Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Back satte stopp för svensk trippelseger med nytt personbästa – Richardsson under tio minuter, men missnöjd: ”Min hinderteknik är skit”

Erik Back återhämtar sig på löparbanan i Sverigekampen.
Bildtext Erik Back kostade på sig ett leende medan han försökte samla andan.

De blåvita framgångarna på 400 meter fortsätter. Erik Back putsade sitt personbästa med ett par tiondelar – och börjar på allvar närma sig familjerekordet. Camilla Richardsson hängde däremot läpp trots pluspoängen i hinderloppet.

Erik Back ligger länge raklång på rygg på löpbanan, draperad i den finländska flaggan. Till slut har han hämtat sig tillräckligt för att möta Yle Sporten.

Tiden 47,14 på 400 meter var en rekordförbättring med över två tiondelar och han förstörde den svenska trippelfesten genom att kila sig in som trea i tävlingen. 

– Jag är ganska slut, det har varit en lång säsong, men jag visste att det skulle bli personbästa i dag. Jag hade hoppats på en tid under 47 sekunder, men jag får väl vänta till nästa år, säger Back till Yle Sporten.

Varför visste du att det skulle bli säsongsbästa?

– Jag löpte 47,3 på Djurgården försiktigt för en månad sedan. Nu hade jag väntat på en möjlighet med fräscha ben. Jag visste att personbästat skulle smälla.

Det känns både roligt och farligt med en paus just nu

Framgången var ett nytt bevis på att det var helt rätt av HIFK-löparen att fortsätta friidrottssatsningen. I fjol var han redo att lägga spikskorna på hyllan, men valde att ge sporten en till chans. 

– Det är så mycket lättare att känna sig självsäker när man är i fysiskt gott skick. Det är min känsla just nu, jag känner mig säker före loppen för jag vet att jag är i bra form.

Har det någonsin varit så här roligt att löpa?

– Inte på en tid. I fjol var det hemskt och var så här nära att sluta, säger Back och måttar en centimeter mellan pekfingret och tummen innan han fortsätter: 

– Det känns både roligt och farligt med en paus just nu. Jag hoppas att jag inte har tappat bort den här känslan om ett halvår. 

Erik Back.
Bildtext Erik Back har familjerekordet i sikte. Både pappa och farfar har löpt på toppnivå.

I år har Back förbättrat sitt personbästa med en halv sekund – och nu börjar pappa Tomas familjerekord på 46,74 från 1988 vara hotat på allvar.

– Det måste ju ryka! I varje fall blir det "one more year" för mig.

Sträckan 400 meter har fått ett rejält lyft den senaste tiden – särskilt på damsidan. I Stockholm fortsatte framgångarna. Mette Baas rodde hem segern på damsidan med det nya personbästat 52,66. 

Carl Bengtström vann herrtävlingen med nya personbästat 45,98.

Richardsson sågade tekniken efter andraplatsen

Efter Wilma Murtos platta fall bidrog Esbo IF:s Camilla Richardsson med välkomna pluspoäng sett till damernas statistiktider. 

Löparen från Vasa var rankningfyra på 3 000 meter hinder, men slutade tvåa med tiden 9.57,31. Bara svenskan Emilia Lillemo var tre sekunder snabbare. 

– Löpningen fungerar men min hinderteknik … förlåt, men den är skit! Det här är en teknikgren och man kan inte förvänta sig att det ska gå bra utan träning. Nu får jag åka hem och öva, säger Richardsson.

Det var första gången som Richardsson nådde under 10 minuter på distansen i år. Orsaken till kräftgången stavas skador och en förstörd träningssäsong. 

Camilla Richardsson löper i Sverigekampen.
Bildtext Camilla Richardssons säsong har varit en prövning.

Det har handlat om stressfrakturer, baklårsoperationer och inflammationer.

På grund av problemen har Richardsson saknat kontinuitet i träningen och inte kunnat löpa hinder under långa perioder. I sommar har hon varit långt från sitt personbästa på 9.35,27.

– Jag tappar en massa tid eftersom jag trippar och stannar upp då jag kommer till hindren. Det fungerar inte helt enkelt.

Men hem ska Richardsson inte åka riktigt än. Hon ställer upp på 5 000 meter då Sverigekampen avgörs på söndag.

Det är sjukt att jag ens tävlar – och på den här nivån är helt galet

Och efter det fortsätter ännu säsongen länge med stafett-FM, landsvägslopp, ett halvmaraton i oktober och terräng-NM i november.

– Jag ser ingen vits att avsluta säsongen när jag äntligen kommit i gång, säger Richardsson, som valde att lämna återbud till OS på grund av problemen.

Känner du att du nu är inne på rätt väg? 

– Säsongen är på plussidan, för ännu i maj trodde jag att jag inte skulle kunna tävla alls. Jag är stolt över mig själv för att jag kommit så här långt. Träningssäsongen kunde inte ha gått sämre, så man kan inte vara för hård åt sig själv.

– Det är sjukt att jag ens tävlar – och på den här nivån är helt galet. Jag har lärt mig mycket som jag får ta med mig.

Vad har du lärt dig? 

– Att ha tålamod! Och att det finns många vägar att gå, man kan vara flexibel och göra resultat med olika upplägg. Att man inte ska stressa över ett dåligt träningspass. Allt behöver inte gå perfekt hela tiden.