Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Nya namn är en stilren roman om vänskap och uppbrott i tidens gång

På bilden syns författaren Elin Willows iklädd en svart skjorta och svarta glasöogon. Bakgrunden är mörk och orangerosa av solnedgången.
Bildtext Elin Willows är aktuell med sin andra roman. Hennes debut nominerades bland annat till Borås Tidnings Debutantpris och Författarförbundets Katapultpris, samt filmatiserades 2019 av Jon Blåhed, med namnet Inland.

Det var många som berördes av Elin Willows debut Inlandet, i vilken hon beskrev hur en ung kvinna planlöst lät dagarna flyta fram i ett litet samhälle i de svenska fjällen. Nu är Willows aktuell med uppföljaren där ett kronologiskt händelseförlopp får sätta ramar för en liknande rotlöshet hos en annan ung kvinna.

Det är inte svårt att låta sig tilltalas av Elin Willows återhållsamma men tydliga sätt att berätta i Nya namn, då hon i den första delen skildrar den tonåriga Sofias intensiva vänskap med den bästa vännen.

Flickorna tumlar runt på Stockholms gator, upptäcker punken och indiepopen, sover tätt ihop och sitter i timmar sida vid sida på kaféer och skriver anteckningar om andra kafébesökare framför varsin tekopp.

Parallellt går Sofias engagemang i friidrott som allt mer hamnar i bakgrunden, på grund av allt annat hisnande intressant som livet har att erbjuda.

Berusande stark vänskap utplånar allt annat

Vänskapen beskrivs genom ett slags berusande hänförelse av hur bra man kan trivas ihop med en annan människa, hur självklart det känns och hur kompromisslöst allt löper.

Vännen skildras enbart som “henne”, hennes riktiga namn saknar betydelse. Detta namnlösa “hon” ger henne ännu mera eftertryck – “hon” är Sofias, medan det som är vännens namn innebär det allmängiltiga – den hon är för alla andra.

I den andra delen hamnar vi abrupt i London, och får ta del av ett annat livsskede. Här kallas huvudpersonen Eva, det har gått några år, den bästa vännen är borta och en annan tillvaro breder ut sig. London skildras som ett slags mellanrum, något som smärtfritt löper på genom jobb, fester, rumskamrater och en ny, sprudlande vänskap med arbetskamraten Flo.

Omslaget till romanen Nya Namn av Elin Willows. På pärmen en brunhårig person som syns i profil.
Bildtext Omslagsbilden av Janika Norrgård Löfqvist.

Staden är beskriven ur en besökares och iakttagares synvinkel – Eva trivs och allting löper som det ska, men i bakgrunden finns ändå tankarna på det som är hemma, vilket Eva förstärker genom att ständigt fördjupa sig i svenska romaner som hon får skickat till sig hemifrån.

Natten återkommer som ett rum av ångest emellanåt, då det verkliga kolliderar med det som känns svårt att ta fasta på.

Oensamheten får tankarna att försvinna, eller åtminstone inte slå rot. Det mesta känns normalt när jag jobbar eller är med de andra. Därför känns nattankarna på ett sätt ännu värre. Jag hör ju hemma någonstans, hör till andra människor, har massa saker som visar på att jag är normal. Jag har jobb, familj, vänner både här och där. I London. Den fullkomligt verkliga och samtidigt helt fjärran drömmen som faktiskt händer nu. Jag har allt det här och ändå.

― Ur Nya namn

Uppbrottet från London, då Eva till sina rumskamraters förvåning, kort och gott bestämmer sig för att det är dags att åka hem, känns avgörande. Vissa vistelser har sitt självklara slut, medan andra, mera otydligt, övergår i något annat.

I den tredje delen landar vi i Åbo, där Eva har blivit anställd för att skriva sin avhandling vid universitetet. Nu heter hon Eva-Sofia – blir nämnd vid sitt riktiga namn – vilket den institutionsansvariga Birgitta ser till att presentera henne som.

