Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Tystlåten om sina framtidsplaner – efter nästan 16 år som Tysklands förbundskansler tackar Angela Merkel för sig

Uppdaterad 25.09.2021 08:58.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel
Bildtext "Merkel-Raute" – romben hon formar med sina händer har blivit något av förbundskansler Angela Merkels varumärke. I intervjuer har Merkel sagt att handställningen ger henne en bättre hållning.

Det kommande tyska förbundsdagsvalet betyder samtidigt slutet för Angela Merkels tid som Tysklands förbundskansler. Förutom ett stort tomrum lämnar hon också bakom sig ett villrådigt kristdemokratiskt parti i djup kris. Angela Merkel kommer framför allt att gå till historien som Europas krishanterare.

Wir schaffen das” – vi klarar det. Om det är ett enskilt uttalande som har satt sin prägel på Angela Merkels tid som tysk regeringschef, så är det just det här.

Uttalandet fällde hon i samband med en presskonferens under slutet av sommaren år 2015.

Tyskland hade just gått in för att ta emot en stor mängd flyktingar som hade strandat i Ungern och Merkel ville genom sitt uttalande ingjuta mod i befolkningen och övertyga den om att man nog klarar av situationen.

Merkel pitämässä puhettaan liittovaltiopäivillä.
Bildtext I centrum för tysk politik i 16 år.

I efterhand gick åsikterna vitt isär när det gäller hur väl man klarade av att ta hand om de omkring en miljon flyktingar som kom till landet under 2015 och hur mycket beslutet egentligen förändrade landet och samhället.

För Merkel blev beslutet i alla fall bli något av en vattendelare när man i efterhand ser på hennes närmare 16 år som förbundskansler.

Från att ha gått från en politisk framgång till en annan och från att ha varit oerhört populär bland tyskarna, fann hon sig plötsligt i en situation där hennes agerande väckte hård kritik och där man i vissa kretsar högljutt började kräva hennes avgång.

Det faktum att hon trots allt kom att styra landet i ytterligare sex år, säger ändå en hel del om hennes med åren nästan oantastliga position inom den tyska politiken.

Kohls flicka

Som medlem av den östtyska medborgarorganisationen Demokratischer Aufbruch kom Angela Merkel efter den tyska återföreningen att automatiskt bli medlem av det kristdemokratiska partiet CDU, som hon mellan åren 2000 och 2018 skulle leda.

I samband med CDU:s partimöte i Hamburg hösten 1990 träffade Merkel för första gången Tysklands dåvarande förbundskansler Helmut Kohl, som några månader senare skulle utse henne till minister i sin regering.

Angela Merkel tillsammans med dåvarande förbundskansler Helmut Kohl år 1991
Bildtext Förbundskansler Helmut Kohl tog den politiskt oerfarna Merkel med i sin regering år 1991.

Som minister för kvinno- och ungdomsfrågor hade Merkel visserligen ingen tung post inom regeringen Kohl, men då hon enligt de politiska konkurrenterna sattes på posten utan egentliga meriter eller ett bredare stöd inom partiet kom Merkel att kallas för Kohls flicka.

Samtidigt var hon ändå en av relativt få synliga ”östpolitiker” inom CDU och det här kunde hon skickligt utnyttja för att rätt snabbt klättra uppåt i partihierarkin.

År 1994 blev Merkel miljöminister, 1998 partiets generalsekreterare och år 2000 slutligen partichef.

Tar över ett parti i kris

Angela Merkels snabba uppgång hängde samtidigt ihop med det kristdemokratiska partiets samtidiga nedgång.

I valet 1998 åkte Helmut Kohl och CDU på en brakförlust och socialdemokraterna och Gerhard Schröder tog över regeringsansvaret i Tyskland.

Kohl avtackades och den nyvalde partichefen Wolfgang Schäuble utsåg Merkel till partisekreterare.

Angela Merkel väljs till partisekreterare 1998
Bildtext Wolfgang Schäuble och Angela Merkel. Först partisekreterare och sedan år 2000 CDU-chef, en post Merkel skulle sitta på i 18 år.

I den här rollen var Merkel snart tvungen att hantera den partifinansieringsaffär som CDU:s hedersordförande Kohl hade försatt partiet i.

Kohl hade som förbundskansler, i strid mot gällande lagar om partifinansiering, tagit emot stora summor pengar, vars ursprung än i dag inte är helt klarlagt.

 I det här skedet gick den tidigare Kohlflickan till angrepp mot den tidigare förbundskanslern och krävde en klar brytning mellan partiet och Kohl, ett krav som starkt belastade relationen mellan Merkel och Kohl ända fram till dennes död 2017.

