Teater: Carl Knif sätter upp ett slående, sorgligt, roligt, pompöst och innerligt Drömspel på Svenska Teatern
August Strindbergs Ett drömspel frågar vad det är som håller människorna fångna i olycka. Carl Knifs uppsättning på Svenska Teatern gör en sprakande, humoristisk och stämningsfull tolkning av verket.
Gudadottern Agnes (Oksana Lommi) nedstiger till jorden i mänsklig gestalt av nyfikenhet för människornas liv. Jorden, ett skimrande klot som hänger i världsalltet, är en underbart vacker plats ett paradis av liv och överflöd. Men varför klagar och lider då dess invånare så förfärligt?
”Det är synd om människorna”, är mantrat som Agnes gång på gång återkommer till.
Under sin jordevandring möter hon ett vimmel av arketypiska karaktärer, från höga adelsmän till enkla fiskare, uppblåsta lärare och lärda, poliser, kolbärare, portväktare, glasmästare ... Och alla längtar de förtvivlat efter något ouppnåeligt, efter kärlek eller världslig frihet.
Men någon frihet finns inte, eftersom människorna i sin outsinliga uppfinningsrikedom hittar otaliga sätt att förtrycka sig själva och sin nästa i pliktens och rättvisans namn.
Och ve den som ser sin önskan gå i uppfyllelse, för den kommer snart att få uppleva den bittraste besvikelse. Då Agnes väljer att lära känna den jordiska kärleken med en självuppoffrande jurist (Patrick Henriksen) finner de sig bägge strax snärjda i en kvävande äktenskaplig fångenskap.
Det skaver förfärligt att vara människa. Den stackars Strindberg gillade särskilt inte att vara gift.
Visuellt storslagen föreställning
Det är ett läckert spektakel när Carl Knif tar itu med August Strindbergs klassikerpjäs Ett drömspel från 1902.
Uppsättningen blir en slående kombination av dans och kostymdrama. Ljussättningen lyfter fram de fåtaliga djärva scenelementen och gjuter visuell sprängkraft i föreställningen.
Karaktärernas vitpudrade ansikten, svärtade ögonbryn och överdrivna minspel skapar en slags stumfilmsestetik. Talscenernas dockaktigt stela rörelsemönster avlöses av böljande och fartfyllda dansscener.
Knifs koreografi och regi understryker textens högtravande patos med teatrala gester. Denna känsliga ironi gjuter humor i föreställningen utan att undergräva den estetiska sammanhållningen i uppsättningen.
Det är storslaget, pompöst, innerligt, allt på samma gång, och bottnar i den febrila och hopplösa frågan: hur kan vi befria mänskligheten?
Detta är Strindbergs lösning, att författa en vädjan till världsalltet – skådespelet självt – och hoppas att det når de högre makter som kan ingripa och skänka människorna frihet.
Det säger förstås något om hans självupptagenhet som konstnär, vilket inte heller går denna skarpögda ensemble förbi.
Ett drömspel är ett samarbete mellan Svenska Teatern, Carl Knif Company och Riksteatern.
Ett drömspel. Av August Strindberg. På scenen: Mårten Andersson, Per Burell, Patrick Henriksen, Oksana Lommi, Pekka Louhio, Dennis Nylund, Tobias Zilliacus. Regi och koreografi: Carl Knif. Scenografi: Erik Salvesen. Kostym: Karoliina Koiso-Kanttila. Mask: Tiitta Stoor. Ljud: Janne Hast. Ljus: Jukka Huitila.
Texten uppdaterad 10.9. kl 14:01. Årtalet då pjäsen skrevs lades till.
Lyssna på Kulturpodden om Ett drömspel:
