Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Kvalgruppen som är berusad – om en månad spelar Finland en match som borde bryta genom alla uppmärksamhetsvallar

Paulus Arajuuri nickar undan boll.

Gåvorna regnar över Finland, konturerna av VM-playoff blir tydligare för varje match som Kazakstan spelar. Där ligger också höstens landslagsmål – Frankrike påminde brutalt oss om varför.

Ibland finns det inget behov av att leta efterhandskonstruktioner eller förklaringar, vara förbannad eller uppgiven. Ibland räcker det med en stor, stadig applåd.

Frankrike har förföljts av sina interna stridigheter, sitt EM-magplask och en konkret, kall kritikstorm efter en historiskt svag period. Men de har likafullt ett sjujäkla starkt fotbollslandslag som kan spela brallorna av ett motstånd i mellanviktsklassen.

Tisdagens VM-kvalmöte i Lyon var verkligen en kväll som sorterade in fotbollslandslag i fack på ett effektivt sätt.

Om någon fortfarande undrar: Här kom svaret på varför en andraplats i VM-kvalet är Finlands maxinsats i höst.

Gnistrade och glimrade

Les Bleus var tillbaka i Lyons utkanter, tillbaka i ett av EM 2016-byggena och första tävlingsmatchen på arenan sen åttondelen mot Irland för fem år sen.

Historien är en cirkel och här knöts trådarna ihop i Finlands straffområde. Lyons egen älskade son Karim Benzema fick sina hyllningar, Antoine Griezmann passade på att upprepa sitt EM-besök.

Antoine Griezmann firar mål.
Bildtext Antoine Griezmann imponerade mot Finland.

Grizou fick göra vad han ville och Benzema flöt runt med ögon i nacken, Arajuuri & Co räckte inte till.

Det gnistrade och glimrade, det var världsklass, det var en fotbollsmatch som knackade Finland på axeln och kom med verkligheten.

Stornationerna har klätt av Finland

Frankrike är världsmästare, de har ett ofattbart bra landslag och femton växlar till att använda när motivationen finns på plats och motståndet heter något annat än Finland.

Finland har precis just det här. Någon eller några spelare kan skifta, slutprodukten ser ut ungefär på samma sätt alldeles oavsett.

Vårt landslag har blivit experter på att sköta det som man kan kräva (listan av "måstesegrar" ökade mot Kazakstan i lördags), men när det står poäng på spel i duellerna mot de stora giganterna gapar verktygslådan tom.

Markku Kanerva kan prata hur mycket han vill om uteblivna straffar (VAR nekade i går) – det är ändå ingen statshemlighet att man inte behöver ha gått tränarkursens alla nivåer för att se begränsningarna i båda riktningarna. Under de senaste två åren har Italien, Danmark, Belgien och Frankrike spelmässigt klätt av ett Finland som trippar framåt i fotbollshierarkin.

Ett litet steg här, ett annat där – riktningen är trots allt stadig och rätt snabbt lägger vi förlusten i Frankrike till handlingarna och ser det som tornar upp sig om några veckor.

Delar ut gåvor

När Finland navigerade sig genom EM-kvalet för två år sen föll alla bitar på plats. Spelet satt, målskytten fanns och motståndarna bjöd ständigt på poängtapp.

Det pågående VM-kvalet håller på att utvecklas till en kopia.

Kvalgruppen är berusad och full, Kazakstan delar ut gåvor till höger och vänster och såren i bosnisk fotboll är så infekterade att man tvivlar på att de klarar av att samla sig under enade former och gå rent i höst.

Ukraina kvar – och kryss-sjuka Ukraina väntar om en månad i Helsingfors i nästa kvalrunda. Det är matchen som borde bryta genom varenda uppmärksamhetsvall som finns i finländsk fotboll.

Det kan bli en referensmatch i likhet med Bosnien hemma i förra EM-kvalet.

Då var det blixtar, dunder och Teemu Pukkis magiska under. Nu? En kopia?