Merkels angrepp på Kohl väckte kritik men också en hel del aktning. Och när också Wolfgang Schäuble var tvungen att avgå på grund av skandalen i början av år 2000 var Merkels stund kommen.  

Merkel garanterar valsegern

Det var efter en knapp valseger över socialdemokraterna och den dåvarande förbundskanslern Gerhard Schröder, som oppositionsledaren Angela Merkel kom till makten år 2005.

Hon blev Tysklands första kvinnliga förbundskansler och första kansler med bakgrund i DDR.

En nyvald Angela Merkel år 2005
Bildtext Förbundskansler för första gången i november 2005. Merkel tillsammans med Tysklands dåvarande president Horst Köhler.

Tillsammans med just SPD bildade hon sin första regering. Efter det skulle det komma en Merkelregering i koalition med det liberala FDP och därefter ytterligare två regeringar tillsammans med socialdemokraterna.

För kristdemokraterna var de tre valrörelserna mellan Merkels fyra mandatperioder för det mesta en lätt affär. Den sittande förbundskanslerns popularitet var så stor att CDU:s valseger var så gott som säkrad i den stund man meddelade att hon ställer upp.

Mest beskrivande i sammanhanget är väl valet år 2013 där Merkel säkrade sitt återval under devisen; ni känner mig.

Ett annat av Merkels favorituttryck har varit; det går bra för oss. Och ser man endast på den ekonomiska utvecklingen under största delen av Merkelåren så har hon också haft rätt.

Situationen gjorde i vilket fall som helst de tyska valrörelserna till sega och långtråkiga tillställningar och det talades till och med om att Merkel höll på att söva ner hela landet.

Gör livet surt för partnern

I valet år 2013 var Merkel på toppen av sin popularitet och för hennes CDU var till och med en absolut majoritet i den tyska förbundsdagen nästan inom räckhåll.

Där regeringsväxlingarna fram till år 2017 inte vållade några större problem för Merkel, så var situationen den rakt motsatta för de partier som hade suttit med i hennes regeringar.

Efter fyra år av samarbete med Merkel störtdök SPD i valet 2009 och det samma hände liberala FDP fyra år senare.

Gång på gång har man därför, i synnerhet bland socialdemokraterna, frågat sig om man överhuvudtaget ska gå med i Merkels regeringar eller inte.

Det här skedde som något av en nödlösning också år 2018, efter att Merkels regeringsförhandlingar med de gröna och FDP hade strandat.

Kurs mot mitten

Att i synnerhet socialdemokraterna har haft det svårt tillsammans Merkel hängde ihop med hennes politik.

Under de arton år som hon styrde det kristdemokratiska partiet styrde hon sitt CDU mot vad hon själv alltid har kallat för den politiska mitten.

För Merkel, som har varit mycket noggrann med att ha pejl på den allmänna opinionen i landet, har mitten inte heller nödvändigtvis varit en politiskt och ideologiskt utstakad plats – den är i första hand den plats där den största mängden möjliga väljare finns.

Det här har i vilket fall som helst lett till att Merkel har trampat in på politiska domäner som tidigare traditionellt inte hade tillhört CDU utan SPD.

Där SPD ofta har lyckades få för partiet viktiga frågor, som till exempel frågan om en lagstadgad minimilön, inskrivna i regeringsprogrammen, så var det i slutändan oftast Merkel och CDU som kunde bokföra SPD-initiativen som politiska segrar.

Enligt kritikerna öppnade Merkels politik samtidigt upp ett politiskt tomrum ute på högerkanten, något som det högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschland, i synnerhet efter år 2015, framgångsrikt har kunnat utnyttja.

En demonstration mot Angela Merkel
Bildtext Protesterna mot Merkel tog fart efter sommaren 2015.

Att ett ursprungligen eurokritiskt parti utvecklades till ett främlingsfientligt och delvis högerextremt parti hör på så sätt också Merkelåren till.

Inte heller bland kristdemokraterna var Merkels politik alltid omtyckt. Då den politiska debatten om den tyska flyktingpolitiken gick på högvarv efter 2015 kom det till direkt konfrontation med det bayerska systerpartiet CSU. Det talades till och med om ett förestående brott mellan de två kristdemokratiska systerpartierna.

Sällan har man sett Angela Merkel så liten och maktlös, som då hon inför tv-kamerorna blev uppläxad av den dåvarande CSU-chefen Horst Seehofer.

Krishanteraren Merkel

Trots sina många år på förbundskanslerposten är det i efterhand rätt svårt att säga om det fanns någon enhetlig linje som präglade Angela Merkels politik.

Hon har ofta kritiserats för avsaknaden av politiska visioner och längregående politiska riktlinjer. Hennes politik har i stället av många bedömts som i första hand reaktiv.

Det här kan förstås också hänga ihop med det faktum att Merkel under sina år som kansler har haft många svåra kriser att lösa.

