Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Tiotals katter i usla fabriksförhållanden i åratal – ägaren kom undan med dagsböter

En vanvårdad katt med ljus päls
Bildtext Katterna på bilderna i polisens förundersökningsmaterial är tydligt vanvårdade. De har tovor i pälsen och infekterade ögon. I bakgrunden syns i vilka smutsiga förhållanden katterna växte upp.

Den övervakande veterinären påtalade under flera år att kvinnans katter far illa. Hon dömdes sent omsider till lindrigt bötesstraff, och fortsatte därefter att vanvårda och sälja vidare de sjuka djuren, visar Spotlights granskning. Fallet är ett exempel på hur brott mot djur hinner utvecklas till kroniska problem innan någon ingriper.

I november 2018 anlände fem medfarna katter till djurskyddsorganisationen Rekku Resque som valde att publicera ett inlägg om dem på Facebook. Katterna hade, skrev organisationen, räddats från usla, djurfabriksliknande förhållanden och deras skick var eländigt: filtliknande tovor i pälsarna, ingrodd avföring och urin på svansarna, kraftigt inflammerade ögon, flera undernärda djur. 

Rekku Resques bild, en katt med svår ögoninflammation.
En tovig kattmage visas upp.

 

Vanvården måste, enligt djurskyddsorganisationens bedömning, ha varit omfattande och långvarig. Men säker var man inte. Det fanns inga uppgifter om varifrån katterna kommit eller hurdana förhållanden de egentligen levt i.

Rekku Resques inlägg noterades av några medier, men några uppgifter om varifrån de räddats eller hur det gick för katterna kom aldrig.

 

Faximil av Ilta-Sanomats artikel om kattfabriken

 

I samband med Spotlights program om ljusskygg katthandel på nätet gör vi också efterforskningar om det här fallet.

Det visar sig att katterna bara var en liten del av ett stort och utdraget vanvårdsfall som pågick i södra Finland under flera år.

Sammanlagt handlade det om mellan 20 och 42 katter som i olika etapper var föremål för myndighetsåtgärder. Uppfödaren var en kvinna i äldre medelåldern som enligt egen utsago haft katter i över tjugo år.

Den första djurskyddsanmälan mot kvinnan gjordes 2013 då en person som köpt en kattunge av henne larmat om att den kom från fabriksliknande förhållanden. Ortens övervakande veterinär kopplades in och kunde på sitt första besök konstatera att det saknades uppgifter om hur många katter kvinnan hade och att förhållandena där katterna hölls behövde åtgärdas. På kontrollbesöket några månader senare noterade veterinären att kvinnan åtgärdat en del problem, men fortfarande kunde hon inte säga hur många katter hon egentligen hade.

Det handlade ändå om tiotals, noterade veterinären, och uppmanade ånyo kvinnan att skriva en lista på vilka katterna egentligen var.

Efter det var det tyst kring katterna, fram till 2015.

Då hade ett par betalat 300 euro för en kattunge, som visade sig vara allvarligt sjuk. Också de påtalade att förhållanden hemma hos kvinnan var att likna vid en djurfabrik. Deras anmälan följdes av några fler, där den allvarligaste gällde en kattunge som trots omfattande och utdragna veterinärinsatser slutligen måste avlivas.

Ortens övervakande veterinär kopplades återigen in. 

Veterinärprotokoll med beskrivning av vanvård av katter

 

Den här gången var listan på djurskyddsproblem längre. Utrymmena där katterna levde var smutsiga och olämpliga för djurhållning. Flera katter var undernärda. De hade kraftiga ögoninflammationer som orsakade svår smärta. De var smutsiga och ovårdade. Och fortfarande visste kvinnan inte hur många katter hon hade, inte heller hur många ungar hon sålt.

 

En av de vanvårdade katterna i huset

 

Trots att veterinären under åtta månader upprepade gånger gav anmärkningar åt henne hände i princip ingenting och 2017 blev katterna slutligen ett ärende för polisen. I förundersökningen utredde polisen huruvida kvinnan gjort sig skyldig till bedrägeri och djurskyddsbrott.

Hon åtalades samma år för djurskyddsbrott. Bedrägeriet, som gällde försäljningen av de sjuka ungarna, behandlades inte alls.

Kvinnan dömdes slutligen till 35 dagsböter, sammanlagt 210 euro, för vanvården.

Men eftersom ingen – inte heller åklagaren – i något skede av processen hade krävt att katterna omhändertas och kvinnan åläggs med djurhållningsförbud, fortsatte hon föda upp tiotals mer eller mindre sjuka katter. Ett okänt antal kattungar såldes vidare via olika nätsajter.

Parallellt med den första processen fortsatte ortens övervakande veterinär att följa med katternas situation. Hon skrev flera nya anmälningar om problemen som fortsättningsvis fortgick.

 

Lådor med kattsand och kattbajs, bild ur polisprotokoll

 

Efter det här påbörjades en ny process mot kvinnan och 2018 åtalades hon igen för djurskyddsbrott. Nu tog veterinären också ställning mot kvinnans djurhållning. Det var, skrev veterinären, uppenbart att kvinnan inte var förmögen att ta hand om tiotals katter utan kan på sin höjd sköta några få steriliserade katter. Den här gången dömdes kvinnan till villkorligt fängelse i 30 dagar och till djurhållningsförbud.

Kort senare anlände fem av katterna till Rekku Resque som publicerade sitt Facebook-inlägg och den vägen blev kattfabriken allmänt känd.

Ex-polisen Toni Lahtinen sitter på en trappa.

 

Det här fallet är, enligt tidigare polisen Toni Lahtinen, numera vd för Team Rokka, bara ett av många exempel där ett djurskyddsfall hinner utvecklas till ett kroniskt problem innan någon ingriper. Redan 2013 fanns det tecken på fabriksartad djurproduktion. När fallet första gången nådde polisen fanns det redan dokumentation om omfattande vanvård av ett stort antal katter och om att kvinnan trots upprepade anmärkningar inte åtgärdade problemen. Alla som anmält henne hade dessutom beskrivit fabriksliknande förhållanden, därifrån kvinnan sålt sjuka kattungar för flera hundra euro styck.

Enligt Lahtinen är det anmärkningsvärt att det i samband med den första processen inte gjordes någon utredning av kattförsäljningen, trots att det redan 2015–2016 fanns minst tre vittnen som anmält kvinnan.

– Det här brottet utreddes inte alls och det är märkligt, säger han.

Enligt Lahtinen hade det funnits förutsättningar att sätta punkt på katternas vanvård redan då fallet första gången avslöjades. Här faller skuggan på åklagaren som valde att inte ens kräva djurhållningsförbud trots att riksdagens lagutskott redan 1998 intog en klar ståndpunkt för den sanktionen: När en person gör sig skyldig till djurskyddsbrott ska den uttalade huvudregeln vara att personen fråntas rätten att ha djur.

– Det handlade redan i den första omgången om väldigt många djur, men åklagaren förde inte ens fram ett djurhållningsförbud. Då kan domstolen inte heller döma någon till det. Hade det här gjorts då så hade katternas lidande kunnat förkortas. Tyvärr är det här bara ett exempel på de svagheter som omger djurskyddsbrott i Finland.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln