Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Svenskspråkiga Ingå fick den finskspråkiga familjen att bli tvåspråkig: "Man talar bara fast det inte går enligt grammatiken"

För tjugo år sedan valde Matti Nieminen och Viola Mäenpää att börja tala svenska i hemmet i Ingå. Kommunen var för det första mycket svensk och när sonen Miikka föddes ville föräldrarna ge honom bästa möjliga förutsättningar i livet genom bägge språk.

– Det var ganska naturligt för mig. Det kändes ingenstans och var ett bra beslut. I mitt jobb som musiklärare på musikinstitutet fungerar jag annars också på två språk. Man talar bara fast det inte går helt enligt grammatiken, säger Matti Nieminen och ler.

Idén att byta hemspråket till svenska var egentligen Viola Mäenpääs.

– Jag hade gått en del språkkurser och tyckte vi kunde fortsätta på den vägen. Matti var lite emot det och trodde det skulle vara besvärligt, säger hon.

Men Matti gick ändå med på att försöka.

Ju fler språk man kan desto bättre är det

― Miikka Nieminen, son

Även för Viola, som driver ett häststall har svenskan varit viktig i arbetet.

– Jag har många kunder som talar svenska, så det har varit bra.

Matti Nieminen åker traktor
Bildtext Pappa Matti har alltid talat svenska med sonen Miikka.

Sonen Miikka har fått växa upp med en pappa som konsekvent talar svenska med honom och en mamma som talar finska.

– Det har alltid känts naturligt för mig. Jag gick i svensk skola här en kilometer ifrån oss. Ju fler språk man kan desto bättre är det. Nu talar jag svenska, finska och engelska, säger han.

“Gräsig" mat och "gräsigt" hår

Vissa små språkliga lustigheter har förekommit i familjens språk, i synnerhet i början, och det hände till exempel att engelska influerade svenskan. Till exempel talade Viola och Matti om "gräsig" mat och "gräsigt" hår då de ville beskriva något som är fett, från engelskans “greasy”.

– Hahaha, jo nog kan det vara att vi säger så ännu ibland, skrattar Matti. Men vi vet att det är fel, fast vi då för tjugo år sedan inte förstod varför folk såg så förvånade ut.

Ingåborna har varit välkomnande och förstående, fast det till en början fanns en del som höjde på ögonbrynen i byn. Men i dag är läget annorlunda.

– Det är nog ingen skillnad, det är så vanligt att folk talar båda språken här, säger Matti.

Viola håller med.

– Jag tycker det samma. Folk här är hyggliga människor och har åtminstone inte sagt något negativt om att vi talar så här, säger hon.

Men hur upplever sonen Miikka sig själv? Är han finsk eller finlandssvensk idag?

– Jag vet faktiskt inte. Fast jag vet inte vad det går ut på att vara en äkta finlandssvensk men kanske jag ändå upplever mig som en sådan, säger han fundersamt.