I samband med finanskrisen och den ekonomiska krissituationen i bland annat Grekland spelade hon en central roll, något som inte endast gav henne vänner.

I en del europeiska huvudstäder gick hon under öknamnet ”Madam No”, då hon tillsammans med finansminister Wolfgang Schäuble krävde ekonomisk rättning i de europeiska leden.

Angela Merkel

Också när det gällde kriget i östra Ukraina och flyktingsituationen i Europa år 2015 var Merkel en av de mest centrala aktörerna.

På slutrakan av sin sista mandatperiod tvingades hon än en gång in i rollen som krishanterare i samband med coronakrisen. I den inledande fasen av krisen hade hon ett starkt stöd bland befolkningen, men an efter att krisen fortsatte fick hon utstå alltmer kritik för en coronahantering som betecknades som visionslös.

Coronakrisen kom samtidigt också att brutalt blottlägga det som har blivit ogjort under alla de år som Merkel och kristedmokraterna har suttit vid makten. Pandemihanteringen har försvårats av bland annat en tungrodd byråkrati och av de verkligt stora bristerna i digitaliseringen av landet.

Under sina sista år som förbundskansler, i synnerhet efter valet av Donald Trump till USA:s president, kom Merkel åtminstone utanför Tyskland också att ses som något av den fria världens ledare och den sista tunga motvikten i kampen mot auktoritära krafter världen över.

Det här var ändå en roll som hon själv aldrig verkade värst bekväm i.  

Slumpen ledde till största projektet

Där Merkels utrikespolitiska mål bland annat har varit att garantera stabiliteten i Europa, att stärka Tyskland via EU och skapa gynnsamma omständigheter för den tyska exportindustrin, har de inrikespolitiska målen inte alltid varit lika klara.

I synnerhet på den här punkten byggde Merkels politik sällan på någon synbar ideologi utan främst på att efter noggrant övervägande fatta pragmatiska och oftast av befolkningsmajoriteten accepterade beslut.

Där hennes föregångare Helmut Kohl med sin Europapolitik och Gerhard Schröder med sin arbetsmarknadsreform målmedvetet drev igenom de projekt som stod dem nära, hängde Merkelerans största inrikespolitiska projekt mer eller mindre på slumpen.

Efter kärnkraftsolyckan i japanska Fukushima bestämdes i snabb takt att Tyskland ska göra sig av med kärnkraften och i stället satsa på förnyelsebar energi, det som kom att kallas för Energiewende.

Tyska antikärnkraftsdemonstraner i Dresden i Tyskland

Bara några månader tidigare hade Merkel själv varit med om att slå fast längre driftstider för de tyska reaktorerna och gå emot den tidigare rödgröna regeringens beslut om avveckling.

När Tyskland avskaffade den allmänna värnplikten, var det likaså bara några månader efter att Merkel hade svurit att den kristdemokratiska linjen i frågan om fortsatt värnplikt står fast.

Merkels beslut gällande flyktingarna år 2015 kan säkert ses som ett av hennes mest spontana och av henne själv präglade beslut under karriären. Men också på den här punkten skulle hon backa. Några år senare återstod i Tyskland och inom Merkels CDU inte längre mycket vilja att ta emot några nya flyktingar.

En process som väl beskriver Merkels sätt att göra politik var införandet av samkönat äktenskap i Tyskland år 2017.

Sannolikt för att få frågan bort från dagordningen inför det stundande valet, banade Merkel själv väg för att frågan skulle behandlas i förbundsdagen.

När förbundsdagen med oppositionens stöd några dagar senare gav grönt ljus för samkönat äktenskap, valde Merkel liksom största delen av hennes partikamrater att rösta emot.

Följderna av 2015

I många år gjorde Angela Merkel skäl för sitt av amerikanerna myntade smeknamn teflonkanslern.

Angela Merkel diskuterar livligt med Barack Obama
Bildtext Tillsammans med USA:s president Barack Obama under G7-mötet i de bayerska Alperna i juni 2015.

Angrepp från politiska motståndare och kritiska frågor från journalister kunde helt enkelt inte skada henne eller hennes popularitet. Hon var som en teflonpanna – inget fastnade. Åtminstone inte på henne själv.

Trots att hon aldrig har varit någon stor talare tycktes hon alltid kunna övertyga sina lyssnare med sina ofta svävande och indirekta svar.

Från de här tiderna härstammar också det tyska nyordet ”merkeln”, ett verb som bland annat används i betydelsen att man talar utan att verkligen säga något.

Men så kom året 2015 och flyktingarna. Inget av det som Merkel gjorde under sina 16 år som förbundskansler har diskuterats, men också försvarats och kritiserats lika mycket som hennes beslut att öppna gränserna för flyktingarna.

