Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

På Kabuls gator vänjer man sig vid det nya normala – ekonomins kollaps har gjort många förtvivlade

En man säljer bröd genom en liten lucka. Kvinnor klädda i blått sitter på trottoaren framför och en kvinna vandrar förbi.
Bildtext Kvinnor väntar på gratis bröd utanför ett bageri i Kabul, torsdagen den 16.9.

Det har gått ungefär en månad sedan talibanerna kom till makten i Afghanistan. Yle besökte Chicken Street i Kabul, där kommersen står stilla och köpmännen inte längre har råd att betala hyrorna.

Den 11 september grydde morgonen på gatorna i Afghanistans huvudstad Kabul som under vilken annan dag som helst på sistone.

Talibanernas skäggiga krigare patrullerade i gröna pickupbilar, som tidigare tillhörde den afghanska polisen, och människor flockades framför bankerna i hopp om kontanter, som man först nu småningom börjat få ur bankautomaterna.

Många människor har tvingats leva flera veckor utan pengar efter att bankerna stängde, då talibanerna tog makten för ungefär en månad sedan.

Köerna är långa och somliga övernattar på gatorna framför bankerna för att vara bland de första att ta ut kontanter på morgonen. Kontantuttagen har ändå begränsats, numera får en person endast ta ut 200 dollar per vecka.

Trots bristen på pengar är det ändå inte stilla på ett av stadens livligaste handelsstråk. På den så kallade Chicken Street säljs mattor, smycken och hantverk. Gatan har varit ett populärt mål för turister och västerlänningar ända sedan 70-talet.

De senaste åren har de flesta utlänningar ändå antingen lämnat landet eller barrikaderat sig alltmer bakom betongmurar, och inte vågat sig ut på stan utav rädsla för kidnappningar och bombattentat.

En kvinna i burkha och en ung flicka i huvudduk som går på gatan i Kabul.
Bildtext Kvinnor på Kabuls gator den 11 september.

Köpmännens försäljning har krympt ytterligare

Många köpmän på stråket har alltså förlorat kunder redan i flera år. På gatan är priserna för höga för vanliga afghaner. Ändå strövar många ortsbor här, fastän de inte skulle köpa någonting.

Även kvinnor är ute, de har inte stannat hemma trots talibanernas uppmaningar. Burkor syns inte heller i gatubilden mer än vanligt, endast slöjornas fåll har förlängts ned till vristerna. På gatan syns också enstaka talibanmedlemmar.

Jag stöter på den 57-åriga mattförsäljaren Syed Jaffer. Han har jobbat på det här stråket i 20 år och sitter fortfarande på samma ställe där jag såg honom för tre år sedan. En aning förvånande är han nöjd med det nya styret.

– Talibanerna är bra. Vi har inga problem nu. Säkerhetsläget är bra. Men vi har inga jobb.

Kriget som pågått i fyra årtionden har tagit slut, i alla fall för stunden. Den dagliga rädslan för bombattentat har skingrats, men i stället ersatts med en oro för framtiden.

Chicken Street oli päivä talibanien valtauksen jälkeen hiljainen, kauppiaat odottivat uusilta vallanpitäjiltä lupaa avata liikkeensä.
Bildtext Dagen efter talibanernas maktövertagande, alltså den 16 augusti, var det ännu stilla på Chicken Street. Köpmännen väntade på lov av de nya makthavarna att öppna sina affärer.

Afghanistans ekonomi var länge fullständigt beroende av utländskt bistånd och korruptionen blomstrade. Då regeringen föll och talibanerna tog makten för ungefär en månad sedan så stryptes de flesta pengaströmmarna.

Jaffer har redan i flera år varit tvungen att sälja sina mattor till nedsatt pris bara för att klara av löpande utgifter. Nu har läget förvärrats ytterligare.

– Nu vet jag inte vart jag skulle ta vägen, till Iran eller Pakistan. Jag har inga pengar. Allt är över, säger han samtidigt som en grupp talibaner med stormgevär i hand sveper in runt hörnet på en pickupbil och passerar Jaffers affär.

Människor följer de skäggiga krigarna i turban med sina blickar.

En bit bort säljer Abdul Salaam Turkmen traditionellt hantverk. Han håller med Jaffer om det motstridiga läget.

– Jag kan inte hosta upp pengar för att betala hyran för min butik. Det går inte bra för någon nu. Handeln drar inte.

Konstnären oroar sig för att tavlor förbjuds

Fastän många verkar vara nöjda med säkerhetsläget under talibanerna, är alla ändå inte övertygade om deras avsikter.

En bit bort stöter jag på konstnären Jan Ali Yazdany, som tillhör minoriteten hazara. Han säljer fortfarande sina tavlor på gatan. Vissa av dem har kvinnor som motiv. På 90-talet förbjöd talibanerna alla bilder och målningar av levande varelser, med stöd av sin stränga tolkning av sharia-lagen.

Yazdany vill inte ställa upp för intervju med kamera, men låter sig nog fotograferas och svarar på frågor.

Enligt honom har talibanerna i alla fall inte ännu stört honom eller bett honom plocka ned sina målningar. Men han är inte säker vad framtiden kan bära med sig.

Minoriteten hazara förföljdes förra gången

Framför allt många som tillhör etniska minoriteter i Afghanistan litar inte på talibanernas löften om att de inte skulle ta sikte på sina gamla fiender. Speciellt de shiamuslimska hazarerna led under talibanstyret på 90-talet och utsattes för den radikala sunnimuslimska rörelsens massmord.

Katukauppiaat lykkäsivät Kabulissa keskiviikkona kärryjään
Bildtext Gatuförsäljare med sina kärror i Kabul onsdagen den 15 augusti.

Flera som jobbat för västländer känner sig förståeligt nog också hotade, likaså många afghanska journalister – speciellt kvinnor.

Talibanernas våldsamma attentat de senaste åren har inte glömts. Fastän gatubilden i Kabul verkar lugn, är osäkerheten om vad som komma skall påtaglig.

Längs den livliga gatan stöter jag ännu på min gamla granne från tre år tillbaka, då jag ännu bodde i Kabul. Hen jobbade tidigare som spanskalärare, nu planerar hen också lämna landet på grund av det ekonomiska läget.

Tron på framtiden är förlorad.

Artikeln är en översättning av Maija Liuhtos artikel Kabulin kaduilla totutellaan uuteen normaaliin, talouden romahtaminen on saanut monet epätoivon valtaan för Yle uutiset. Översättningen är gjord av Erik Ståhl.