Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Bonden ska inte vara olycklig: "Det psykiska kan vara tyngre än själva arbetet"

Uppdaterad 19.09.2021 14:03.

Jordbrukarna har länge varit en utsatt grupp. Och trots att mycket görs preventivt för att trygga böndernas välmående, finns det nya orosmoln på himlen. En splittrad arbetsbild, stort ekonomiskt ansvar, prisfluktuationer, väder och ensamheten i arbetet gör att utmaningarna består. Därför har ett nationellt kortfristigt projekt att värna om jordbrukarnas välmående med tiden blivit permanent. 

Varje årstid har sin prägel på ett jordbruk. Som företagare gäller det taktisera, planera, jobba hårt och förhoppningsvis ha lite tur. Producentpriserna varierar, skördarna lika så. Lagstiftning kan överraska, vädret lika så.

För primärproducenterna står mycket på spel varje år. Även om stödsystemen kan ge en viss grund, beror resultatet från gården långt på den egna produktionen. 

En traktor med harv fotad från luften över en åker
Bildtext Projektet att stöda jordbrukarnas hälsa var tänkt som en punktinsats för 20 år sedan. Nu verkar det bli permanent.

Det är något jordbrukaren Stefan Saaristo i Malax vet. Han har återvänt till en verklighet som primärproducent, efter flera år i ledningen av nationella och internationella storbolag. En skillnad är att storföretag har anställda för varje roll. Som egenföretagare på en gård sköter man nästan allt själv. 

- Det krävs mycket. Man ska kunna hantera papper och datorer. Man måste kunna hantera det här med växtodlingen till exempel; hur mycket gödslar du och vilka kemikalier använder du. Sen ska man klara av mekaniken i traktorer. Och sedan hela digitaliseringen. Det är ett brett område, säger Stefan Saaristo.

Under decennierna har de finländska jordbruken genomgått en verkligt snabb förändring genom automation och tillväxt. Byråkratin har utökats medan världshandeln utmanar inhemsk livsmedelsproduktion.

Det enda som bestått är konceptet att det oftast handlar om en enskild familj som driver jordbruket. Den snabba förändringen har både ändrat arbetsbilden och kraven på jordbruksföretagarna. Det vet Susann Rabb som är projektledare för Ta hand om bonden som drivs av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, LPA. 

- Det psykiska kan vara tyngre än själva arbetet. Det kan handla om byggen och stora investeringar och stora skulder. Allting ska ju gå om det ska löpa. Det är den svåraste biten, säger Susann Rabb. 

Fortsatt behov av stöd

Idén bakom stödtjänsten kom från Folkhälsan redan för 20 år sedan. Först var tanken en punktinsats för att hjälpa lantbrukare som inte orkade med kraven.

Men eftersom behovet inte har upphört, har staten tagit över rodret för motsvarande projektet, och den sittande regeringen lovar stödja konceptet under denna mandatperiod. 

- Jättemånga tar kontakt. Orsakerna är väldigt väldigt olika. Olika grader av dålig ekonomi är en orsak. Om man kämpar och jobbar men ändå inte får ekonomin att rulla leder det till psykiskt illamående, motivationen försvinner, glädjen att jobba försvinner och ganska hastigt så hoppar man in i det här ekorrhjulet, förklarar Rabb. 

En trädkvist i förgrunden och en traktor med harv syns oskarp i bakgrunden.
Bildtext Väder och vind påverkar starkt resultatet av gården, och det kan jordbrukarna väldigt lite åt.

Som verkligheten ser ut för primärproducenterna idag, är vardagen rätt långt från själva fältarbetet, vet Rabb. 

- En bonde vill bruka sina åkrar och sköta sina djur. Men realiteten idag är hemskt mycket annat också. Alltså där finns rigorös byråkrati med lagar och krav. Fyller du inte kraven kan det ha kännbara ekonomiska påföljder, säger Susann Rabb.

Inga trollkonster

Hennes erfarenhet är att jordbrukarna är nöjda över det stöd hon och LPA kan ge dem. Det kan börja med att man tar kontakt och gör en kartläggning av läget. Även om det kan vara svårt att svänga en problemsituation som kan ha uppstått och växt under lång tid, så behöver många bolla sina bekymmer med någon utomstående. 

En kvinna med långt hår och röd jacka sitter intill ett fönster
Bildtext Lider den psykiska hälsan, så börjar verksamheten lida också, har Susann Rabb märkt.

- Jag kan ändå inte göra under och hitta en lösning på allt. Många frågar mig om jag har någon miljon att dela ut, men något sånt finns ju inte. Så jag har själv kommit till att det att någon lyssnar på en och förstår situationen, upplevs som att man får mycket hjälp, säger Rabb.

För många är investeringar en stor risktagning

― Stefan Saaristo

I jobbet som rådgivare har hon sett att många genom kontakten förstår att de måste ta itu med läget och reda upp sina utmaningar innan allt går i stöpet. Ofta kan det ske genom att man börjar nysta någonstans och sätter upp en plan och en strategi för hur man ska komma vidare. 

Stefan Saaristo har som förtroendevald inom finanssektorn också sett följderna både för bankerna och för jordbruksföretagare.

- I takt med att gårdarna har växt så krävs det en hel del investeringar i maskiner och annat, så det är för många en ganska stor risktagning idag, säger Stefan Saaristo. 

Gårdarna bara växer och växer

Han ser tillbaka på tillväxttakten på sin egen gård under åren. Och han ser inte heller någon inbromsning i tillväxttakten. Snarare tvärtom.

 - Visst funderar man, då det behöver finnas en god lönsamhet i verksamheten. Vi har haft en enorm utveckling på 20 år - och jag vet att den här utvecklingen inte stannar av. Gården borde bli dubbelt så stor om 10 år för att motsvara framtidens behov, så visst sätter det press, säger Saaristo och tillägger:

- Man måste hålla huvudet kallt och göra kloka beslut. Kanske den där tillväxten är inte lämplig för alla, men för en del kan den vara lämpad.

Du är din gårds viktigaste resurs

― Susann Rabb

Både Saaristo och Rabb ser ändå att jordbruket i Finland har en framtid, speciellt för de som satsar klokt och vågar tro på framtiden. Men det krävs också att både konsumenter och politiker tror på lokal produktion. 

- Det finns så små marginaler. För att klara det ekonomiskt, ska allt rulla på - helst perfekt, säger Rabb, men understryker också vikten av psykiskt välmående hos jordbrukarna.

- Du får ha vilken ekonomi och vilken produktion som helst, men om du inte orkar själv och din motivation och glädje för arbetet dalar, så försvinner också produktionen på gården. Det är du själv som är viktigast. Du är din gårds viktigaste resurs, säger Susann Rabb. 

Diskussion om artikeln