EU ställer villkor för "operativt arbete" med talibanerna: "Vi vill stödja det afghanska folket"

Eftersom EU vill stöda det afghanska folket måste EU engagera sig i den nya afghanska regimen – men det betyder ändå inte att EU erkänner den. Det handlar om ett operativt engagemang på vissa strikta villkor. Samtidigt söker EU nu också ett eget strategiskt försvarskoncept.

– Talibanernas nya styre i Afghanistan befaras föra med sig risker för nya terrorattacker, ökad narkotikahandel och en omfattande och okontrollerbar migration.  Det handlar också om regionala utmaningar och förändringar. Kina, Ryssland och Iran kommer att utöka sitt inflytande i regionen medan Pakistan, Indien, Turkiet och Gulfstaterna förflyttar sina positioner, säger EU:s utrikeschef Josep Borrell.

Han påpekar att väst har dragit sig tillbaka från Afghanistan men att man inte kan låta andra länder bli Afghanistans enda samtalspartner.

 – Europa måste tillsammans med USA omformulera sitt engagemang - inte minst med talibanerna själva. Efter att ha misslyckats med att förhindra talibanerna att ta makten i Afghanistan måste vi nu kommunicera med dem och noga överväga alternativen. Vi måste arbeta för ett koordinerat internationellt förhållningssätt. Samtidigt är det viktigt att klargöra villkoren, inte minst respekten för de mänskliga rättigheterna. Vi måste också stödja och skydda det afghanska folket, speciellt minoriteter, och kvinnor och flickor. Vi måste utveckla system för humanitär hjälp och se till att skapa trygga passager ut från landet för de människor som lever under ett akut hot. 

EU:s utrikeschef Josep Borrell hör till dem som talat om att få igång en fungerande militär snabbinsatsstyrka i EU.

EU godtar inte talibanregeringen - men engagerar sig i Afghanistan på vissa villkor

EU-ländernas utrikesministrar har under ett möte i Slovenien diskuterat frågan om EU:s engagemang i Afghanistan.

EU:s utrikeschef Josep Borrell konstaterade att EU-länderna kommer att koordinera arbetet i kontakterna med talibanerna och att det kommer att att finnas någon form av gemensam närvaro i Kabul – ifall säkerhetsläget tillåter det.

- Eftersom vi vill stödja det afghanska folket måste vi engagera oss i den nya afghanska regimen. Det betyder ändå inte att vi erkänner den. Det handlar om ett operativt engagemang på vissa strikta villkor.

Den nya regimen måste till exempel se till att Afghanistan inte blir en grogrund för terrorism, en bas för terrorism riktad mot andra länder. Vidare måste talibanerna respektera de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och mediefriheten. Talibanerna måste också bilda en inkluderande, representativ övergångsregering samt tillåta biståndstransporter. Dessutom måste både utlänningar och afghaner ha rätt att fritt ta sig ut ur landet.

– Vårt engagemang i Afghanistan hänger helt på hur väl talibanerna tänker gå med på de här villkoren, sa Borrell.

Borrell: Man lär sig av historien

Européerna har i många års tid engagerat sig både militärt och ekonomiskt i Afghanistan, men då det kom till kritan var det USA som tog hand om både beslut och tidtabeller gällande reträtten och evakueringarna från Kabul. Europa blev beroende av USA:s beslut. Utan USA:s stöd hade de europeiska länderna fått problem med att ge medborgare och soldater en trygg passage ut ur det krigshärjade landet.

Josep Borrell har konstaterat att européerna inte lyckades samla ihop 6 000 soldater som skulle ha bevakat området vid flygplatsen i Kabul medan USA lyckades göra det och därför kunde ingripa då säkerhetsläget snabbt försämrades.

Enligt Borrell har Afghanistan fungerat som ett slags väckarklocka. EU måste lära sig av erfarenheterna från Afghanistan.  Det behövs ett nytänkande och ett annorlunda agerande i strategiska frågor - en ny strategisk kultur med gemensamt fokus på de hot som finns i omvärlden.

- Det är helt klart att behovet av en gemensam europeisk försvarspolitik aldrig har varit så uppenbart som efter händelserna i Afghanistan, sa Borrell då han i går anlände till EU:s försvarsministermöte i Slovenien. Ministrarna diskuterade bland annat hur Europa i framtiden ska vara bättre förberett på kriser och inte behöva vara beroende av USA.

