Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Dramatikern, författaren och skådespelaren Anders Larsson är död

Uppdaterad 22.09.2021 10:40.
Anders Larsson med en stor bokhylla i bakgrunden.
Bildtext Anders Larsson blev 68 år gammal.

Den svenske dramatikern, författaren och skådespelaren Anders Larsson är borta. Han blev 68 år.

Anders Larsson föddes år 1952 i Västervik i Småland, och levde sina barndomsår först där och sedan i Tranås kommun. Efter studenten ville Larsson utforska världen och tillbringade först ett år till sjöss, sen ett halvår som volontär i Kuala Lumpur. 

Efter äventyr började han studera teologi vid Uppsala universitet, men hoppade av studierna efter några terminer. 

År 1979 utexaminerades han från Statens Scenskola i Göteborg och samma år gjorde han sin första roll som professionell skådespelare. Det skedde i Helsingfors där teatergruppen Granat satte upp musikalen D.U.M. av Thomas Wulff opch Markus Sandberg.

Han har arbetat vid Åbo Svenska Teater och Malmö stadsteater, därefter arbetade han som frilans från sitt hem i Helsingfors.

Anders Larsson var gift med författaren Susanne Ringell. 

“En jätterolig, lågmäld iakttagare”

Det var teatern som förde Larsson till Finland, och en treårig anställning kring decennieskiftet 1970/80 vid Åbo Svenska Teater som gjorde att han stannade. 

Kolleger man talar med om den tiden minns alla en vänlig och varm person, och hans humor. ”Jätterolig” är en karaktärisering som upprepas, liksom ”lågmäld iakttagare”.

På ÅST stod Larsson regelbundet på scenen, inte minst i en minnesvärd uppsättning av Strindbergs Ett Drömspel. Som skådespelare bjöd han på en skön vardaglig närvaro, med en klurig glimt i ögat – något man gärna hade sett mera av under decennierna som följde. Det var dock skrivandet han valde att fokusera på.

Larsson debuterade som pjäsförfattare redan 1982 med Flygsagan, som trots att den var skriven för barn redan innehöll gott om absurda element som senare skulle bli hans varumärke. 

En Larsson-pjäs var lätt att känna igen just för den speciella humor han odlade och kryddade livets allvarliga sidor med. Han var också alltid exakt med sitt språk, lekfull men exakt, på ett sätt som kunde ställa speciella krav på skådespelarna.

- Det var omöjligt att improvisera i hans pjäser, berättar ÅST-skådespelaren Monica Nyman som spelade med redan i Flygsagan och senare också i andra Larsson-pjäser som sattes upp i Åbo.

- Hans texter var svåra att lära sig för att de innehöll så många adjektiv, och språket var alltid så genomtänkt att man genast tappade rytmen om man glömde något adjektiv och försökte improvisera fram alternativ.

Anders Larssons mest kända pjäs blev också en riktig långkörare; Två män i ett tält som fick sin premiär år 1994 och som följdes upp med tio års mellanrum. Både år 2004 och år 2014 fick vi följa med vad som hände med karaktärerna som alla tre gånger spelades av Niklas Häggblom och Anders Slotte.

Larsson hann skriva allt som allt ett tjugotal pjäser, som fick sina urpremiärer inte bara i Helsingfors och Åbo men också i Vasa. Hans sista pjäs blev den älskade Kalevala på trekvart (2019), en lustfyllt berättad ordvrängande version av Finlands nationalepos Kalevala där han fick kombinera rollerna som skådespelare och författare.

Redan 1999 hade han komprimerat Kalevala för Radioteatern, nuvarande Svenska Yle Drama, och gav då också ut berättelsen i bokform med titeln Kalevala för lata.

Lyssna på Anders Larsson när han läser ur Kalevala för lata.

