Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Inte ens nära att snava i blåbärsriset – tålmodigt Finland hittade än en gång rätt i andra halvlek

Från 2021
Finlands herrlandslag jublar.
Bild: Lehtikuva

Var det snyggt, övertygande och kraftfullt? Strunt samma. Finland utförde ett beställningsjobb, Finland mår bra i VM-kvalet.

Solen i ryggen, ett efterlängtat sorl på läktarna, ett Olympiastadion som åtminstone gungade till lite efter slutsignalen.

Tiotusen hade tagit rygg på landslaget den här eftermiddagen. Det var en vacker dag, det blev en vacker dag.

Efter fem dagars snack om måstematcher och tre poäng var det slutligen upp till bevis. Finland har inte en radda av mäktiga monstermatcher att skryta med för tillfället, men nu har de åtminstone förvandlat en smålurig kvaldag till ett bekvämt rutinuppdrag.

Kazakstan har skrämt livet ur Ukraina hela året, men här släpptes inga skrällar över bron. Här fick vi en rejäl, noggrann och plikttrogen insats att sätta plus för i marginalen.

Fotbollsvärlden utvecklas och det snavas med jämna mellanrum i blåbärsriset nuförtiden. Finland hade inte råd med ett sånt snedsteg eller en fladdrig icke-insats.

Det var inte ens nära att inträffa.

Tre friska poäng in på kontot, lungor fyllda med ny luft och en härlig höst framför fötterna. För en fotbollsnation som har vant sig vid att kvalhoppet dör på tok för tidigt kan man fortfarande rita in ett litet utropstecken runt en höst som man nästan kan garantera att lever in i sista samlingen.

Mål som följde trend

Och jo, när allt kommer omkring är det förbaskat fint att statistik håller också. Om man bet på naglarna i första halvlek borde man ha granskat när Finland oftast gör mål.

Spelare, formationer, brister och styrkor – alldeles oavsett har Finland väldigt ofta väntat med målen till andra halvlek.

Finland avgjorde flera EM-kvalmatcher under 2019 och tre av fyra Nations League-matcher för ett år sen efter paus, de skickade in målen i VM-kvalet i vårvintras under andra halvlek och sänkte Danmark i EM på samma sätt.

Ett grundackord för Markku Kanervas landslag har varit att orientera sig i första halvlek och hitta rätt i den andra.

En slump att murbräckan Joel Pohjanpalo hävde in segermålet efter en timme?

Hoppade i famnen på Hradecky

Onni Valakari, Robert Taylor och Teemu Pukki värmde upp den kazakstanska målvakten, Pohjanpalo gav honom aldrig en chans.

Det gör ont i hela kroppen att tänka på hur många klubbar i Europa som gärna hade haft Joel Pohjanpalo som sin nia. Stark som en oxe i det felvända spelet, instinktiv och målhungrig i straffområdet.

Pohjanpalo är en centertank som förtjänar mer, som kan förhandla med nya klubbar i vinter och som borde röra sig från Leverkusen. Målskyttar letar vilken klubb som helst efter.

– Jag har tränat på det där sen junioråren. Det gäller att ha koll på bollbanan, farten och målvakten. Jag sätter knappast tio av tio försök om jag testar, det där var ganska svårt, säger Pohjanpalo om avslutet.

Segermålet på Olympiastadion vred hela Finlands kvalprojekt åt rätt håll. 1–0, ett beställningsjobb utfört och framflyttade positioner i tabellen som lön för mödan.

När slutsignalen gick hoppade björnen Paulus Arajuuri i famnen på Lukas Hradecky, Markku Kanervas näve åkte i vädret och spelarna gick ärevarv för att tacka tusentals segerrusiga supportrar.

Höstens VM-kval började med en fest i kurvan, växelsång och studs i skorna på Olympiastadion. När landslaget återvänder hit i oktober ska kvalvägen stakas ut på allvar – och då ska betongen gunga.