Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Från en mobbad och osäker tonåring till en sent blomstrande skyttedrottning – blir Roosa Ariyo Helmarits hemliga EM-vapen eller tackar hon ja till Nigerias Super Falcons?

Roosa Ariyo i Dickursby sommaren 2021.

Det tog tid för Roosa Ariyo att hitta sig själv som människa och fotbollsspelare. Under sina fem år i Sverige och USA blev hon bekväm med sin mångkulturella identitet samtidigt som hon utvecklades från en trevande allroundspelare till en målfarlig targetanfallare.

Roosa Ariyos afrikanska landsmaninnor tjuter av glädje, sjunger, klappar händerna och skrattar när de följer med nykomlingens dansuppträdande. 

Den Finlandsfödda målsprutan befinner sig i en främmande miljö – men ändå hemma. I ett av sina hem, det nigerianska landslaget. Här ska du som nykomling dansa framför hela laget, det är kutymen.

– Jag har en rätt så bubblande personlighet, så dansandet och sjungandet kom naturligt för mig. Kanske det var därför jag fick många nya vänner där, berättar Roosa till Sportliv utanför sitt hem i Dickursby i Vanda, ett par veckor efter den minnesvärda upplevelsen med Super Falcons.

Roosa Ariyo i Dickursby sommaren 2021.

Roosa har dubbelt medborgarskap. Hon har en nigeriansk pappa och finländsk mamma. Den mobbade tonårstjejen från Kyrkslätt, som var osäker på sin identitet, har flyttat runt och blivit en harmonisk världsmedborgare. 

– Jag vill inte placera mig själv in i ett fack. Jag är bara den jag är. Jag är erfaren efter mina upplevelser i Sverige och USA och har blivit väldigt bra på att anpassa mig.

Fotbollsmässigt har den tidigare allroundspelaren utvecklats till en skoningslös striker i mogen ålder. Efter hisnande målproduktion för TiPS i den Nationella ligan väntar nya utmaningar i Spanien, och eventuellt också inom den internationella fotbollen.

– Jag önskar att det här proffskontraktet öppnar nya dörrar för mig till landslaget, vilket landslag det än är. 

Finland eller Nigeria – inom fotbollen är Roosa tvungen att välja. Vad gäller identiteten har hon lärt sig att det går att vara flera olika saker samtidigt.

Se Roosa Ariyos dans i Sportlivavsnittet om hennes mångkulturella identitet:

Roosa Ariyo lämnade Finland och accepterade sin mångkulturella identitet
Roosa Ariyo lämnade Finland och accepterade sin mångkulturella identitet - Spela upp på Arenan

Vantrivdes och ville bort från Finland

Ariyo föddes i Helsingfors och när hon var sju år gammal flyttade familjen till Kyrkslätt. Inspirerad av den äldre systern ville också Roosa spela fotboll. Hennes första träningar i FC Kirkkonummi var på grusplanen i Masaby.

I vuxen ålder har Ariyo hunnit bo i en handfull olika länder, men hon känner sig som en Kyrkslättbo – även om minnena därifrån inte är enbart positiva. Framför allt högstadietiden var jobbig.

– Jag blev mobbad och hade svårt att hitta ett kompisgäng. Jag sökte min identitet och kände mig utanför. 

Som 16-åring började Ariyo spela för FC Honka och ett år senare fick hon också spela en juniorlandskamp för Finland. I gymnasiet trivdes hon betydligt bättre än i högstadiet, men ändå var hon inte nöjd med tillvaron.

– Jag kände att jag ville bort från Finland. Jag behövde ett miljöombyte.

Efter gymnasiet flyttade hon till Göteborg och började studera på handelshögskolan där, men livet var inte en dans på rosor i Sverige heller. Studierna var utmanande, speciellt då allting gick på svenska. 

Roosa Ariyo gymtränar på stranden.

I Finland hade Roosa känt sig utanför på grund av sin mångkulturella bakgrund. I Sverige mötte hon fördomar om sin finska nationalitet. 

