av sin forna glans.

Allt fler kineser och indier väntar på sin tur att få ta del av turistnäringens mångsidiga och lockande utbud, skriver Stenbäck.

Han verkar ha förståelse för det. Det är självklart att man vill komma ut och se världen, på samma sätt som han i tonåren öppnade ett livslångt resekonto på s/s Birger Jarl år 1953 till Stockholm. Leningrad blev följande ögonöppnande mål. Senare har han besökt Ryssland 40 gånger.

Eventuellt har också Pär Stenbäck övergått till de billigare flygbiljetterna när han inte kan åka i tjänsten, som partiordförande, riksdagsman, utrikesminister, generalsekreterare eller styrelseordförande och medlare. Det öppnar ögonen för andra än lustfyllda erfarenheter av resandet.  

Mycket om Svenskfinland - och Donner

Boken innehåller tio kapitel med analyser från utland och inland, bland annat om liberalism, glesbygd och globalisering i Finland. Två kapitel om Jörn Donner sägs ha tvingat Stenbäck att stryka andra kapitel.

Några av de viktigaste partierna analyseras, bland annat självfallet Sannfinländarna. Det kapitlet är dessvärre skrivet innan Jussi Halla-aho meddelade om sin avgång, när man ännu kunde tro att Laura Huhtasaari i något skede skulle efterträda honom på ordförandeposten.

Stenbäck skriver också insiktsfullt om SFP:s historia och framtidsutsikter, och slår ett slag för landets tvåspråkighet.

Det blir allt mindre som påminner oss själva och majoritetsbefolkningen om städernas tvåspråkighet. Stenbäck noterar ironiskt att det snart är endast gatuskyltarna och destinationsannonseringen i offentliga fortskaffningsmedel som är synbara och hörbara tecken på tvåspråkighetens existens.

Yngre Pär Stenbäck håller anförande vid mikrofon
Bildtext Arkivbild av Pär Stenbäck
Bild: YLE

75 miljoner Trumpväljare chockerar

Pär Stenbäck levererar i flera kapitel dräpande kommentarer om både Donald Trump och Vladimir Putin, som “kanske upplever sig som syskonsjälar, då lögnen tycks förena dem”.

USA utpekas som ett demokratiskt fiasko och ett svårstyrt land. Stenbäck är närmast chockad över att 75 miljoner amerikaner röstade på Trump i senaste presidentval och ville att han skulle fortsätta i Vita huset. Ett skrämmande antal väljare ville ha kandidaten som så öppet visat sitt förakt för spelreglerna.

Det möjliga scenariot med en omvald Trump kunde med nöd och näppe undvikas tacka vare vinster för Biden i vågmästarstaterna.

Stenbäck anser det troligt att vi får en repris år 2024 av den oro för demokratin som många hade år 2020. Åren mellan dessa två val betecknas som en nådatid, ett andrum eller en frist för demokratin.

Om inte Trump själv ställer upp är den republikanska kandidaten nästa gång sannolikt av samma skrot och korn, varnar Stenbäck.

Farligaste fienden – lögnen

Men inte heller Bidenadministrationen blir någon dans på rosor för demokratin, skriver Stenbäck. Den farligaste fienden för Biden är lögnen.

När osanning och förnekande av fakta har blivit gångbara och accepterade i den politiska diskursen innebär den tragiska försämring av den politiska moralen. USA, demokratins fyrbåk, har förvandlats till en krisande demokrati och exemplet kan fungera som en varning för europeiska demokratier.

Risken för diktatur är snubblande nära, bland annat på grund av en föråldrad, helgonförklarad konstitution, skriver Stenbäck.

Men Trump hade rätt i kritiken av handelsavtalen med Kina, skriver Stenbäck. De avtalen hade ofördelaktiga villkor och ledde till omfattande nedläggningar av arbetsplatser i USA. Också EU måste vakna upp och se om sitt hus i kontakten med Kina som inte längre är ett u-land.

Bilden av Ryssland – och Putin

Stenbäck citerar en finsk historiker om att ryssarna under seklens gång har haft en mycket stark känsla för sitt eget värde, vilket försvårade allt umgänge. Stenbäck antyder, utgående från ett personligt möte på 1990-talet, att det också är problemet med Vladimir Putin.

