Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Film: Vi två – genialiskt kärleksdrama med drag av thriller

planschen till Deux - extrem närbild av kärleksparet.
Bildtext Se på mig - en hamn i stormen. Martine Chavllier (till vänster) och Barara Sukowa gör Deux till en av årets tsrakaste kärleksfilmer.

Lesbisk kärlek levereras ofta i två sorters filmpaket; starka känslor inklämda i strama korsetter och/eller heta scener mellan unga, vackra kroppar. Men Deux erbjuder ett helt nytt perspektiv.

Madeleine Girard (Martine Chevallier) och Nina Dorn (Barbara Sukowa) har bott i samma trappa i över tjugo år. Dagligen kan husets övriga invånare se dem dela hiss eller passera tillsammans i kvarteret.

Och varje gång Madeleines vuxna barn kommer på besök hälsar de artigt på mammas granne.

Deux - mor och dotter ser varandra i spegeln.
Bildtext Kära mamma. Dottern Anne (Léa Drucker till vänster) vet inte att mamma (Martine Chevallier) bär på en stor hemlighet.

Hälsar utan att ana att deras mor i decennier haft ett mycket lyckligt förhållande med denna främmande dam. Utan att ana att grannlägenheten är så gott som tom eftersom Nina Dorn äter, älskar, dansar och sover i det som en gång var deras barndomshem.

Men just i dag är det meningen att Madeleine äntligen skall berätta att ingenting är vad det sett ut att vara, berätta att hon ämnar sälja lägenheten och flytta till Rom med sitt livs stora kärlek. 

Frågan är bara om hon borde ha gjort det redan igår? Är det kanske för sent nu? 

Kärlek med förhinder

Det är inte svårt att förstå varför Filippo Meneghettis Deux utsågs till Frankrikes Oscarsbidrag ifjol - det här är en elegant, spännande och snyggt paketerad helhet som ständigt överraskar. 

Bild på Barbara Sukowa från inspelningsplatsen.
Bildtext Bilck för bilder. Fotografen Aurélien Marra fokuserar på Barbara Sukowa i Filippo Meneghettis långfilmsdebut Deux.

Inte för att det är ovanligt med skildringar av förbjuden kärlek, men för att de älskande sällan är två vanliga kvinnor som passerat 60.

Inte för att det är ovanligt med skildringar av problem som kan uppstå när man tvingas smyga med en relation, men för att det handlar mindre om en fördömande omgivning och mera om inre spärrar.    

Inte för att det är ovanligt med skildringar av sambor som inser att de inte har samma utgångsläge som gifta par, men för att det hela antar drag av thriller snarare än ödesmättat drama.

Det hela utvecklas helt enkelt till en förföriskt charmig och avslöjande studie i vikten av att våga vara den man är och försvara den man älskar. Innan det är för sent.

Berättargrepp

Visst är det intrigen som utgör den stabila stommen i Meneghettis konstruktion, men det är skådespelarna, rytmen och det visuella språket som gör att filmen får liv.

Martine Chevallier och Barbara Sukowa (känd från flera av regissören Rainer Werner Fassbinders produktioner) är just så ömsint kärleksfulla och öppet gräliga som temperamentsfulla äldre par kan vara.

Och i takt med att relationen tvingas ta allt mer drastiska steg hittar de en allt starkare gemensam rytm. När man ser dem tillsammans håller man både tummar och tår för att de skall orka dansa ända tills musiken tystnar.

Och in i det längsta vet man inte hur det kommer att sluta. Kommer de ödesdigra öppningsbilderna att leva upp till sin symboliska laddning i positiv eller negativ bemärkelse? 

Är det skymningen som lägger sig eller gryningen som nalkas? Vilken typ av val markerar det steniga brovalv som dominerar duken? Och de skriande fåglar som plötsligt flyger upp - är de skrämda eller ger de bara uttryck för sin frihet?