Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Afghanistan står inför svält och samhällskollaps – om samhällsfunktionerna inte räddas "kommer miljoner människor sannolikt att dö"

Joukko taliban-taistelijoita valkoisen avolava-auton lavalla 17. elokuuta 2021.
Bildtext Talibangerillans framfart stoppade penningtrafiken, biståndet och den afghanska ekonomin nästan över en natt. En humanitär kris kan övergå i svält medan det afghanska samhällets strukturer och institutioner hotar att kollapsa, säger Klas Bjurström.

FN vädjar om 600 miljoner dollar för att rädda Afghanistan från en instundande svältkris, samtidigt som biståndsgivarna debatterar hur man ska undvika att biståndet gynnar talibanstyret. Vill man förhindra katastrof och undvika samhällskollaps, räcker ändå inte mat och mediciner. Då måste de offentliga strukturer som fortfarande fungerar i landet räddas, säger Klas Bjurström vid Svenska Afghanistankommittén. "Om man inte kommer fram till en lösning kommer miljoner människor sannolikt att dö".

Mycket av diskussionen kring det fortsatta biståndet till Afghanistan har kretsat kring principfrågor, alltså hur man ska undvika att tvingas samarbeta med talibanstyret eller undvika att biståndet gynnar det.

Också inför den stora FN-konferens kring biståndet till Afghanistan som inleddes på måndag har samtalen präglats av att talibangerillan, och i förlängningen den afghanska statsapparaten, ska lämnas utanför.

I det stora hela har hur allvarligt läget de facto är fallit i skymundan, säger Klas Bjurström, senior strategisk rådgivare vid Svenska Afghanistankommittén.

– De här politiska principerna kan komma att få mycket påtagliga följder, säger Bjurström.

Klas Bjurström, strategisk rådgivare vid Svenska Afghanistankommittén.
Bildtext Klas Bjurström, Svenska Afghanistankommittén.

Bjurström säger att det humanitära läget och livsmedelsbristen redan länge har förvärrats efter år av torka och missväxt.

Nu när krisen är ett faktum sker det samtidigt som administrationen har kollapsat och biståndet, som har finansierat en så stor del av landets livsviktiga funktioner och hållit ekonomin flytande, har strypts.

Afghanistan står nu inför en svältkatastrof som kan bli en av de värsta i världen i mannaminne.

– Den frågan vi har fått ofta är om talibanerna har blivit mer moderata sedan de styrde sist, eller om de är lika konservativa och vad det kan betyda för kvinnor och så vidare. Men min slutsats här är att om den afghanska statsapparaten kollapsar, om det blir en samhällskollaps och ingenting i landet kan finansieras utifrån kommer det att drabba människor på ett sätt som får skillnaden mellan moderata och konservativa talibaner att blekna, säger Bjurström.

– Den stora humanitära katastrofen vi nu ser kommer att påverka kvinnors, barns och minoriteters liv mycket, mycket mer. Det är det som kommer att påverka i generationer framåt.

Trodde man kunde hantera läget medan det pågår

För många kommer den humanitära krisen som en överraskning, och läget verkar till synes ha rört sig mot katastrof på mycket kort tid.

Hur är det möjligt att landet bara en månad efter talibanernas övertagande kan stå inför det Bjurström kallar en svältkatastrof?

Livsmedelsbristerna kommer inte som en överraskning, men däremot var det få i avgörande position som räknade med att den afghanska regeringens motstånd mot gerillan skulle kollapsa så plötsligt.

FN:s biståndskonferens för Afghanistan.
Bildtext FN har vädjat om 600 miljoner dollar för att täcka det akuta behovet på mat och andra förnödenheter.

– Dels har alla levt under föreställningen att man ska kunna anpassa sig enligt situationen och hantera det när det kommer. Men när talibanerna tog över så snabbt fanns väldigt lite tid för den anpassningen, säger Bjurström.

Då gerillan tog över ströps i stort sett all penningrörelse till landet och med det nästan alla biståndsmedel.

– Sedan måste vi komma ihåg att talibangerillan inte alls är vana att hantera administrationen av ett land. Det är en väpnad motståndsrörelse som har levt under svåra krigsförhållanden under en lång tid. Men inte ens när de styrde landet under 90-talet var det frågan om någon effektiv administration. Man styrde egentligen i väldigt liten bemärkelse.

– Jag tror helt enkelt att man inte har sett framför sig vilka konsekvenserna skulle bli när internationella samfundet ströp alla biståndsmedel till landet. Där har man nog varit lite naiva helt enkelt, säger Bjurström.

Talibanledarna tar inte tag i krisen

Att det humanitära läget blir allt sämre verkar ännu inte ha fått larmet att ringa hos talibanledarna.

Gruppens fokus verkar dels ligga på att cementera känslan av att de styr och har kontroll över landet och dels på sådant Bjurström kallar symbolfrågor.

Sheikh Abdul Baqi Haqqani, talibanregeringens vice utbildningsminister.
Bildtext Abdul Baqi Haqqani, vice utbildningsminister i talibanregeringen, höll pressträff om hur kvinnor och män ska behandlas inom utbildningen i landet framöver samtidigt som FN larmade om katastrof.

– Sådant som åtskillnad av män och kvinnor i undervisning och på arbetsplatser, inrättande av moralpolis och sådana saker. Men vad man nog kan se framför sig är att det kommer att hamna högre på deras lista av prioriteter när väl konsekvenserna av det här blir riktigt tydliga.

– Än så länge har folk bara varit utan en månadslön. Men snart kommer det här att gå över i svält. Och då kommer man inte att kunna styra landet längre, säger Bjurström.

