Hoppa till huvudinnehåll

Scenkonst

Teater: Mörk humor i fartfylld föreställning om bröderna Pixon som bara ser på teve och äter godis

Skådespelarna Max Forsman, Hellen Willberg, Niklas Åkerfelt på scen i barnpjäsen Bröderna Pixon. De är iklädda gråa dräkter och peruker. Forsman spelar gitarr, Willberg spelar på ett dragspel och Åkerfelt håller i en triangel.
Bildtext Max Forsman, Hellen Willberg och Niklas Åkerfelt i Bröderna Pixon.

Teaterföreställningen Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken, som baserar sig på boken med samma namn av Malin Kivelä och Linda Bondestam från 2013, riktar sig till förskolebarn och elever i årskurs 1 och 2.

Det handlar om fyra pojkar som inte gör just annat än ser på teve och äter godis. Därför mår de inte särskilt bra – doktorn säger att deras kroppar motsvarar en 90-årings.

En dag säger teven poff, och pojkarna tvingas gå ut. För ”något måste man ju göra med sitt liv.”

Det är ett ganska dystert upplägg, nästan som en liten skräckhistoria, och det moraliska budskapet är klart och tydligt: det är inte bra att bara sitta inne, en människa behöver motion och vitaminer.

Humorn är svart – i ett skede luras vi att tro att bröderna dör av ansträngningen att plötsligt leka ute i frisk luft – och scenbilden är lika grå.

Det dystra livas upp av munter musik och sång med jämna mellanrum, och visst är det också bra energi i de tre skådespelarna Max Forsman, Hellen Willberg och Niklas Åkerfelt som spelar historiens alla nio karaktärer.

Rörig och seg helhet

Föreställningen på bara 35 minuter känns ändå tyvärr både rörig och seg på samma gång, som om den inte riktigt lyfter trots det höga tempot. Kanhända bidrar den svarta scenografin och de grådammiga dräkterna till det lite trista helhetsintrycket.

Ett roligt interludium är brödernas möte med de excentriska granntanterna Vera och Tyra som bjuder på kalops och kabaré.

Jag vet inte hur målgruppen upplever berättelsen, men för mig ter den sig ibland mer sorglig än rolig.

Skådespelarna Niklas Åkerfelt, Max Forsman och Hellen Willberg på scen i barnteaterpjäsen Bröderna Pixon. De sitter i ett mörkt rum på en soffa och det enda ljuset kommer från en tv-apparat som inte syns i bilden. De ser upprymda ut.
Bildtext Niklas Åkerfelt, Hellen Willberg och Max Forsman.

Visst börjar bröderna må bättre efter en dag utomhus då de upptäcker glädjen i att leka med varandra, men efteråt bänkar de sig i soffan igen med sina sockrade flingor som de äter direkt ur paketet.

Och det är ett undantag att mamman är med; vanligen vill hon bara sova i fred. Hur lyckligt slutet är kan ifrågasättas.

Den lite sorgsna eftersmaken kommer sig av att det inte är något skämt att allt fler barn (och vuxna med, för den delen) är överviktiga och har svag hälsa i och med alla skärmar vi omger oss med. I pandemi- och nedstängningstider är temat så klart extra aktuellt, så på det viset förstår jag pjäsvalet.

Svenska Teatern erbjuder pedagogiskt material för både för- och efterarbete i grupp, där bland annat teman som skärmtid kan diskuteras. Två barngrupper kan se föreställningen samtidigt, eftersom det finns två separata ingångar till Nicken-scenen.

Bröderna Pixon och tv:ns hemtrevliga sken. Baserad på en bok av Malin Kivelä och Linda Bondestam. Dramatisering: Roger Westberg. Musik: Jörgen Aggeklint. Regi: Oskar Silén. Scenografi och kostym: Milja Salovaara. Mask: Maria Karhu. Ljus: Ville Wahlroos. På scenen: Max Forsman, Hellen Willberg, Niklas Åkerfelt. Premiär på Svenska Teaterns Nicken-scen 1.9. Målgrupp: förskola och åk 1-2.

Diskussion om artikeln