– De hör på språket att man kommer från Finland, låter som mumin, och passar på att dra skämt om finländare. 

Till en början spelade hon för ett lag i division två, tills en kompis tipsade henne om Jitex i Elitettan. Där trivdes hon bra. Också själva fotbollen gick hyfsat. 

Efter att i Honka ha spelat som yttermittfältare, ytterback och mittback fick hon ansvar i mer anfallande positioner i Sverige, vilket också märktes i målprotokollet. Under åren i Jitex snittade hon ett halvt mål per match.

När hon efter tre år var klar med studierna kände hon att hon var redo att lämna Sverige. Ett telefonsamtal fick hennes liv och fotbollskarriär att ändra kurs.

Utvecklas till målfarlig striker i USA

En av Ariyos lagkompisar från Jitex hade flyttat till USA ett år tidigare. Kompisen ringde upp Roosa och berättade att tränaren för hennes lag letade efter en anfallare. 

Var Roosa intresserad av att flytta till USA? Det var hon, och svarade ja på stående fot.

Några månader senare flög hon till Rochester i delstaten New York. Studierna i Monroe Community College var lätta, men inte speciellt viktiga för henne. Nu var fotbollen för första gången högsta prioritet.

I Monroe Tribunes var hon en av de bästa spelarna i laget. 

– Inom collegefotbollen är nivån inte lika hög som i Finland. Men där har man möjligheten att briljera med sina egna prestationer ifall man kan spela.

Under sina två år i Monroe Tribunes utvecklades hon till en renodlad striker och pangade in 79 mål på 31 matcher.

Roosa Ariyo gymtränar på stranden.

Att hennes andra modersmål är engelska hjälpte naturligtvis anpassningen till livet i Rochester. Det var enkelt för henne att smälta in i den mångkulturella miljön. 

Det störde inte henne att folk hade svårt att gissa sig fram till hennes ursprung. Var Finland ligger, eller vad Finland är för någonting, hade speciellt många inte koll på. Flera antog bland annat att hon var hemma från Latinamerika och talade spanska.

– Att amerikanerna hade svårt att definiera mig kanske hjälpte mig också. När man inte automatiskt placerar mig i en kategori kan jag helt själv bestämma vem och vad jag är. 

När coronapandemin drabbade världen var det dags att återvända till Finland. Det var en harmonisk måltjuv som anslöt sig till ligaklubben Tikkurilan Palloseura. 

Framgång i Finland

Efter fem år utomlands kändes det bra att vara tillbaka i Finland. Ariyo noterade en förändring i samhällsklimatet, men framför allt hade hon förändrats själv.

– Min identitet förändrades lite under åren som jag var utomlands. Jag har blivit mognare och känner ett mindre behov av att definiera vad jag är och inte är.

Starten i TiPS gick bättre än vad hon hade förväntat sig. På sex matcher gjorde hon lika många mål, innan hon drabbades av en skada som satte stopp för spel resten av säsongen.

Efter återkomsten till Finland hade hon gjort kontorsarbete vid sidan om fotbollen, men under skadeperioden sade hon upp sig från jobbet. Hon kom fram till att hon ville satsa allt på fotbollen och se hur långt hon ännu kunde nå. 

För att få en liten inkomst grundade hon ett eget företag som arrangerade fotbollskurser och läger för barn, samtidigt som hon började studera till Uefas B-tränarlicens.

Roosa Ariyo drar fotbollsläger för juniorer i Helsingfors sommaren 2021.

Efter skadan fortsatte målproduktionen i samma takt som tidigare. På nio ligamatcher i år nätade hon lika många gånger.

Den mest enastående fullträffen gjorde hon i maj mot Åland United. Målet hon gjorde från halva planen direkt efter avsparken visade sig ha mer långtgående konsekvenser än vad hon hade kunnat ana. 

Den udda fågeln smälter in i Super Falcons

I början av sommaren kontaktades Ariyo av chefstränaren för Nigerias landslag. 