Här ter sig livet tämligen ordnat, tankarna på vuxenhet och vad det egentligen innebär är närvarande och de nya vänskaper Eva-Sofia knyter, ter sig tämligen trevande i förhållande till ungdomens omvälvande vänskapsband.

Jag går hem och försöker sortera tankarna på vägen. Det jag har läst idag, tankar om avhandlingen, och så andra tankar. Då och då påminns jag om var jag är. Var jag bor. Det är svårt att tänka på Åbo som något som kommer att finnas kvar i framtiden. Det är som om jag bara hamnat här, och att slumpen inte lämnar några spår.

― Ur Nya namn

Stockholm är fortfarande närvarande, Eva-Sofia besöker staden ofta, men den ter sig annorlunda. Resorna med färjan till och från Stockholm blir som tidlösa undanflyktsorter, ordnade händelselösa resor som är som gjorda för reflektion.

Det är inte särskilt svårt att lämna en stad, ett ställe, ett hem. Det som är svårt är nästa steg, att hitta hem någon annanstans. Men det beror på vad man kräver av det nya. Vad man förväntar sig att det ska bli, vad det ska ge.

― Ur Nya namn

Bokens tre delar, spinns mot slutet ihop i och med en skickligt skildrad eftertänksamhet, då Stockholms gator som svänger där de har svängt förut, trots det inte längre tar emot jaget med samma självklarhet.

Först här tar även Willows itu med det smärtsamma uppbrottet, och det som hände då den bästa vännen försvann ur huvudpersonens liv.

En omtumlande scen i boken, är då Eva-Sofia stöter på sin gamla vän i en matbutik, och står där med en påse mandariner och är förbluffad över hur lite en sådan situation kan betyda. De hälsar artigt och utbyter några meningslösa ord, och som om ingenting någonsin hade hänt, går den gamla vännen vidare med sin kundvagn.

Eva-Sofia frågar sig om känslorna kring vänskap är delade, om de var ömsesidiga. Var vänskapen lika betydelsefull för vännen som den var för henne?

Ett närvarande tomrum som bränner till ibland

Nya namn handlar om tidens gång, om förändring och om den längtan och de spår en nära vän lämnar i en. I centrum står tankarna på hur starka vänskapsband med tiden har suddats ut och förbytts till någonting annat, ett tomrum som är närvarande och som bränner till ibland.

Att vid olika skeden av livet bli kallad vid nya namn, vilket titeln också syftar på, går som en riktgivande röd tråd genom det hela: I början är jaget Sofia, senare Eva och slutligen Eva-Sofia.

Willows skriver med en stilren tydlighet och en förmåga att hålla läsaren uppmärksam både på det som sker här och nu, och det som händer i tomrummen mellan orden.

Omslagsbilden av Janika Norrgård Löfqvist, är ett passande val som med varma pastellfärger och kontraster i form av skuggor och starkt ljus, fångar exakt den känsla som texten också erbjuder.

Med få men träffande metaforer, lyckas Willows bygga upp stämningar som får en att acceptera sakernas skeende och leva sig in i det lugn och den stillsamhet som huvudpersonen, på ett märkligt sätt lyckas skapa kring sig.

Trots att texten emellertid ter sig påfallande enkel och inte erbjuder några större problemställningar eller är särdeles tankeväckande, kan jag inte annat än imponeras av hur väl Willows beskriver själva varandet. Det gör hon genom att varva jagets oomskrivna tankar med till synes intetsägande vardagliga aktiviteter som shoppingrundor och promenader.

Nya namn lämnar läsaren med en märklig känsla av att acceptera livets slumpmässiga skeenden, samt vikten av att vara uppmärksam på livet självt och de människorelationer det erbjuder.

Författaren Elin Willows är producent på Svenska Yle. Den här recensionen är därför skriven av en utomstående recensent.

Diskussion om artikeln