Svält ingen överdrift

När Bjurström använder ordet svält gör han det medveten om att det är ett ord man i biståndssammanhang tar till väldigt sällan.

Svält är det allvarligaste tillståndet av undernäring en region kan klassas lida av, en klassificering de flesta hungerskriser aldrig ges.

– Jag är medveten om att det är ett ord som man ska använda med försiktighet. Men redan för ett år sedan varnade FN för att man såg att 2021 skulle hälften av alla barn under fem år vara akut undernärda. Där är vi nu! Och det var innan talibanerna tog över, säger Bjurström.

Hundratals afghaner köar till en bank i hopp om att få ut pengar.
Bildtext Hundratals människor köar utanför bankerna i Kabul i hopp om att få ut pengar.

Med talibanernas seger försvann biståndsmedlen i stort sett över en natt, med dem en stor del av landets ekonomi.

Otaliga afghaner har direkt eller indirekt varit beroende av biståndspengarna för sina arbeten, och deras lönder har i sin tur haft randeffekter för resten av ekonomin, så livsmedelsbristen förvärras nu av en nästan total ekonomisk kollaps.

– Nu räknar man med att ungefär 70 procent av befolkningen lever på en dollar om dagen. Man fruktar att fram mot vintern kommer den siffran att ha stigit ännu mer. Det är den snabbaste försämringen av sociala indikatorer man överhuvudtaget har uppmätt i ett land. Det har verkligen varit fritt fall, säger Bjurström.

Väpnad konflikt kan förvärra

Steget från kris till katastrof var alltså litet då strukturerna rämnade och pengarna försvann efter talibangerillans seger.

– När hälften av befolkningen, eller i det här fallet barnen, är så pass illa däran så krävs det väldigt, väldigt lite för att trycka över det här i svält, säger Bjurström.

För det är så många människor som är beroende av dem för sin lön, så många människor som är beroende av dem för sin överlevnad, att om de inte räddas spelar det ingen roll hur många matförsändelser man skickar. Det kommer inte att hjälpa.

― Klas Bjurström

I Afghanistan finns dessutom alla ingredienser för att läget bara urartar ytterligare. Hunger kan spe på våldsamheter och sociala oroligheter samtidigt som händelserna vid Kabuls flygplats visar att terrorhotet är överhängande.

– Om det dessutom är så att den väpnade konflikten blossar upp igen kommer talibanerna att ha ännu svårare att göra något åt det här och då kommer vi att ha en väldigt svår situation, säger Bjurström.

– Och det är inte osannolikt att det är på väg åt det hållet.

Långsiktig hjälp enda sättet

Då världssamfundet nu samlas för att diskutera det fortsatta biståndet till Afghanistan har löftena inför handlat mest om matbistånd.

Bjurström hoppas att fokus ska ligga lite längre i framtiden än att bara lappa de akuta bristerna.

Annars befarar han att katastrofen bara kommer att skjutas upp, inte förhindras.

En man med stora sedelbuntar i famnen i Kabul, Afghanistan.
Bildtext En penningväxlare sitter med stora sedelbuntar vid en marknad i Kabul. Många afghaner har redan sålt alla sina värdesaker för att få mat på bordet.

– Jag hoppas verkligen att man från omvärlden kan enas om att på något sätt gå in och rädda de offentliga strukturer som finns i landet, till exempel hälsovårdssystemet, utbildningssystemet, kanske det som behövs för infrastruktur och transporter. För det är så många människor som är beroende av dem för sin lön, så många människor som är beroende av dem för sin överlevnad, att om de inte räddas spelar det ingen roll hur många matförsändelser man skickar. Det kommer inte att hjälpa.

Det är inte bara frågan om matbrist eller en ekonomisk kollaps, utan att hela samhällsstrukturen kan rämna och att läget utmynnar i en krisspiral där alla delar, våld, hunger, fattigdom, förvärrar varandra.

– Man måste rädda de system som finns, annars blir det total samhällskollaps, säger Bjurström.

Miljoner liv står på spel

Det här kan ändå stöta på hinder i form av politiska principer, att omvärlden inte vill samarbeta med talibanstyret.

Men om man inte lyckas kringgå talibanstyret, eller kan lägga principerna åt sidan för att rädda liv, kommer det att få svåra konsekvenser för afghanerna.

Det finns sätt att göra det här, menar Bjurström.

Största delen av de livsviktiga funktionerna i landet upprätthålls redan av olika internationella eller nationella organisationer som finansierades med biståndsmedel.

Begagnade prylar till salu i Afghanistan då landets ekonomi har kollapsat.
Bildtext Begagnade möbler, mattor och filtar till salu vid en marknad. Den ekonomiska krisen har tvingat många hushåll att sälja bort nästan allt sitt lösöre.

Hälsovården har till exempel organiserats så att olika organisationer har haft ansvar för att organisera vården i olika provinser. Svenska Afghanistankommittén har till exempel haft ansvar för vården i Wardak.

– En lösning är att man till exempel finansierar de här organisationerna som bedriver den verksamheten i provinserna och upprätthåller det som faktiskt fungerar idag. Men ska man göra det måste man lyfta de ekonomiska restriktionerna och tillåta pengar att föras in i landet. Det är bara frågan om politisk vilja, säger Bjurström.

Om den politiska viljan finns vågar Bjurström inte spekulera kring. Men han upprepar att konsekvenserna om viljan inte hittas bland biståndsgivarna kommer att vara katastrofala.

– Jag vill inte sätta en sannolikhetssiffra på det här för det är politik och mycket annat som spelar in på det här. Men om man inte kommer fram till någon sådan lösning, så kommer sannolikt miljoner människor att dö, säger Bjurström.