Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Vad kostar en lägenhet i Helsingfors södra stadsdelar? Kaj Korkea-aho har skrivit en roman om makt, begär och tillit – och sadomasochistiskt sex

Uppdaterad 01.09.2021 13:01.
Författaren Kaj Korkea-aho.
Bildtext Kaj Korkea-aho är aktuell med romanen "Röda rummet".

I romanen Röda rummet skriver Kaj Korkea-aho om makt, begär och tillit - och om den känsla av nirvana som infinner sig när man utövar BDSM.

Publicerad författare önskar köpa bostad, ca 30 kvm, i södra Helsingfors. Ge mig ett bra pris så skriver jag en bok åt dig.”

Författarjaget har nyss lämnat ett destruktivt och förljuget förhållande bakom sig. Han bor tillfälligt hemma hos pappans nya familj i en lägenhet i Håkansböle i Vanda och drömmer om en nystart – ett eget rum där han kan bygga upp sitt sargade självförtroende och återta kontrollen över sitt liv.

Att hitta en bostad till ett rimligt pris i de centrala delarna av Helsingfors visar sig dock var omöjligt. Ur desillusion och desperation föds en idé om en byteshandel. En bok för en bostad – ett drag som kan vara såväl snillrikt som dumdristigt.

Annonsen i Hufvudstadsbladet väcker en del uppmärksamhet på sociala medier, men ingen verkar ta erbjudandet på allvar. Inte förrän en något äldre man vid namn Aimo Kangas hör av sig.

Aimo Kangas tilltalas av möjligheten att tillsammans med författarjaget skriva fram en historia som baserar sig på Aimo Kangas egna livserfarenheter:

”Byteshandeln du föreslår flödar av livslust, och ropar ut en grundläggande vilja att ställa våra prioriteringar till rätta. Den hävdar konstens värde, och påminner om vad som är viktigt: våra historier, våra korta liv, människorna som gått oss förlorade och bara existerar i minnen och fotografier.”

I utbyte erbjuder Aimo Kangas en lägenhet på Jungfrustigen i fashionabla Ulrikasborg. I avtalet stipuleras att författarjaget har rätt att lösa in lägenheten till ett pris om 285 000 euro när manuskriptet är klart för publicering. Enligt författarjagets beräkningar ger det boken ett nominellt värde på 40 000-60 000 euro. Ett hisnande generöst erbjudande, eller hur?

Men vem är det egentligen som författarjaget sluter ett avtal med - är Aimo Kangas en välvillig och altruistisk mecenat eller en lömsk och beräknande Mefistofeles?

Svenskfinlands Jonas Gardell

Romanen som Aimo Kangas tänker sig att författarjaget skall skriva med utgångspunkt i deras regelbundna möten och diskussioner är tänkt att heta Röda rummet och vara ett slags Helsingforsskildring, där August Strindbergs roman med samma namn är en klassisk skildring av Stockholm på 1870-talet.

Strindbergs roman handlar om litteratören Arvid Falk och ett gäng ungkarlar, panka konstnärer och vinddrivna bohemer som träffas i Röda rummet i Berns salonger för att ”få vara i fred, (---) man sökte ett samtalsrum, ett samlingsrum, där man var viss på att man när som helst kunde leta upp en bekant”.

Det röda rum som Aimo Kangas tecknar fram är likaså en samlingspunkt för män som vill vara i fred – män som delar ett gemensamt intresse för BDSM, dvs. sexuella lekar och tekniker som omfattar bondage/disciplin, dominans/submission, dvs. underkastelse, och sadomasochism.

Pärmen till Kaj Korkea-Ahos roman "Röda rummet".

I likhet med Jonas Gardell skriver Kaj Korkea-aho fram de homosexuella männens undangömda berättelser – och fram växer en historia om hemliga tecken och ljusskygga möten på undanskymda platser, en stängd och sluten parallellvärld där likasinnade kunde vara sig själva utan rädsla och skam.

Lägenheten på Jungfrustigen var ”en samlingspunkt och en port in i parallellvärlden”, som Aimo Kangas konstaterar.

På Jungfrustigen var Usko, Aimos ex-partner, mästaren och den som bestämde vem som fick tillträde till det röda rummet – ett lekrum med ett andreaskors i teak, en sträckbänk, järnöglor i taket och diverse olika redskap på krokar.

Som en liten randanmärkning är det intressant att notera att Jungfrustigen blivit något av en träffpunkt för hemliga möten i den samtida finlandssvenska litteraturen.

I fjol våras gav Philip Teir ut romanen Jungfrustigen där berättarjaget har hemliga rendezvous med sin nya kärlek i dennes lägenhet. Och Kaj Korkea-aho placerar de centrala händelserna i sin berättelse till samma gatuadress i södra Helsingfors.

