Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Kommentar: Vårdpersonalens lön och arbetsförhållanden måste ses över – med den här farten lockar vi inte de nya som behövs på jobb

Porträtt på AG Karlsson inklistrat på en bild av sjukskötare.
Bildtext Bildsättningsbild. Personen på bilden har ingenting med den ifrågavarande artikeln att göra.

Det behövs en bred uppslutning för att åtgärda vårdbranschens problem, skriver Svenska Yles reporter Anders Karlsson. Det är alarmerande att så många är trötta och funderar på att byta jobb.

Svenska Yle offentliggjorde på torsdagen en jämförelse över hur många inom personalen som har sagt upp sig inom olika sjukvårdsdistrikt i Svenskfinland. Inom HUS, Samkommunen Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt har det i år skett en ökning, speciellt bland vårdpersonalen.

Jämförelsen berörde en del av de offentliga organisationerna och de enskilda siffrorna var förhållandevis måttliga. Bakgrundssamtalen med fackligt aktiva och vårdpersonal avslöjade ändå mycket.

Många är trötta och funderar på att byta bransch. Enkäter och undersökningar tyder också på det.

Vårdare som slutat talar allt oftare ut i massmedia. Det görs för att oron för branschen och klienterna är stor och för att solidariteten med de forna kollegerna finns kvar.

Coronaviruspandemin är en delorsak, inte huvudorsaken till problemen

Arbetsgivare och beslutsfattare skyller ofta på coronaviruspandemin som den största orsaken till problemen. Coronaviruspandemin har visserligen tärt på resurserna och orken, men den är bara en delorsak.

De som Svenska Yle har talat med vittnar om underbemanning, osäkerhet kring vilka turer som är bemannade då man kommer på jobb, ett system som går ihop tack vare att folk tänjer och jobbar extra, låga löner och haltande ledarskap.

Många talar om att hierarkin i beslutsfattandet borde minskas, om att avståndet mellan gräsrötterna och de som fattar besluten borde bli mindre

Patientdatasystemet Apotti beskrivs av en del i mindre smickrande ordalag och vårdreformen för med sig osäkerhet – också om reformen i princip kan vara en möjlighet att korrigera en del av problemen.

Det är svårt att locka folk till en bransch som hela tiden får negativ publicitet

Samtidigt är det meningen att branschen ska locka till sig massvis med nya arbetstagare i framtiden.

Forskningschef Juha Honkatukia vid Institutet för hälsa och välfärd, THL, har talat om att social- och hälsovårdsbranschen behöver 200 000 nya arbetstagare under de kommande 15 åren.

Det är uppenbart att lönerna måste höjas och att arbetsförhållandena ses över om det ska lyckas. Annars kommer inte tillräckligt många att lockas till och fås att stanna på jobb.

Många talar om att hierarkin i beslutsfattandet borde minskas, om att avståndet mellan gräsrötterna och de som fattar besluten borde bli mindre. Ansvar och erfarenhet borde synas bättre i lönesättningen.

Arbetskraftsinvandring har erbjudits som en lösning på problemen. Kunde man inte kombinera arbetskraftsinvandringen med att se till att redan utbildad personal som är i landet lockas att stanna här och trivas på sin arbetsplats?

Det behövs en bred uppslutning där många ger ifrån sig lite

Frågan om vem som är ansvarig för att verkställa är komplex. Generationer av beslutsfattare och arbetsmarknadsledare har misslyckats.

Systemet är tungrott, byråkratiskt och delar av ansvaret finns hos organisationer som försvarar uråldriga förmåner. Strejkvapnet är trubbigt.

Det behövs en bred uppslutning där många ger ifrån sig lite. Arbetsgivarna måste se över sin verksamhet. Framtidens politiker måste klara av att fatta tuffa beslut – det räcker inte med politikerjargong om nya förvaltningsnivåer.

Det behövs också mer solidaritet olika yrkesgrupper emellan. Var och en borde vara redo att skära lite i de egna förmånerna för att livsviktiga delar av samhället ska hållas flytande.

Diskussion om artikeln