I samband med att Larsson 2019 valde att föra upp berättelsen till en teaterscen, svarade han i en intervju för Svenska Yle på frågan ”varför Kalevala”:

- Om det finns en möjlighet i livet att ta till sig lite djupare saker än det som är mest för stunden, då ska man väl utnyttja den möjligheten. I en tid när allting bara handlar om att tumma upp och tumma ner, att på en skala mellan ett och fem berätta vad man tycker om saker och ting, får man inget djup i sitt liv. Man säger att man lever bara en gång, och om man nu gör det så kan det ju vara bra att fördjupa någonting, att ta del utav någonting som har funnits länge.

Under årens lopp medverkade Anders Larsson också som skådespelare i ett flertal hörspel, och med tiden blev han anlitad som regissör och dramatiker vid Radioteatern.

Anders Larsson regisserade och medverkade bl.a. i hörspel som hans hustru Susanne Ringell skrivit.

På Yle Arenan kan man höra honom i den prisbelönta föreställningen “Och om bettlare och vägmän” samt i ”Svärmorstungor”, ett hörspel som Ringell skrev om sin svärmor och där Anders Larsson förutom regin stod för rolltolkningen av sig själv.

Skådespelaren Anders Larsson sminkad till Scrooge
Bildtext Anders Larsson gjorde rollen som Scrooge i dramatiseringen av Charles Dickens "En julsaga" på Svenska Yle Drama år 2017.

Ett författarskap fullt av fabuleringar och dråplig humor

På förlaget Schildts & Söderströms webbplats konstaterar Anders Larsson att han som ung roades av “det oväntade och absurda i tillvaron och det syntes säkert i mina tidigaste pjäser. Numera har jag fullt upp med att gå vilse i mitt eget minne, där är tillräckligt vindlande och motsägelsefullt för att hålla mig sysselsatt. Att parallellt ha två länders erfarenhet och mentalitet i kroppen, samtidigt som man banar sin egen väg i livet, gör att man både hålls alert och åldras snabbt.”

Anders Larsson hade en fenomenal förmåga att beskriva vardagens små absurditeter och animositeter med en underskruvad och dråplig humor som ger glädjen djup och mörkret ljus.

År 1995 debuterade han som skönlitterär författare med Fiskbilen och andra fabuletter - en samling historier om till synes vardagliga ting och händelser, men där det ovanliga och oväntade ständigt ligger på lur.

I sitt författarskap skrev Anders Larsson ofta utgående från sin egen barndom och uppväxt.

I novellsamlingen Hjärtat är en indian (2013) finns ett starkt närvarande jag med känselspröt som växer inåt – vi möter ett reflekterande jag som registrerar minsta lilla skiftning i ett tonläge eller i ett ansiktsuttryck, ett jag som ofta befinner sig i ett mellanläge där motpolerna ofta verkar vara a) behov av trygghet och b) längtan efter frihet.

Anders Larsson skriver vaket och naket, ömsint och berörande, med humorkryddat allvar om denna längtan och önskan om förändring som är så stark hos personerna i hans texter: vare sig det gäller en folkdansande högstadiekille med nyväckt intresse för flickor som luktar stubintråd och sprängsten ur munnen, en medelålders långsamhets- och lugnälskande skådespelare som tar time-out från en demonregissör som älskar kaos och konflikt, eller en författare som drabbats av depression och skrivkramp.

År 2017 gav Anders Larsson ut boken Ett barns memoarer (2017) där han skildrade gossen Lasse och hans uppväxt i småländska Västervik. Här tog Larsson fasta på barndomsåren som i hög grad formar oss och bidrar till att göra oss till dem vi är som vuxna.

Ett barns memoarer är en totalt oemotståndlig, klok, eftertänksam och rolig bok om stora känslor i en liten kropp. En bok som pendlade mellan känslor av tillförsikt och förtvivlan, mellan magknipande passion och hjärtskärande svartsjuka, mellan självförhävelse och självrannsakan. 

I fjol, år 2020, utkom novellsamlingen Ögon i mörkret, som var en fristående fortsättning på Ett barns memoarer.

I novellerna skriver Anders Larsson om ett antal händelser och situationer som kommit att bli ett slags vändpunkter i tillvaron, ögonblick då livet vänt sig runt sin axel – på gott och ont.