– Det kom som en överraskning. Jag hade hört att de hade följt mig sedan jag gjorde målet mot Åland United från halva plan, men jag visste inte om det bara var rykten.

Tidigare hade Ariyo vant sig vid tanken att eventuellt tvingas välja landslag i framtiden. Men vilket? Det hade hon inget svar på.

– I det här fallet var det inte jag utan Nigerias landslag som fattade beslutet, då de bjöd in mig. Det var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till, men det utesluter inte möjligheten att kunna spela för Finland.

Roosa Ariyo i Dickursby sommaren 2021.

Ariyo åkte med de elvafaldiga afrikanska mästarna på läger till USA och spelade en halvlek i en träningsmatch mot Jamaica. 

– Inte gjorde jag bort mig, men mest löpte jag omkring utan boll. Ännu fick jag inte visa vad jag går för.

För Ariyo var träningslägret ändå en stor upplevelse. För hennes lagkompisar var den i Finland födda spelaren rätt så exotisk, men Ariyo anpassade sig förhållandevis väl. 

Lagets gemensamma bönestunder kändes främmande. Språken som spelarna talade sinsemellan, bland annat ibo och yoruba, behärskar Ariyo inte, och hon var tvungen att anstränga sig för att förstå deras pigeon-engelska med kraftig afrikansk brytning. 

Ariyo njöt ändå av värmen hon togs emot med. På de gemensamma samlingarna fyllda av sång och dans fick hon flera nya vänner.   

Står inför dörren till genombrott

Efter landslagslägret väntade snabbt en ny vardag. Ariyo skrev nämligen på sitt första ordentliga proffskontrakt med den spanska ligasexan UD Granadilla Tenerife.

– Jag är ivrig och ser det här som en otrolig möjlighet. Nu är det dags att ta vara på möjligheten, berättar hon i slutet av juni, några veckor före flytten till Kanarieöarna. 

Ariyo har tagit flera omvägar för att komma till den här punkten i sin fotbollskarriär. Den fysiskt starka anfallaren upplever att hon står inför dörren till ett ordentligt genombrott.

– Jag är 27 år och har slagit ut i blom senare än många andra spelare. Men även om jag är 27 har jag inte nått min fulla potential. Jag känner på mig att det bästa först är på väg. 

I sommarens träningsmatcher har hon varit i UDG Tenerifes öppningselva och gjort flera mål, och i ligapremiären den fjärde september mot regerande Champions League-vinnaren FC Barcelona fick hon göra ett inhopp.

Om målproduktionen fortsätter i de spanska ligamatcherna kan drömmen om officiella landskamper gå i uppfyllelse.

Roosa Ariyo i Dickursby sommaren 2021.

Vilket landslag hon slutligen landar i är oklart än så länge. Ifall Nigeria och Finland börjar tävla om henne står hon inför ett svårt val.

 – Jag vill spela för det landslaget där jag passar in som spelare och där jag har möjligheter att lyckas. Det är svårt att säga. Jag är både finländare och nigerian… men jag är också ganska purfinsk, skrattar hon.

Hur tänker Finlands chefstränare Anna Signeul då?

Hon vill inte suga åt sig alla tänkbara spelare, låsa fast deras landslagsstatus och sedan inte ge speltid åt dem. Enligt henne skulle det inte vara rättvist mot spelarna.

Risken finns att Nigerias landslagsledning tänker och agerar annorlunda.

Men ifall Ariyo slår igenom i Spanien och är fortfarande tillgänglig för Finland, finns det ingen anledning varför den sent blomstrande målskytten inte kunde platsa i Helmarit.

– Jag tycker vi har visat i det här landslaget att vi gett chanser åt spelare som utvecklats lite senare. Nu kommer Ariyo säkert att utvecklas jättemycket i Teneriffa, tror Signeul.

Oberoende om det blir landslagsfotboll eller inte njuter Ariyo av möjligheten att för första gången i sitt liv få satsa på fotbollen till hundra procent. I och med att karriären tog fart så sent planerar hon inte att lägga av tidigt. 

Diskussion om artikeln