Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Jonas Jungar: Coronavaccinen och journalistikens roll – så här resonerar vi på Svenska Yle

Uppdaterad 17.09.2021 08:03.
Jonas Jungar, chef för kvalitetskontroll och publikdialog på Svenska Yle
Bildtext Stadigt förankrat i vetenskapen, men med respekt för den rädsla som många fortsättningsvis känner. Så kan man sammanfatta Svenska Yles linje visavi rapporteringen om coronavaccinerna, skriver Jonas Jungar.

“Ni utsätter dem som inte vill ta vaccinet för spott och spe”. “Ni svartmålar sådana som känner oro för vaccinen”. Den typen av respons når oss med jämna mellanrum, och vi tar sådana beskyllningar på största allvar. Men att så tydligt som möjligt försöka sammanfatta vad den medicinska forskningen kommit fram till är inte att svartmåla någon, skriver Jonas Jungar.

Det finns en princip inom journalistiken, lanserad av den svenska medieveteranen Erik Fichtelius, som kallas konsekvensneutralitet. Den principen slår fast att en nyhet bör publiceras om den är a) sann och b) relevant – oberoende av vem som gagnas eller drabbas av den. 

Den principen är delvis omstridd och öppnar upp för oändliga diskussioner om vad som överlag rapporteras och inte rapporteras i medierna i dag.

Låt oss i alla fall titta på vad det innebär för just coronavaccinens del.

Vi deklarerade redan i början av pandemin att vi inte kommer att rapportera om precis alla forskningsrön gällande coronan, utan att vi är medvetet selektiva i vad vi berättar och varför.

Detta för att ge en så korrekt bild som möjligt av vad man vet (och inte vet). 

Det har inneburit ett ganska kraftigt sållande i all den information respektive “information” (märk citationstecknen) som omgärdar coronan.

Vi har haft en ganska hög tröskel, med den påföljden att du i Svenska Yles rapportering inte läst, hört eller sett sådant som du kanske hittat någon annanstans.

Att vaccinfrågan krävde en specialisering på vår redaktion klarnade ganska fort. Vår redaktör Niklas Fagerström har därför nästan uteslutande rapporterat om vaccinen redan i ett och ett halvt års tid. Han har alltså en rätt bra bild av forskningsläget i världen och här hemma, dels via nypublicerade rapporter, dels via otaliga expertintervjuer.

Och Niklas Fagerströms digra rapportering har förstås kompletterats med allt som vår vetenskapsredaktör Marcus Rosenlund bidragit med.

Vi har haft en ganska hög tröskel, med den påföljden att du i Svenska Yles rapportering inte läst sådant som du kanske hittat någon annanstans

Efter nästan två år finns det tyvärr fortfarande mycket frågor obesvarade.

Men att vacciner på det hela taget fungerar och gör det som så att säga stod i beställningen, det är rätt klart. De har visat sig ge ett utmärkt skydd mot allvarlig sjukdom och död till följd av corona. Att de inte är 100 procent säkra (vilket ingenting är) betyder inte att de är 100 procent farliga.

En god vaccinationstäckning (med den noggranna riskanalys som självfallet måste ingå t.ex. för olika åldersgrupper) är fortsättningsvis det allra effektivaste sättet att komma ut ur det träsk världen befunnit sig i sedan vårvintern 2020. 

Det är något som ur folkhälsosynpunkt (och med tanke på belastningen på vården) är både viktigt och eftersträvansvärt.

En god vaccinationstäckning är fortsättningsvis det allra effektivaste sättet att komma ut ur det träsk världen befunnit sig i  

Att konstatera det är inte att tuta ut en redaktionell “åsikt” eller “agenda”, det är att sammanfatta vad den hittills ackumulerade, vetenskapsbaserade medicinska kunskapen klart visar. Varken mer eller mindre.

Tillbaka till den konsekvensneutralitet jag nämnde i början (det som är sant och relevant bör publiceras oberoende av konsekvenserna): ifall någon känner sig orättvist utpekad på grund av vår vaccinrapportering, då är det så, och jag kan inte riktigt se att det skulle gå att undvika. 

Den som misstror det vi rapporterar, har säkert svårt att undvika känslan av att bli “tillrättavisad” eller skuldbelagd av oss, hur vi än framställer informationen. Det har jag stor förståelse för.  

Men det är en konsekvens som vi inte kan ta hänsyn till. Det låter krasst, men så är det. 

Att konstatera det är inte att tuta ut en redaktionell åsikt, det är att sammanfatta vad den hittills ackumulerade, medicinska kunskapen klart visar

Vad vi däremot kan och måste ta hänsyn till är att många känner en oro i vaccinfrågan. 

Det är garanterat kontraproduktivt att förlöjliga och omyndigförklara dem som tvekar.

Men när tonläget är högt och insatserna höga är beställningen på sansad, verifierad information desto tydligare. Och det är här vår roll finns. 

Stadigt förankrat i vetenskapen, men med respekt för den rädsla som många fortsättningsvis känner.

Skribenten är Svenska Yles innehållschef med ansvar för journalistik och etik  

Diskussion om artikeln