Hoppa till huvudinnehåll

Klimat

"Deras mål har varit att så in tvivel" – Maths Nilsson har tagit som sin uppgift att bemöta klimathotsskeptiker

Bilar i Los Angeles den 30 juni 2017
Bildtext Fossilindustrin står inför omställning och försvarar sig med desinformation.

När klimathotsskeptikernas argument började dyka upp i tidningarnas ledare och inte bara i insändare kände Maths Nilsson att han behövde bemöta de falska påståendena.  

Maths Nilsson är kemist till utbildningen och har ägnat många år åt falska påståenden i klimatdebatten. Den senaste boken Spelet om klimatet – Vem kan man lita på i klimatdebatten går igenom klimathotsskeptikernas metoder och argument alltsedan 1988 då IPCC, FN:s klimatpanel, grundades.

– Det började efter Al Gores film An Inconvenient Truth (2006) när jag läste så kallade skeptiska argument på nätet. Dom låter ju väldigt övertygade, men samtidigt blev jag misstänksam över att man på ett blogginlägg kan förklara bort en hel forskningsgren. Det tyckte jag var konstigt.

Nilsson kollade upp vad som låg bakom och blev fascinerad över själva informationsspridningen. Han upptäckte att samma argument togs upp av ledarskribenter och riksdagsledamöter och kände att det saknades motargument i debatten.

– Det hade funnits bloggar som hade bemött falska påståenden, men de hade tystnat så jag började skriva, dels av fascination och dels av ilska över hur det går till. 

Maths Nilsson
Bildtext Maths Nilsson har tagit sig an uppgiften att bemöta klimathotsskeptikernas påståenden.

Ett kaninhål av desinformation

Det är psykiskt tungt att bemöta samma påståenden och redan överbevisade argument gång på gång. Många gånger har Maths Nilsson frågat sig själv varför han egentligen håller på med det här. Men han har också fått tack av läsare som tycker att det är viktig att den sortens information kommer fram.

Han beskriver det som som att dyka ned i ett kaninhål. Det tar liksom aldrig slut. Saker som har bemötts för tio år sen cirkulerar fortfarande på nätet, diverse falska grafer som redan har motbevisats. Men det hjälper inte.

Påståenden som cirkulerar:

  • Det var lika varmt på medeltiden som i dag. Nej, forskningen stöder inte detta påstående vare sig vad det gäller temperatur, uppvärmningshastighet eller hur global uppvärmningen var.

  • Det är inte människan som värmer upp atmosfären. Det är solen. Nej, den ökade mängden växthusgaser är antropogena, det vill säga härstammar från mänsklig verksamhet. Solstrålningens variationer har undersökts och de inverkar inte.

  • Koldioxid är livets gas. Jo, växtligheten gynnas av koldioxid men det är långt ifrån så enkelt och är inte den enda parametern att ta hänsyn till. Det blir för hett och växtperioderna kan bli osäkra med omväxlande torrperioder och skyfall.

  • Globalister grundade FN:s klimatpanel med en förtäckt socialistisk agenda. Nej, IPCC:s slutsatser bygger på mängder av granskade studier, publicerade i oberoende vetenskapliga tidskrifter och i princip vem som helst har fått vara med och remissläsa rapporterna. Kommentarer och svar är offentliga. Men fossilindustrin står inför begränsningar av marknaderna.

Det är dokumenterat i diverse mötesprotokoll att deras mål var att så in tvivel om den vetenskap som gjordes.

― Maths Nilsson

Växthuseffekten – ett känt fysikaliskt fenomen

De fysikaliska principerna bakom växthuseffekten beskrevs redan 1824 av fransmannen Jean-Baptiste Joseph Fourier. Hans resonemang bekräftades i slutet av 1850-talet genom experiment.

Men det var först i slutet av 1950-talet man kunde börja mäta halten av koldioxid i atmosfären. Det skedde genom Charles Keelings arbete. Det har gett namn åt den så kallade Keelingkurvan som visar koldioxidhalten.

Redan 1979 uppskattade forskarna att den uppvärmning som en fördubbling av mängden koldioxid i atmosfären ger är nära 3 grader, med en felmarginal på 1,5 grader.

42 år senare kom IPCC:s sjätte utvärderingsrapport som publicerade i augusti i år till samma resultat, men med felmarginalen 2,5 - 4 grader.

