Norges fattiga blir allt fler: "Det är extremt ensamt"

Norge är ett av världens absolut rikaste länder. Ändå ökar antalet barn som lever i fattigdom. Kaisa Augusta Hansen-Suckow har levt under fattigdomsgränsen i Norge, och vill nu ändra synen på fattiga i landet.

Det är en uttjatad klyscha att säga att alla norrmän är miljonärer. Men i teorin stämmer det. Den norska oljefonden som i dag är värd över 11 000 miljarder kronor skulle, om summan fördelades jämnt på alla norrmän, lätt kunna göra alla till miljonärer. 

Men ändå finns det fattigdom i landet, och antalet fattiga har ökat under de senaste åren.

– Det finns forskning som visar att fattigdom går i arv i Norge. Jag är en del av den statistiken, säger Kaisa Augusta Hansen-Suckow.

Hansen-Suckow är 29 år gammal och bor i Kristiansand, en snabbt växande stad på Norges sydkust. Hennes pappa gick bort i en överdos då hon var fyra år gammal, och hennes mamma lyckades inte få ett fast jobb. De hörde till dem som i Norge som räknas som fattiga.

– Att växa upp i fattigdom gav mig ett driv. Jag ville att mina barn skulle ha det bättre ställt, säger Hansen-Suckow.

Men så gick fattigdomen ändå i arv. Trots en magisterexamen och fast anställning på kommunen hade familjen på tre barn inte råd med alla utgifter. Hennes sambo Robin studerade och kunde inte lyfta studiepenning då han är tysk. Familjens inkomst kom från Kaisa Augusta Hansen-Suckow lön, och den var inte hög.

– Oavsett hur mycket jag jobbade, budgeterade, lät barnen gå på gratis underhållning, skaffade de billigaste elavtalen och försäkringarna så fick vi inte ihop det. Det kändes orättvist, helt enkelt. Det är ett systemfel, då vi år efter år håller oss kvar i det här systemet som skapar så stora klyftor i samhället, säger hon.

De sociala klyftorna har ökat

På måndag är det val i Norge. När norrmän har fått svara på vilken fråga de tycker att är viktigast för dem så hamnar social ojämlikhet högst upp på listan för en majoritet av befolkningen. 

Det här kan gynna det rödgröna blocket i landet, som ser ut att gå mot valseger. Bland de rödgröna väljarna hittar man flest personer som anser att de sociala klyftorna i samhället är den viktigaste valfrågan, enligt en undersökning som Aftenposten beställt.

– Ungefär 10 till 15 procent av barnen i Norge växer upp i fattigdom, och det som är allvarligt är att den siffran stadigt har ökat under de senaste femton åren, säger sociolog Roy Nielsen, som forskar i fattigdom vid forskningsstiftelsen Fafo i Oslo.

Han menar att en grupp som är särskilt utsatt är invandrare, där den relativa fattigdomen ökat en hel del under senare år.

När man talar om fattigdom i rika Norge handlar det inte om att barn svälter, eller är hemlösa. Det handlar om att inte ha råd med det som de flesta andra har råd med.

– Man kan i mindre grad än andra delta i sociala aktiviteter, säger Nielsen.

I Norge lever man under den relativa fattigdomsgränsen om man tjänar mindre än 60 procent av medianintäkten i landet. Eftersom fattigdom är ett relativt begrepp är det svårt att utrota den.

– Men trenden i Norge är att andelen som lever under fattigdomsgränsen ökar, och det kan tyda på en skev fördelning av landets resurser, säger Nielsen.

“Fattiga i Norge blir isolerade”

Eftersom Norge är ett så rikt land sticker den som är fattig ut. Enligt en forskning från 2017 känner flera norrmän som lever i fattigdom skam, vilket kan leda till att man drar sig undan från omvärlden.

– Det är inte lätt att säga att du är fattig i Norge. Det är inte lätt att säga att du inte kan träffas på ett café eftersom du inte har råd. Det är så stigmatiserat och de fattiga blir isolerade, säger Honoratte Muhanzi som arbetar på Velferdsalliansen i Oslo.

Velferdsalliansen är ett samarbetsnätverk som arbetar för att stärka de fattigas situation i Norge. Flera bedömare menar att coronakrisen har gjort folk mer medvetna om att det finns fattigdom i landet, och därför har det blivit en viktig valfråga.

– De som hade det svårt före coronapandemin har det ännu svårare nu. Men grundproblemet är inte corona. Problemet är att vi har ett system som inte klarar av att jobba förebyggande för att fånga upp folk före de hamnar i en svår situation, säger Muhanzi.

Hon är ändå glad över att nästan alla partier, för första gången på så länge hon kan minnas, fokuserar på de sociala klyftorna i samhället.

– Folk vågar prata om fattigdom utan skam. Och det är bra, för det är ett allvarligt problem som drabbar många i vårt land. För några år sedan trodde många att det inte fanns fattigdom i Norge, men nu börjar folk inse att de bor sida vid sida med människor som kämpar ekonomiskt, säger Muhanzi.

“Barnmorskan frågade om jag har substansproblem”

För Kaisa Augusta Hansen-Suckow har känslan av skam varit konstant närvarande. Ett självförakt som beror på de fördomar som finns mot fattiga i Norge. Fördomar som att det måste finnas något bakomliggande problem, att hon har gjort något dumt som har försatt henne och hennes familj i den här situationen.

– Det är ytterst få människor som jag vågat prata med om att vi har haft det dåligt ställt, säger Hansen-Suckow.

Ett tydligt exempel på fördomarna kring fattiga i Norge fick hon då hon som gravid 19-åring gick till en barnmorska. Hansen-Suckow berättade att hon hade det dåligt ställt ekonomiskt, och att hon har problem med att få ut tillräckligt med pengar från landets socialtjänst, på grund av en del byråkratiska hinder.

– Barnmorskan frågade om jag hade substansproblem, säger hon.

Hansen-Suckow lämnade rummet utan att säga något. Nästa gång hon träffade barnmorskan konfronterade hon henne kring frågan om droger.

– Hon sade att hon aldrig träffat någon som har problem med pengar från socialen som inte också har substansproblem.

Ser man det som en omöjlighet i Norge att folk är fattiga utan att de har gjort något “dumt” för att försätta sig i den situationen?

– Ja det tror jag. Och jag tror också att folk inte förstår att jag har en magisterexamen, en fast anställning och ändå har jag en lägre lön än vad jag hade då jag jobbade som bartender under studietiden.

Är du rädd för att dina barn också ska bli fattiga som vuxna?

– Det är klart jag tänker på det. Jag skulle gärna säga att om de ärver min arbetsmoral så går det inte i arv, men när jag tänker på saken så hjälper inte arbetsmoralen så särskilt mycket i Norge i dag.