Tillit en förutsättning för farliga sexlekar

Ju mer Aimo och författarjaget lär känna varandra desto större insyn får jaget i Aimos liv, och vi får möta en motsägelsefull man som kommer från en strängt religiös miljö. En man som alltid kände sig udda och utanför som barn, en man som förefaller vara såväl undfallande och underdånig som tillbakadragen, men samtidigt insisterande och självsäker, krävande och kontrollerande.

Under de samtal författarjaget och Aimo för står det klart att viljan till underkastelse gått som en röd tråd genom Aimos liv:

”Vi njuter av att ge upp kontrollen och bli styrda och vi kan inget åt det. (---) Den här längtan driver oss framåt men i längden också till vansinne.”

Enligt Aimo underkastar vi oss olika ”mästare” - som idéer, drömmar, jobb eller Gud.

I Aimos fall hette mästaren Usko, och Aimo och Usko förenades i fascinationen för dominanslekar och bondage där Usko med självklarhet antog rollen som dominant och Aimo underkastade sig.

En förutsättning för BDSM är att båda parter känner förtroende för varandra, att tilliten är ömsesidig – bara då kan den som spelar rollen som undergiven blotta sin hjälplöshet och sin skyddslöshet och ge sig hän, förbehållslöst, gränslöst.

I BDSM kan Aimo släppa kontrollen och erfara en känsla av pånyttfödelse, uppleva en frihet bortom all föreställning, en smärta som upphäver och bedövar alla känslor av skam och skuld. Ett lugn och en renhet som överträffar allt förstånd.

När man är som mest utsatt och sårbar träder man in i ett hypnotiskt tillstånd, man blir ett svävande medvetande: ”så känns det, som att jag blir ett med mitt syfte. Det svartnar för ögonen och jag har aldrig känt mig så trygg.”

Vad kostar en lägenhet på Jungfrustigen?

I lägenheten på Jungfrustigen kämpar författarjaget med att bygga upp sin självkänsla sedan hans före detta partner Juhani svikit, missbrukat och förbrukat hans lojalitet och tillgivenhet.

Det tidigare röda rummet har målats om med vit färg, men färgen flagar och den röda färgen tränger fram – en talande symbolisk bild för den tvekande och tudelade lockelse som författarjaget känner för BDSM och sadomasochistiska sexlekar.

Under berättelsens gång känner jaget av en tilltagande oro som bottnar i en osäkerhet om vad som egentligen förväntas av honom.

Finns det en gräns för vad jaget kan och vill ställa upp på eller tvingas han sälja sig själv/sin själ – med hänvisning till det ingågna avtalet? Vilket pris är han beredd att betala för lägenheten på Jungfrustigen?

Maktbalansen mellan författarjaget och Aimo liksom Aimo och hans alltiallo och assistent Emmanuel är oklar – vem styr över vem, vem är överordnad och vem underordnad? Vem köper och vem säljer vad och till vilket pris?

Tristanackordet bokens musikaliska tema

Vid sidan av BDSM är musiken ett centralt tema i boken – författarjaget försörjer sig som oboist i Universumorkestern och han ser en tydlig koppling mellan musik och sexualitet:

”Musikaliteten är lika kopplad till känslolivet som sexualiteten. Den är lika individuell, lika privat, lika mystisk. Båda formar en människa, de är ventiler och kraftkällor och de för människor samman. De är två urkrafter som måste vara besläktade.”

Romanens kapitel är indelade enligt tonerna i det så kallade ”Tristanackordet” från Richard Wagners opera Tristan och Isolde - dvs. F, H, D♯ och G♯, ett ackord som sägs uttrycka bitterljuv kärlek.

I ”Tristanackordet” säger sig Aimo höra själva livskänslan och samtidigt inger ackordet honom en känsla av vemod, en längtan och en oro som han förknippar med Usko.

Man kan säga att ”Tristanackordet” utgör den underton som romanen är byggd på, ett slags signaturmelodi som blir en sinnebild för den förlösning som inträffar när man når ett tillstånd av nirvana – när ”(v)iljan, längtan, ängslan, vad man nu vill kalla det, upphör”, som Aimo konstaterar.

Röda rummet är en roman som håller läsaren i ett skruvstäd och Korkea-aho borrar sig djupt in i frågor om makt, begär och tillit.

Kaj Korkea-aho skriver med stor känslighet och kännedom om de miljöer och personer han skildrar.

Språket är exakt och njutbart, med formuleringar och liknelser som verkligen förmår fånga en känsla, en rörelse eller en stämning, som t.ex.:

”förjävliga omständigheter som samlats på hög likt tetrisblock när spelaren tappar kontrollen”, ”(h)ur löjlig och värdelös lusten framstår utanför sitt kraftfält, som en kejsare i ödemarken, ensam med sina skramlande regalier” eller ”(h)an höll kaffekoppen i höjd med hakan, som en fågelskådare håller sin kikare beredd, och böjde sig fram som om han tänkte avslöja en hemlighet”.