Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Nu tar det roliga slut – den glada ryska bakgårdskonsten ska bort

Bakgårdskonst
Bildtext Anton Polskij med dottern Olga vid en typisk bakgårdssvan.

Den som rör sig i bostadsområden i Ryssland kan inte undgå att se dem, svanarna av bildäck eller bildäcken som blomlådor. Den här typen av hemgjorda dekorationer som var populära i Sovjetunionen har åter blivit allt vanligare tack vare sociala medier. Men de är också förbjudna.

Det var bristen på allt som födde den speciella konstformen i Sovjetunionen. De som ville se något vackert och glatt omkring sig måste återanvända material för att göra dekorationer.

I dag finns det två orsaker till att intresset har ökat.

Bakgårdskonst

Först blev det en hit att fotografera hemgjorda konstverk och publicera dem på sociala medier. Då var det vanligt att man skrattade åt figurerna och tyckte de var anskrämliga.

Nu har skrattet i stort sett upphört och i stället ser man bakgårdskonsten som ett uttryck för återanvändning som fenomen. Dessutom har konstformen fått en politisk dimension.

Ett miniatyrhus och vindruvor som hänger i ett träd

Förbudet motiveras med miljöskydd

Den politiska sidan kom till då Ryssland fick en ny lag som förbjuder konstverk som är gjorda av däck, berättar konsthistorikern Anton Polskij.

Drake gjord av gamla däck.

Orsaken till förbudet är att däcken kan förorena marken. Polskij frågar sig om det verkligen är ett så allvarligt problem och jämför med alla de däck som används i trafiken. Han tycker att förbudet är väldigt ryskt och ytterligare ett sätt att begränsa medborgarnas frihet.

Bakgårdskonsten är fantasifull och man ser att det har gått åt mycken möda och stort besvär till att knåpa ihop konstverken. Bildäck är det allra mest använda materialet, men alls inte det enda.

Däck omgjort till en zebra.

Tomflaskor, rörstumpar, leksaker och andra vardagliga föremål används. Anton Polskij som har studerat fenomenet ur en kulturell och social synvinkel säger att de som skapar konstverken samtidigt utvidgar sitt livsrum.

Bakgårdskonst

Konst till glädje och fasa för omgivningen

Många bor trångt och gör sin livsmiljö större genom att utnyttja gården för sin konst. Då blir det fysiska livsrummet större, men också det sociala nätverket utökas.

Grannarna intresserar sig för de nya blickfången, vissa blir glada och andra arga. Det är också vanligt att fenomenet sprider sig. Då någon fixar till dekorationer vid ett hus dyker liknande ofta upp också på granngården.

En konstflamingo

Den mest typiska figuren är en svan som är gjord av ett bildäck. Man hittar instruktioner för den i tidningar och på nätet. Svanen har blivit en symbol för den här konstformen.

En del av dekorationerna är funktionella. Det brukar finnas gott om herrelösa katter vid ryska bostadshus och det är också vanligt med utsmyckade matplatser för katterna.

Ett kattcafé.

En konstform värd att studera

Konsthistorikern Anton Polskij anser att dekorationerna inte ska nedvärderas utan verkligen betraktas som konst. Han är själv specialist på gatukonst och anser att bakgårdskonsten idag står för det anonyma och originella som graffitin tidigare representerade. Idag är graffitin väldigt långt kommersialiserad och graffitikonstnärerna har blivit stjärnor inom sitt fack.

ett plastbi me pappersfjärilar bakom.

Polskij har tillsammans med en grupp studenter forskat i bakgårdskonsten. Han har också skrivit en vetenskaplig artikel i ämnet. Han anser att det är självklart att man ska analysera också den här konstformen.

De som gör konstverken på bakgårdarna är antingen invånare eller kommunalt anställda.

I Ryssland är bostadsägandet annorlunda än i Finland. En bostadsägare äger vanligtvis sin bostad medan allt annat, trappor, hissar, yttertak, vattenledningar osv tillhör kommunen.

Bakgårdskonst

Det här förklarar också hur det kan vara möjligt för staten att stifta en lag som förbjuder bakgårdskonsten. Invånarna äger nämligen inte tomten som huset står på.

Många av dem som tar hand om husen i jobbet har alltså tyckt om att också pryda dem.

Däckdraken som kanske ska förstöras

Ett exempel på den här typen av konst är en enorm drake av däck som står på en lekplats i stadsdelen Mnjovniki i Moskva. Det är obekant vem som har byggt draken, men det står klart att arbetet har krävt både kunskap och inspiration.

Däcksvan.

Nu är drakens framtid, liksom framtiden för annan bakgårdskonst, hotad. Anton Polskij anser att det vore oerhört synd att förlora sådana kända föremål. De hör till stadens konsthistoria.

Bakgårdskonst

Det verkar emellertid inte som om myndigheterna runtom i Ryssland skulle ha börjat förstöra de egengjorda konstverken i någon större omfattning efter att lagen kom till.

Det handlar mera om frihet än om estetik

De egengjorda konstverken har ett symbolvärde som är kopplat till tanken på medborgerliga friheter och rättigheter. Det är klart att stadsmiljön utformas av beslutsfattare i alla länder. Visserligen händer det att man i demokratier hör invånarnas åsikt, men det slutliga beslutet fattas ändå på hög nivå, konstaterar Anton Polskij.

Eftersom invånarnas påverkningsmöjligheter är särskilt små i Ryssland har kampen om bakgårdskonsten blivit viktig för många. De vill inte förlora det lilla spelrum de har att själva utforma sin närmiljö.

Däckdrake

Då blir bakgårdskonstverken ett sätt att utmana makthavarna eftersom det inte går att påverka dem.

Man kan diskutera om de här konstverken är vackra eller fula och vad man anser beror på ens uppfostran och ens smak.

En tunna målad till clown.

Smaken är alltid kulturellt betingad, säger Anton Poslkij. Han själv anser att bakgårdskonsten är mera intressant socialt och kulturellt än utgående från estetik. Han vill fortsätta studera den som fenomen.

Polskij är för övrigt väl bevandrad också i finländsk konstsmak. För några år sedan arbetade han nämligen ett par månader med inkluderande konstprojekt i Månsas i Helsingfors.

Diskussion om artikeln