Borrell talade om händelser som fungerar som historiska katalysatorer - som sätter fart på saker och ting och då sker det ett genombrott.

– Jag tror att händelserna i Afghanistan i sommar utgör ett bra exempel på det här, sa Borrell.

En del EU-länder vill ha ett starkt EU-försvar - medan andra inte vill det

Claudio Graziano som leder EU :s militära kommitté (EUMC) anser att den strategiska situationen och geopolitiska förändringar visar att det behövs ett starkare Europa. Han hör till dem som stöder EU:s planer på att bilda en militär snabbinsatsstyrka.

– Läget i Afghanistan, Libyen, Mellanöstern och Sahel visar att det nu är dags att agera - och det börjar med skapandet av en snabb europeisk insatsstyrka som kan visa att EU vill agera som en global strategisk partner.

Men att hitta konsensus i försvarsfrågan bland de 27 EU-länderna blir lättare sagt än gjort.

Det finns EU-länder som stöder ett utvecklat försvarssamarbete, men många anser att det räcker med Natos insatser. Tyskland är en stark anhängare av användningen av Nato i säkerhetsoperationer och stöder ett amerikanskt försvarsparaply över Europa.

Länder som gränsar till Ryssland – till exempel Polen och de baltiska länderna – tenderar att opponera sig mot ett EU-försvar,

"Villiga länder" kan representera EU?

Sloveniens försvarsminister Matej Tonin, vars land för tillfället sköter EU-ordförandeskapet - säger för sin del att han tror att det nu finns en liten majoritet inom EU som stöder idén om ett gemensamt försvar via en insatsstyrka. Enligt Tonin har man diskuterat möjligheten att skicka iväg EU-soldater utomlands på ett snabbt och effektivt sätt till och med utan att det råder samstämmighet i frågan inom EU.

Det här betyder att man skulle upphäva kravet på enhällighet.

Tonin bedömer att EU kunde utveckla ett system där en klassisk majoritet räcker till så att de som är villiga att delta i en operation kan göra det.

– Om en majoritet inom EU beslutar att trupper ska skickas någonstans så kan de gå in där i egenskap av EU. De länder som vill ingå i de här trupperna är så kallade villiga länder, och vi skulle inte tvinga ovilliga EU-länder att delta i en mission

Många kriser i världen

Situationen i regionen Sahel i Afrika har nämnts som jämförbar med USA:s reträtt från Afghanistan. Frankrike har planer på att minska sin militära närvaro i Västafrika där extremistgrupper försöker ta över makten.

I juni meddelade president Emmanuel Macron att det nu är slut på Frankrikes sju år långa kamp mot extremister som är länkade till terroristorganisationerna al-Qaida och IS i regionen Sahel

Frankrike har 5 000 soldater i området, och mängden ska minskas under de kommande månaderna. Det råder en viss oro över att medtrappningen av utländska styrkor kan leda till en ännu större instabilitet i regionen.

– Vi har lärt oss en viktig läxa i Afghanistan, och vi ska inte upprepa våra misstag, sa Tonin. Läget i Sahel riskerar att få allvarliga konsekvenser.

Den strategiska kompassen

EU arbetar redan med Europas så kallade strategiska kompass - ett dokument som definierar EU:s ambitioner gällande säkerhet och försvar för de följande åren. Alla medlemsstater är involverade i den här processen. Dokumentet ges offentlighet våren 2022 och ska tjäna som guide för framtiden.

EU har i teorin redan haft en mindre snabbinsatsstyrka i många år, men den har aldrig tagits i bruk. Problemet är att EU:s medlemsländer inte hittills har enats om hur och när den här typens styrkor ska användas och det har också funnits ett motstånd mot en så kallad EU-armé.

Det finns ingen enhetlig försvarskultur bland EU-medlemmarna, och frågan om vilka länder som ska prioriteras då man använder insatsstyrkan är inte heller lätt att lösa.

Enligt EU:s utrikeschef Josep Borrell kunde en snabbinsatsstyrka bestå av cirka 5 000 personer som skulle göra snabba och kraftfulla insatser. Att samarbeta kring säkrandet av en flygplats under svåra omständigheter – som i Kabul – kunde vara den typen av insats.

– Framtiden är oviss, och hot finns av alla de slag, och därför är det viktigt att EU, Nato och USA samarbetar i försvarsfrågor, konstaterar Borrell.