Inom EU hade hon visserligen till en början ett starkt stöd bland många länder, men samtidigt utvecklades ett hårt Merkelmotstånd i länder som Ungern och Polen.

Den solidaritet som Merkel efterlyste i flyktingfrågan kunde hon aldrig uppnå och flyktingöverenskommelsen med den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan satte henne, Tyskland och Europa i en svår sits.

Lämnar ett parti i kris

Tuffast har hon ändå haft det på hemmaplan där flyktingpolitiken alltså kom att splittra också de kristdemokratiska leden.

I synnerhet i de östtyska delstaterna gick en stor del tidigare kristdemokratiska väljare in för att rösta på AfD, som gärna använde sig av Merkel som fiendebild och hatobjekt.

Angela Merkel tar en selfie med en flykting
Bildtext Flyktingpolitiken delade åsikterna såväl bland befolkningen som bland kristdemokraterna.

Samtidigt tappade ett alltmer internt splittrat CDU också väljare till de gröna. Katastrofala resultat i flera delstatsval var också anledningen till att Merkel hoppade av som partiordförande hösten 2018.

Det var ett kristdemokratiskt parti i kris som Merkel tog över år 2000 och när hon slutgiltigt tackade för sig omkring tjugo år senare var situationen inte värst mycket lättare.

Efter alla år med Merkel vid rodret fanns ingen självklar efterträdare, varken som partichef eller som möjlig förbundskansler.

Merkels försök att bana väg för Annegret Kramp-Karrenbauer föll på dennes egna misstag och på att förbundskanslern fortsatte att ta hand om de politiska problem som partichefen Kramp-Karrenbauer borde ha hanterat.

Trots att Merkel som person hade gjort sitt CDU till den utan tvekan starkaste kraften inom tysk politik var partiet mycket dåligt rustat för tiden efter henne. Något som också den pågående valkampanjen, ledd av den nye partichefen Armin Laschet, bittert har bekräftat.

Vem är hon egentligen?

Att här försöka sammanfatta Angela Merkels 16 år som tysk förbundskansler är mer eller mindre omöjligt. Vad man än skriver så kan det inte bli annat än ett skrap på ytan.

Den tyska tidningen Der Spiegel har i ett färskt nummer tagit sig an uppgiften och man landar på 34 sidor text.

Merkel har suttit på förbundskanslerposten längre än CDU-ikonen Konrad Adenauer och utan tvekan måste man i det här skedet också se Merkel som något av en ikon. Om inte för annat, så bara därför att förutsättningarna var så olika.

Där man ännu på något sätt kan utgå från att Adenauer kan ha haft något av en överblick och en rimlig arbetsbörda, har Merkel arbetat i ett samhälle och en värld som aldrig tar paus.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Finlands statsminister Sanna Marin
Bildtext Statsminister Sanna Marin träffade Merkel i Berlin i februari 2019.

Det är därför få bilder från den tyska förbundsdagen som visar en förbundskansler som inte samtidigt som hon hör på debatten skulle sitta och skumma igenom sin smarttelefon.

Själv har jag ofta frågat mig; hur orkar hon? Hur ids hon? Vad är det som driver henne?  Merkel själv har aldrig egentligen gett några svar på de här frågorna.

Trots att man nästan dagligen har sett henne i debatter, nyhetssändningar och på presskonferenser, så vet de flesta tyskar mycket lite om henne som person.

Det mesta man vet om personen Merkel är också rätt ytligt. Att hon oundvikligen kommer att stappla i sina tal, att hon har gått igenom hela färgpaletten i sitt klädval och att hon alltid formar en romb med sina händer framför kroppen då hon står stilla.

Men trots att hon har hållit sitt privatliv för sig själv, så är Merkel samtidigt ändå i sitt sätt folklig och nära. Politikmaskinen Merkel har en mänsklig sida som diskret ploppar upp med jämna mellanrum och den har utan tvekan bidragit till hennes popularitet.

Kanske folkligheten också hänger ihop med de få bilder man har sett på henne då hon inte har varit på jobb. Bilderna visade ett semesterprogram som för det mesta tycktes bestå av vandringar i naturen, stavgång och skidåkning. Resorna gick ofta till norra Italien.

Själv har jag alltid utgått från att privatpersonen Angela Merkel måste ha ett vansinnigt bra sinne för humor. Bara på så sätt kan jag förstå att hon har orkat på jobbet, med de ofta besvärliga politiker och statsledare hon har varit tvungen att träffa och förhandla med.

Den nu 67-åriga Merkel meddelade redan år 2018 att hon efter valet kommer att lämna politiken. Vad hon nu kommer att börja syssla med har hon hittills hållit för sig själv.

Diskussion om artikeln