Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Nu börjar jakten i Västnyland – jägare siktar på kalvar, hindar och unga bockar för att få ordning på hjortstammen

Uppdaterad 01.09.2021 10:13.
Wilhelmina Wadstein och Kim Rosenberg är intresserade av jakt.
Bildtext Wilhelmina Wadstein och Kim Rosenberg jagar i Västnyland. De har vuxit upp med jaktintresset inom familjen.

Selektiv jakt är enda sättet att hålla vitsvansstammen i schack, bedömer jägarna Wilhelmina Wadstein och Kim Rosenberg i Västnyland. Prioritera det minsta viltet, kalvar, hindar och unga bockar, säger de. Båda har vuxit upp med jakt i familjen och ser fram emot årets roligaste tid i skogen med den starka gemenskap jakten innebär.

Årets mest spännande tid stundar för Wilhelmina Wadstein och Kim Rosenberg, unga jägare i Västnyland. Hjortjakten börjar i september. En selektiv jakt håller stammen i styr, man ska veta vad man skjuter.

– Prioritera unga hjortar som har sämsta förutsättningar att klara vintern. Då hålls stammen på en vettig nivå, säger de.

Myndigheterna vill att 20 procent fler vitsvansar skjuts under pågående jaktsäsong. Viltcentralen har beviljat närmare 78 000 hjortlicenser för säsongen.

- Det är ingen omöjlighet att skjuta 20 procent fler hjortar, säger Kim Rosenberg från Tenala. Det gäller att planera väl och satsa på platser, där jägaren kan komma närmast bytet, ofta där hjortarna söker föda.

När de unga jägarna hör uppskattningen på 125 000 vitsvanshjortar i Finland efter fjolårets jakt småler de.

– Ingen vet exakt hur många hjortarna är, men många är de, det vet alla i Västnyland, särskilt jordbrukare och trädgårdsodlare. En del markägare ser dem som en resurs, andra som ett gissel.

Faktum är att åsikterna går i sär. Vissa markägare vill gärna ha hjortar på sina marker och förvaltar stammen aktivt genom jakt. Andra vill helst att så många som möjligt fälls.

– Skjut fler hondjur och kalvar, satsa på bra pass (ställen där man väntar på att djuren dyker upp), lita på erfarna jägare och hundar, säger Wilhelmina Wadstein.

Valpen Rocko skolas till jakthund.
Bildtext Wilhelminas hund heter Rokka. Han är 14 veckor gammal.

Interna regler och okunskap leder till större hjortstam

– Det är en kombination av jaktlagens interna regler och okunskap om viltet man jagar, som leder till stammens starka tillväxt, säger Kim Rosenberg.

Vissa jaktlag får kanske skjuta bara ett djur per kväll, kanske gäster inte är tillåtna. De som har möjlighet att jaga i veckan kanske inte kan göra det. Allt det här bidrar till att tillräckligt många hjortar inte fälls. Men matningen styr också.

– Om man kör ut stora mängder mat åt hjortarna så blir kalvarna könsmogna snabbt och kan föda sin första kalv som ettåringar. Mindre utfodring kan bromsa det här, förklarar Rosenberg.

Genom vakjakt - att vänta på hjorten i gömman tills skjutläget är optimalt - lyckas den selektiva jakten bäst: Jägaren kan välja vilket djur han skjuter och prioritera kalvar, hindar och unga bockar. På det sättet får man en god hjortstam. Medelåldern bland bockarna är bra, kalvarna föds tidigare och blir större, vilket ger mera kött.

– Bockarna tävlar om hindarna och alla hindar blir dräktiga och föder kalvarna tidigare, vilket resulterar i större kalvar, som klarar sig bättre mot köld, rovdjur och sjukdomar. På så sätt får man en stark lokal, stam, förklarar Kim Rosenberg.

– Det är viktigt att ha en plan för säsongen. Ingen går in i skogen för att skjuta det första djuret man möter i skogen, kompar Wilhelmina Wadstein.

Wilhelmina Wadstein med valpen Rocko och Kim Rosenberg.
Bildtext Unga jägare får många frågor av jämnåriga vänner som inte jagar. Frågan om att skjuta djur upprör, de flesta köper ändå sitt kött i butiken.

Mitt första byte var en mårdhund i fälla

― Kim Rosenberg

Båda minns sitt första byte efter att de fått jaktkortet.

– Jag fick en mårdhund i fälla, berättar Kim Rosenberg.

– Mitt första byte var en and, så var det också mårdhundar i fällan, minns Wilhelmina Wadstein.

Som ung jägare börjar man med vakjakt.

– Man sitter i lugn och ro och låter pulsen gå ner. De mer erfarna jägarna går på drevjakt och det är bra. Då har man tagit några skott redan.

Wilhelmina Wadstein håller med.

– Som nybliven jägare ska man inte gå på drevjakt. Nu, när jag har mera erfarenhet och går på drevjakt, så vet jag att man inte kommer åt att skjuta så ofta. Det beror också på vilket pass man är på. Det handlar också delvis om tur - till vilket pass djuret kommer till i skogen.

Valkohäntäpeuranaaras metsän laidassa.
Bildtext Vitsvanshjortarna blir allt fler i Västnyland.

Är det viktigt att själv få skjuta?

– Det beror på hur man ser på saken. Målet är ju att skjuta ett vilt.

– Äventyret att "slippa till skott" är också fint, och erfarenheten att jaga med hund. Man ser vart hjorten tar vägen. När de är "påjagade" så väljer hjortarna ofta samma riktning bort.

– Du behöver den erfarenheten som jägare och det ger en effektivare jakt senare, förklarar Kim Rosenberg.

Wilhelmina Wadstein säger att en lyckad jakt inte alltid innebär att man själv måste komma åt att skjuta.

– Viktigt är också att bärga djuret. Allt som händer kring det är spännande, säger hon. Det handlar också om gemenskapen som uppstår. Den bidrar till en lyckad jakt.

I den längre intervjun berättar de unga jägarna om skadade djur och eftersök. De kommenterar också varför det inte finns mer vilt i butikerna. De svarar också på hur de förhåller sig till vänner som undrar hur de kan skjuta ihjäl ett djur. Lyssna på hela intervjun!

Unga jägare: Välj noga ut vitsvansarna som ska fällas
Unga jägare: Välj noga ut vitsvansarna som ska fällas - Spela upp på Arenan

Artikeln uppdaterad med hela intervjun 1.9.21 kl 10.14/AS