Kolumn: En kväll för att slita upp dörren till VM-kvalhösten – vi måste kunna kräva mer offensiv lust och kraft än i EM

Landslaget som knappt kommer ihåg hur det känns att göra mål? Här erbjuds nittio minuter fotboll mot Kazakstan för att korrigera kursen.

Lätta, ljumma sensommarvindar?

Timmar till VM-kval och man undrar var man gömde understället och vinterjackan i våras. Vardagen är här, hösten har ryckt upp en ur dåsigheten med rötter och allt.

Nu: Skarpt läge, tunga insatser, stor match mot liten motståndare.

Då kan jag inte komma på en mer behaglig sysselsättning än att betrakta och följa Markku Kanerva i förberedelserna. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på Kanerva, tittat på när han placerar ut redskapen för uppvärmningen som om det vore en precisionstävling och blåser i en visselpipa med pondus.

Det är ordning i allt, fokus på uppgiften och en mekanik och metodik som ger lite stöd att luta sig mot inför en höst som man kan fantisera om och spekulera i.

Grundfrågan: Finns det fler nyanser av landslaget?

Qatar-VM en siluett

VM-kval? Det känns snarare som att Italien blev Europamästare för en vecka sen.

Pandemin har suddat ut tidsperspektiven, fotbollsindustrin pumpar samtidigt runt pengar i sitt eget ekosystem som aldrig förr och det väcker onekligen frågor i skuggan av superligaskisser och coronakrisande klubbkassor.

Men nu är nu, och efter en tankeväckande transfersommar är landslaget här. På Olympiastadion, med ett corona-EM i ryggen, en myrstack av kvalhinder att kliva över och Qatar-VM som en siluett vid horisonten.

Moraliskt problematiska tider, sportsligt spännande tider.

Vägen till landslagsfotbollens himmelrike (eller helvete, valet är fritt) är bökig och Finlands chanser är fortfarande små, men de existerar och här kommer en kväll för att slita upp dörren till kvalhösten.

Kazakstan på hemmaplan är en måstematch, men också en möjlighet att fokusera på det som Finland glömde bort i somras.

Måste ha spetsigare offensiv

Materialet är vad det är – det har blivit ett par nyanser gråare då kreatörerna Robin Lod och Glen Kamara saknas – men visst ska vi kunna kräva mer offensiv lust och kraft i snålblåsten mot beskedliga Kazakstan?

De defensivt dedikerade EM-insatserna är fortfarande inget att skämmas över, men Finland måste ha ett mångsidigare och spetsigare anfallsspel för att lura oddsen i VM-jakten.

Mot ett landslag som Kazakstan ställs nya frågor till Finland. Kan man föra matchen med eftertryck och fart? Kan man dyrka upp en lågt stående motståndare? Kan man göra mål? Kan man neutralisera de få hot som kommer?

– Jag hoppas på att få se ett modigare och aktivare Finland jämfört med hur det såg ut i EM. Då stod vi ofta för lågt och det tär på oss. Nu vill jag att vi står närmare motståndarnas mål, vågar pressa högre, tar fler risker och skapar mer, säger Tim Sparv.

Vore ett gigantiskt antiklimax

Belgien och Danmark är något annat än Kazakstan. De må ha sina kryss mot Ukraina i det här kvalet, men de har ingen historia av att bortaslå motståndare i viktklasser ovanför sin egen.

För Finlands VM-dröm vore det ett gigantiskt antiklimax om kazakerna snattar poäng från Helsingfors.

Landslaget är medvetet om kravbilden, skärpan måste finnas där och 10 000 får ropa så att det ekar i betongen på Olympiastadion.

EM slutade nyss, sommar har blivit höst och det är avspark för del tre i VM-kvalet trots att man knappt begriper hur vi har hunnit hit.

Dags att vakna. Stormatch? Stor match.