Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Nu har de yngsta dagisbarnen levt hela sitt liv i en pandemi: "Kan finnas mer initial skygghet mot främlingar"

Två barn, en flicka och en pojke, sitter på ett berg, med ryggen mot kameran. I bagrunden syns lekande barn som har gula reflexvästar på sig.
Bildtext I framtiden kan det hända att barn som har fötts år 2020 är skyggare än andra.
Bild: Amanda Vikman/Yle

Att människor under pandemin håller långa avstånd från varandra och använder munskydd kan påverka en del barns utveckling. De första åren är väsentliga för ett barns utveckling, men Mirjam Kalland, som är professor i småbarnspedagogik, förhåller sig ändå lugnt: "Allt är sådant som man kan tala om och bearbeta".

Munskydd, säkerhetsavstånd, och att hållas hemma så gott det går är mantran som många har blivit tvungna att anamma i långt över ett år nu. Men om man är född i mars 2020 eller senare är det här inte tillfälliga förändringar i ens livsstil som man har gjort för att hindra spridningen av coronaviruset, utan hela ens liv.

– De tidiga åren är enormt viktiga. Barnet växer både kognitivt och emotionellt och lär sig hur man lever i den här världen, förklarar Mirjam Kalland, som är professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

Mirjam Kalland poserar på en gräsmatta framför gröna buskar.
Bildtext Enligt Kalland är det viktigt att prata om pandemin med barn.
Bild: Axel Ridberg

Det är oklart ifall man i framtiden kommer att kunna lägga märke till vissa beteendemönster hos barn som har fötts under pandemin. Kalland säger ändå att hon redan nu märker en viss skillnad då hon är i kontakt med småbarn.

– Jag har märkt att när man ser någon liten person, och ler åt den lilla personen så är hen skyggare än vad de har varit tidigare. De drar sig lite undan eller tittar lite misstänksamt på en, för man har ju det där munskyddet. Och även om de ser att ögonen ler så kan det vara lite mera skrämmande, säger hon.

Munskydden oroar inte

En grundläggande del av den emotionella intelligensen är en förmåga att läsa och tolka ansiktsuttryck. Om ett barn i tidig ålder bara ser utomstående människor med munskydd på, kunde man tro att den här förmågan kan bli sämre. Kalland säger ändå att det är osannolikt.

Människans psyke är flexibelt och man lär sig också senare.

― Mirjam Kalland

– Vi vet att väldigt svårt synskadade barn förstår känslor, och vi vet att hörseln är ett jätteviktigt element. Barnet kan överföra information från ett sinne till ett annat, så om den som talar småler eller är arg så märks det. Röstens betydelse är enorm, och ger jättemycket information åt barnet, säger Kalland.

Det finns ändå undantag. Om ett barn har en hörselskada eller av någon annan orsak inte klarar av att uppfatta känslor via rösten kan munskydden vara till besvär. För de här barnen är det viktigt att man i hemmet eller i skolan inte använder munskydd.

– Ifall lärare använder munskydd så kan det finnas elever som blir efter på grund av det här, och det är jag bekymrad över. Det är ändå något man kan kompensera ifall man är medveten det, säger Kalland.

Säkerhetsavstånden väcker tankar

Kalland fäster istället mera uppmärksamhet vid säkerhetsavstånden som många blivit vana att hålla ända sedan början av pandemin. Enligt Kalland lär sig barnet också mycket av sina föräldrars beteende, och säkerhetsavstånden kan skicka en oönskad signal.

– Om man som vuxen tydligt visar att man ska hålla avstånd till andra människor så kan det bli en del av det normala sättet att vara. Det är ju helt förståeligt under pandemin, men om det håller i sig också efteråt så leder det till en längre distans mellan människor, säger Kalland.

Under pandemin har vanor som att använda munskydd och hålla avstånd från varandra börjat sitta djupt i ryggmärgen hos många. Kalland framhäver ändå att inga spår som sätts under den här tiden behöver vara bestående.

– Mycket av det som händer är sådant som man kan och bör bearbeta med barnet. Människans psyke är flexibelt och man lär sig också senare. Allt är inte kört om någonting går fel under den här första tiden, säger hon.

Dagispersonal och föräldrar är frustrerade, men inte oroliga

Rickard Rosengren är småbarnspedagog på daghemmet Humlan i Helsingfors. Enligt honom har dagisverksamheten inte förändrats väsentligt, men man har tagit de olika restriktionerna i betraktande.

– Många utflykter, som att gå till ett bibliotek eller gå på teater, har helt och hållet försvunnit från verksamheten. Man måste vara mer påhittig med hur man försöker nå de mål som staden har satt, säger han.

Ännu märker man inte skillnad på de barn som levt före pandemin och de som har fötts under den. Men i dagisen märker man nog av vilka som har gått i dagis innan pandemin slog till.

– De har varit ganska sura över att allting förbjuds, och att man till exempel inte kan gå till simhallen. De som är riktigt små och levt hela sitt liv under pandemin vet inte om ett liv före pandemin. De är vana på ett annat sätt, men de är så små att de ännu inte riktigt berättar vad de tycker om läget, säger Rosengren.

De föräldrar som Svenska Yle träffar utanför Sirkkala daghem i Åbo säger att de största förändringarna i barnens liv har gällt mängden sociala kontakter.

Ett porträtt på Lotta Niemi
Bildtext Lotta Niemi tror att småbarn kommer att kunna anpassa sig till en pandemifri värld.
Bild: Kalle Grönroos

– Vi har inte träffat våra kompisar som har barn i samma ålder. Vi har inte i samma utsträckning sökt sig till andra familjer och lekt med andra barn, säger småbarnspappan Lauri Falck.

Lotta Niemi, vars yngsta barn är fyra år gammalt, beskriver en liknande situation.

– Den största förändringen har varit att man inte har kunnat träffa vänner. När vårt barn har fått kompisar i dagis så frågar barnet alltid ifall de kan komma och leka till oss eller om det kan få fara och leka till någon vän, och det har inte varit så enkelt att arrangera. Det har nog varit den största besvikelsen för barnet, säger hon. 

Niemi är ändå inte oroad för att pandemin skulle leda till långsiktiga följder för hennes barn.

– Jag tänker mig att de små återhämtar sig ganska snabbt. Det som vi tycker att är väldigt onormalt så funderar de inte så hemskt mycket på. De återhämtar sig snabbt och flexibla. Jag är inte oroad för tillfället.