Stenbäck kritiserar den ryska nationalismen och tron på Rysslands frälsarroll, uppburen av både Kommunistpartiet och kyrkans urgamla roll att gå maktens ärenden.

Återkommande är också den falska bilden av vardagens realiteter, till exempel från Putinregimen om ett ständigt hot mot Ryssland av fientliga makter.

Stenbäck beror också frågan om Ryssland utgör ett reellt hot mot sina grannar, utgående från Putins många strängar på sin lyra. Stenbäck anser en cyberattack som mest sannolik, som en demonstration av ett litet grannlands sårbarhet.

"Antipolitikern" och vännen Donner

Om Jörn Donner skriver Stenbäck hela två kapitel. Han beskriver “en mångårig relation som innehöll vänskap”, kanske en funktionell sådan. Donner kallas en “antipolitiker” som är unik och knappast får någon efterföljare.

Donners många partibyten och kandidaturer redovisas, och Stenbäcks roll som kampanjchef och finansieringsfixare i de sista valen. Stenbäck framstår också som garanten för att Donner inte skulle hoppa av från sina uppdrag eller från partiet.

Donner framställs som en som tröttnade fort och hade svårt att godta politikens hårda lagar. Däremot får han beröm för sin diskretion i kvinnoaffärer och förhållande till tidigare partners.

Han underblåste sin offentliga profil som sexatlet och kvinnoförförare, men ägnade sig privat sällan åt löst prat om kvinnoaffärer, noterar Stenbäck.

På många sätt var Donner ett politiskt mysterium, och SFP var ingen självklarhet. Stenbäck återger Donners artbestämning av de egna väljarna:

– Skulle mina väljare samlas på Stortorget skulle det utbryta slagsmål dem emellan, ska Donner ha sagt.

Jörn Donner i Helsingfors stadsfullmäktige, bakom Månsson, framför Biaudet
Bildtext Jörn Donners sista politiska uppdrag, Helsingfors stadsfullmäktige, sittande bakom Björn Månsson och framför Eva Biaudet.
Bild: Antti Kolppo / Yle

Donner var ständigt oroad över sin egen ekonomi, och valkampanjerna ville han tydligen helst inte betala själv. Dessutom kände han sig ofta förbigången, förundrar sig Stenbäck.

Fortfarande avslöjas inte varför Donner aldrig blev kulturminister. Var det Esko Aho eller Paavo Väyrynen som inte ville ha honom? Eller var det partiordförande Ole Norrback som svek sin partikamrat? Tröstpriset, att bli bostadsminister, tackade Donner “klokt nog” nej till, skriver Stenbäck.

Medaljer och frimärken sålda, men erfarenheterna kvar

Pär Stenbäcks bok avslutas med en hyllning till samlandets försvar. Veckorna utan sociala aktiviteter ledde till arkivstädning, inventering och gallring av böcker och samlingar.

På hösten 2020 avbokades alla aktiviteter igen och all planering blev lönlös. Stenbäck har alltså hittat många böcker och tidningsklipp att citera ur. 

Många böcker försöker han sälja, liksom de flesta medaljerna (på totalt 30 kilo) och frimärkena ur sin samling. Den kompletta samlingen av svenska protokoll från riksdagen (sex hyllmeter) har han också blivit av med. Motiveringen var att den var svår att flytta, från Helsingfors till Genève till Köpenhamn och hem igen.

Det är den nya trenden dödstädning som har väckt Pär Stenbäcks beslutsamhet. Men det är alltså inget sammanträffande att Pär Stenbäcks bok utkommer just nu. Han fyller 80 år på utgivningsdagen den 12 augusti.

Coronaisoleringen ledde till den här boken, skrivandet blev som en terapi, skriver Stenbäck. Han vill förmedla upplevelser, reflektioner och erfarenheter, nedtecknade under en unik och motsägelsefull period.

Livet igenom samlar människan på erfarenheter, konstaterar Pär Stenbäck. Den samlingen är det mest värdefull och svår att förskingra. För Stenbäck återstod att dela med sig något av sin erfarenhet i skriftlig form.

Förlaget Litorale utger boken All världens vägar – reflektioner på distans.