Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Hur ska jordbruksstöden ändras så att utsläppen minskar? "Vi har ju en speciell attityd till mat – den måste vara billig"

Kaalipelto heinäkuussa Nurmijärvellä.
Bildtext Miljöskyddet borde bakas in i priserna på lantbruksprodukter.

En väldigt stor del av jordbruksstöden gynnar sådant som är skadligt för miljön och för klimatet, sägs det i en ny rapport som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO har gett ut. Stöden borde inriktas på ett nytt sätt, men viljan till förändring är inte stor.

Med nuvarande struktur på jordbruksstöden blir det svårt att nå målen i Parisavtalet om minskade utsläpp i atmosfären. Ändå är tanken att alla sektorer i vårt samhälle ska bidra till att utsläppen minskar.

Intensifiering, specialisering, mycket handelsgödsel och bekämpningsmedel

– Ett av grundproblemen med jordbruksstöden är att de ser så olika ut runt om i världen. Här på hemmaplan finns det något som kallas för direktstöd inom EU:s jordbrukspolitik och det går ut på att driva intensifiering, specialisering och att i stor skala utnyttja handelsgödsel och bekämpningsmedel, säger Gun Rudquist, policychef för Östersjöcentrum vid Stockholms universitet. 

Hon påpekar också att det i stora delar av världen ju faktiskt inte finns tillräckligt med pengar för att stödja lantbruket - trots att det nog kunde behövas.

Det handlar om stora summor

Rika länder satsar mycket stora summor på lantbruksstöden – och miljön skulle behöva en del av de här pengarna.

– De länder som ger de största lantbruksstöden är Japan, Schweiz och Norge tätt följda av EU och USA. Där går huvuddelen av stöden till upprätthållandet av inkomst och till upprätthållandet av de jordbrukssystem vi har i världen. Det är system som bygger på omfattande handel, och en betydande användning av mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel – och det har sina erkända miljöproblem.

"Inte heller politikerna ställer krav – men det behövs en förändring"

Gun Rudquist påpekar att politikerna inte har ställt särskilt höga krav på att jordbruksstöd måste dirigeras på ett visst sätt

– Den politik och de styrmedel som finns beaktar ju inte miljökostnader. De priser vi ser i butikerna speglar inte miljökostnaderna eller djurhälsa.

Enligt henne finns det ändå en del man kan göra inom rådande system.

– Man brukar tala om precisionsjordbruk och liknande, och det är självklara saker; att hantera bekämpningsmedlem korrekt, gödsla vid rätt tidpunkt, inte spilla, inte överdosera – allt sådant som handlar om god jordbrukssed, och på det här området görs det redan fantastiska insatser.

Men kärnfrågan kvarstår: Kan vi nå målen med det här systemet vi har – eller måste vi ändra på det? Och min åsikt är att vi måste ändra på det.

En anställd på en plantage i delstaten Kerala i Indien sprutar bekämpningsmedel.
Bildtext Nationella lösningar måste hitta för varje enskilt land. Bilden visar hur bekämpningsmedel används i Kerala, Indien.

"Ingen större vilja till förändring – man är rädd för att lantbrukarna ska gå omkull"

Gun Rudquist konstaterar att förändringsviljan är låg inom EU.

– Vi har tagit några kliv åt det håll där det ges mer pengar till miljön, men det är långt ifrån tillräckligt.

Rudquist berättar om en EU-rapport som inte var så positiv för miljön.

– Det kom en spännande rapport från EU:s revisionsrätt som utredde om de jordbrukspolitiska stöden bidrar till klimatarbetet eller inte. Och slutsatsen blev: Nej, absolut inte tillräckligt.

Rudquist konstaterar att det ju handlar om en förändringsvilja men att den viljan inte riktigt ryms in i de system vi har i dag.

– Det har pågått ett reformarbete, men det räcker inte till eftersom det finns motarbetande krafter och eftersom hela viljan till förändring i de olika länderna är för låg.

– Man är kortsiktigt rädd för att lantbrukarna ska gå omkull. Det är väldigt problematiskt.

Köttpaket i en butiksdisk
Bildtext Billig mat är eftertraktad.

"Vi har ju en speciell attityd till mat, den måste vara billig"

Gun Rudquist konstaterar att förändringsbenägenheten är låg hos beslutsfattare, och att den kanske är det också hos gemene man.

– Det har ju länge förekommit en speciell attityd gentemot mat: Maten ska alltid vara väldigt, väldigt billig. I både Finland och Sverige använder vi ungefär 12 procent av vår hushållsbudget på livsmedel. På 1950-talet var siffran 35 procent. Med den här attityden "mat ska vara billig" så pressas priserna i alla led.

Det här betyder att den enskilda lantbrukaren ofta befinner sig i en väldigt svår situation.

– Man ska prestera någonting som måste vara extremt billigt. Och det sker nästan alltid på bekostnad av miljö- och djuromsorg.

Det ser ut som om man hittills alltid har tänkt på maximering av billig föda utan att reflektera över alla möjliga andra konskevenser

― Mikael Hildén, doktor i jordbruks- och miljöekonomi vid Finlands miljöcentral Syke.