I Ögon i mörkret har familjen flyttat in i ett punkthus i en annan stad och killen/berättarjaget har också fått ett nytt namn, Valter.

I den nya staden försöker Valter sin plats bland nya kvarter, nya kompisar, nya grannar, nya sammanhang och nya utmaningar.

Att lämna det invanda och hemtama kan te sig skrämmande, men också fantasieggande och lockande.

I mötet med det okända växer eller krymper man som människa. Man tvingas rannsaka sina bevekelsegrunder och definiera sina ståndpunkter, man ställs öga mot öga med vem man är, och bestämma sig för vem man vill vara eller framstå som - i sina egna och i andras ögon.

Där tonfallet i Ett barns memoarer i stort sett var ljust och lättsamt, lustfyllt och lustigt, är anslaget i Ögon i mörkret mer dämpat och dovt. Texterna i Ögon i mörkret växlar mellan vemod och vankelmod, missmod och misstrogenhet.

Visst finns här också en dos språkliga finurligheter och fyndigheter som kännetecknar Anders Larssons författarskap, i synnerhet i de noveller som handlar om den unge Valter. Men ju äldre berättarjaget/huvudpersonen är desto mer allvarsamt ter sig tilltalet och det blir allt glesare mellan underfundigheterna.

För den unge Valter framstår omvärlden som äventyrlig och förunderlig, men också obegriplig och orättvis.

Den äldre Valter är mer försonlig, men samtidigt också mer förvirrad och förundrad, vilsen och villrådig: finns det mål och mening med vår färd och är vägen verkligen mödan värd?

Författaren Anders Larsson.
Bildtext Anders Larsson var produktiv både som dramatiker och som författare.

Flerfaldigt belönat konstnärsskap

Under de drygt 40 år som Anders Larsson var verksam som skådespelare, dramatiker och författare tilldelades han ett flertal priser och utmärkelser.

År 1986 belönades han av Stina Krooks Stiftelse, och år 2000 erhöll han Hugo Bergroth-Sällskapets språksporre.

År 2002 fick han Längmanska kulturfondens pris "för ett angeläget dramatiskt författarskap och djärvt återskapande av Kalevala.”

I prismotiveringen lyfte man också fram Anders Larssons dramatik: ”Larsson har med en lång rad skådespel befäst sin ställning som en av de mest angelägna och originella dramatikerna i det svenskspråkiga Finland. I sitt senaste verk, Kalevala för lata, ger sig Larsson i kast med den finska mytologin och återskapar folksagan med all den humor, intelligens och säkra stilkänsla som kännetecknar Larssons litterära produktion."

År 2005 mottog Anders Larsson Svenska Folkskolans Vänners Hagforsmedalj och 2007 ett pris av Stina Krooks Stiftelse med motiveringen: 

”Anders Larsson har berikat finlandssvensk teater. Han har verkat som skådespelare, dramatiker och dessutom litterärt. Hans säregna humor och intelligens både i skrift och på scen och hans suveräna tajming som skådespelare har skapat flera oförglömliga rollgestalter.”

År 2008 nominerades novellen ”Ett kärleksdrama” ur samlingen Din klara sol till Sveriges Radios novellpris.

Novellsamlingen prisbelönades av Svenska Litteratursällskapet som ”en livsklok, lakonisk och välgörande okonventionell bok. Berättelserna är precisa och insiktsfulla. Det tema de alla på sitt sätt belyser är konstnärens utsatthet, det ofta höga pris han eller hon får betala för sin särbegåvning. Därtill präglas samlingen av den underfundiga humor vi har kommit att förknippa med och förvänta oss av Anders Larsson.”

År 2015 belönades Anders Larsson med Bergbomska priset för pjäserna Två män i ett tält I-III med motiveringen: "I sina tragiska komedier, skrivna och spelade 1994, 2004 och 2014, fångar han samhällets och mansrollens vingliga förändringar i en absurd, osäker och lätt igenkännbar värld.”