Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Analys: Jesperi Kotkaniemis exit från Montreal blev i praktiken klart redan i Stanley Cup-slutspelet – Canadiens vände sin tredje stortalang ryggen

Uppdaterad 07.09.2021 13:49.
Jesperi Kotkaniemi
Bildtext Jesperi Kotkaniemi flyttade från Montreal till Carolina.

Nej, Jesperi Kotkaniemi är inte en spelare värd 6,1 miljoner dollar inkommande säsong. Och jo, Montreals GM Marc Bergevin gjorde rätt i att inte matcha Carolinas anbud. Till motsats från vad så gott som hela diskussionen har handlat om, så är det ändå inte det väsentliga i fallet Kotkaniemi. Canadiens blindhet för vad man hade i sina händer – det är pudelns kärna.

Jesperi Kotkaniemi sköt som färsk 20-åring fyra mål på tio matcher i slutspelsbubblan 2020. Med det var han delad etta i Canadiens interna skytteliga. Ett knappt år senare fick ”KK” både inleda och avsluta playoff på läktaren.

Däremellan sköt han fem mål – delat näst mest i Canadiens.

Ska en Stanley Cup-finalist som febrilt kämpar med ineffektivitet peta ett mycket ungt framtidslöfte, som bevisligen hör till lagets bästa målskyttar, när det gäller som mest? Så här skrev undertecknad i juli i säsongens sista NHL-kolumn (https://svenska.yle.fi/a/7-10003132) när Stanley Cup var avgjord:

”Det måste ha varit bittert för 20-åringen att inte få spela de avgörande matcherna. Tanken är ändå (?) att Kotkaniemi tillsammans med Suzuki ska vara Canadiens ledare på isen en god bit in på 2030-talet. Kotkaniemi skulle minsann ha behövt känna att han är en del av lagets framtid.

Det finns en uppenbar risk för att Canadiens-organisationen nu är så entusiastiska över Nick Suzuki och Cole Caufield att Jesperi Kotkaniemi glöms bort. Eller att han själv känner att han skyfflats åt sidan.

Sådant kan vara svårt att lappa till – och som vi sett till exempel i det här slutspelet, så kommer man ingen vart med bara en stjärnduo.”

Ibland ser man saker tydligare från distans.

Montreal förälskade sig i Suzuki och Caufield

Cole Caufield lähikuvassa.
Bildtext Cole Caufield rankades av allt att döma högre inom Canadiens organisation än Jesperi Kotkaniemi.

Är tämligen övertygad om att Kotkaniemi i sitt sinne sa adjö till Montreal då han i ”civilkläder” satt och tittade på sitt lag spela de två avgörande matcherna i Stanley Cup-finalserien. Åtminstone skulle jag i hans ställe ha gjort det. Åtminstone skulle jag inte längre ha litat på Canadiens.

Ett år äldre Nick Suzuki och ett halvt år yngre Cole Caufield hade blivit Canadiens-ledningens, fansens och mediernas kelgrisar. Duon fick de bästa offensiva minuterna, fick spela ihop med lagets bästa stödjande spelare och fick inget ”skit” för upprepade dundertabbar i defensiv zon.

Den offensiva fördelen var det som alla såg. Vilka talanger, vilken framtid för Canadiens! Bristerna hinner man korrigera senare, det finns ju hur mycket tid som helst. De här killarna behöver bara få så mycket ansvar och chanser som möjligt.

Så lät det antingen rakt ut sagt – eller ytterst tydligt antytt mellan raderna.

Samtidigt i skamvrån

För det tredje stora framtidslöftet, som fysiskt helt tydligt fortfarande är en pojke i jämförelse med speciellt Suzuki, men också de facto med Caufield, gällde andra regler. Trots nio viktiga mål och några avgörande framspel i stora matcher fick han inget egentligt förtroende.

Jesperi Kotkaniemi slängdes omkring från kedja till kedja som en boll. Han fick antingen spela med utpräglat defensiva kedjekompisar eller med spelare som Josh Anderson och Paul Byron som inte är speciellt måna om att passa pucken under uppspelet. De är pucktransporterande expresståg.

För Kotkaniemi som först och främst är en playmaker var de sämsta möjliga yttrar. Men båda coacherna som tränat Canadiens under Kotkaniemis tid i klubben ville göra den gänglige och fysiskt omogne ynglingen till en rätlinjig powerforward. Han skulle inte syssla med finlir.

Ingen brydde sig om att under de 13 matcherna som centern vårvintern 2020 spelade i AHL-laget Laval Rocket, så totaldominerade han som spelskapande center: 12 assist på 13 matcher – och bara ett mål. Kotkaniemi visade med all tydlighet var hans största styrka ligger.

Montreal kastade bort sin framtid

Men det var ingen intresserad av i ”Habs”.

I stället bokfördes alla misstag som 20-åringen gjorde och han fick inget förtroende för att spela enligt sina styrkor. Ändå var det bara en spelare med mindre genomsnittlig speltid per playoffmatch som producerade fler poäng än Björneborgaren.

En ung människa är extra känslig för orättvis behandling. En ung gästarbetare långt hemifrån känner sig garanterat ordentligt förfördelad när jämnåriga nordamerikanska killar behandlas som kungligheter under strålkastarljusen. Samtidigt som han själv sitter i mörkret utan att förstå varför.

Montreal Canadiens skulle ha haft en gyllene chans att bygga en stor framtid kring tre grymt begåvade unga hockeyspelare – varje lags drömscenario i dagens lönetak-NHL. Nu valde man att satsa allt på två och helt glömma den tredje.

Det var den inställningen som skickade Kotkaniemi bort från Montreal. Inte 6,1 miljoner dollar eller Carolinas hämnd på Montreal. Samma inställning kommer också att förstöra Montreals chanser att bli en långvarig maktfaktor i NHL.

Korkat Marc Bergevin, Claude Julien och Dominique Ducharme. Korkat och blint.