... som togs på allvar till en början

1988 konstaterade James Hansen, klimatforskare vid NASA, att han var säker på att klimatuppvärmningen inte berodde på naturliga variationer. Samma år lovade George Bush den äldre att göra någonting åt problemet. Det ledde till den så kallade Rio-konventionen 1992 där 195 länder kom överens om att minska utsläppen av växthusgaser.

Sen hände ingenting.

1997 ratificerade USA inte fortsättningen, det så kallade Kyotoprotokollet. Framförallt republikanerna ansåg att det inte fanns fog för de drastiska åtgärder som det internationella samfundet krävde och den hållningen har de hållit fast vid sedan dess.

Vad hände?

Jo, oljebranschen insåg att klimatåtgärderna i grunden handlar om att reglera fossilindustrins verksamhet. Då tog de till beprövade medel. Bildade lobbyorganisationer och tankesmedjor och knöt till sig forskare från andra områden som körde PR-kampanjer och ”körsbärsplockade” argument härifrån och därifrån som de sedan ifrågasatte hela forskningsresultat med.

– Det är dokumenterat i diverse mötesprotokoll att deras mål var att så in tvivel om den vetenskap som gjordes.

Klimatmötet i Polen
Bildtext Socialistisk International? Knappast

"Ett sätt att införa in socialism"

Till de tankesmedjor som Maths Nilsson nämner hör bland annat Heartland Institute, Cato Institute, CO2 Coalition, Global Climate Coalition och Nongovernmental International Panel on Climate Change NIPCC. Många av de här lobbyorganisationerna har namn som är förvillande lika de officiella vetenskapliga organisationerna. 

Frågan har politiserats i USA och de här tankesmedjorna har en libertariansk konservativ inriktning där man inte vill ha någon reglering. Man ser teorierna som en förtäckt socialistisk agenda om att föra in socialism över världen. Istället vill man låta marknadsekonomin lösa klimatproblemen.

– Det låter kanske extremt, men det är en väldigt vanlig föreställning som framförs.

Bland de namn som dyker upp i sammanhanget nämner Nilsson Richard Lindzen, Willie Soon och Fred Singer, forskare som för fram alternativa förklaringar och som opponerat sig mot både freoners påverkan på ozonlagret och svaveldioxidregleringar.

pärmbilden till Spelet om klimatet
Bildtext Jo det är vattenånga som kommer ur kyltornen. Men pärmen illustrerar elproduktion och de utsläpp den för med sig.

Att tro bara det man vill tro

Det låter ofta som om oljebolagen köpt alla dem som debatterar mot klimatförändringar, men så är det inte, menar Nilsson. Enbart finansiering från fossilindustrin räcker inte för att avfärda resultaten.

– Jag tror att det handlar mycket om det som brukar kallas konfirmeringsbias, eller bekräftelsefördom. Man riktar sig sig på detaljer och bortser från andra. Sen tror jag att det blir en spiral som förstärker sig själv. Om man i tio år har förnekat vissa forskningsresultat är det nog svårt att gå ut och säga: jag hade helt fel.

Här i Norden sprider bland annat Klimatrealisterna och Ilmastofoorumi alternativa klimatteorier. 

På senare tid är det tydligt att högernationella grupper, som till exempel Alternativ för Tyskland, engagerat sig i klimatfrågan och i mediekanaler som Swebbtv (en invandringskritisk webb-tv i Sverige) anklagas “globalister” som George Soros, Rothschild och Rockefeller för att ligga bakom klimatlarmen och FN:s klimatpanel

Och vad gör journalisterna?

När han får frågan om hur journalister och medier klarats sig i sin rapportering suckar Maths Nilsson och säger att han kan tycka att det inte har skildrats riktigt det forskarna har sagt. Journalister är ju som bekant inte så bra på att berätta om långsamma processer.

Men i samma andetag tillägger han att man kan fråga sig om det är nyhetsmedia som ska stå för utbildningen av den vuxna befolkningen?

– Jag tycker att det är en intressant fråga för det är en sån otrolig mängd forskning som har kommit fram under flera hundra år. Det går inte att kräva att nyhetsmedia ska hinna ta upp allt det här. Men hur det ska göras – det är en annan fråga!

Lyssna på intervjun med Maths Nilsson: