Hoppa till huvudinnehåll

Scenkonst

Teater: Joakim Groths Reine är ett trevande familjedrama som hittar fram i sista minuten

En äldre man med vitt skägg står och pratar en yngre man.
Bildtext Reine (Dick Idman) och Amir (Omar Albajare) är det omaka par som Joakim Groths föreställning Reine kretsar kring.

Den ålderstigna näringslivspampen Reine lider av minnessjukdom och sonen Rolf har fått i uppgift att förvalta hans affärer, vilket blir upptakten till en inflammerad familjekonflikt. Reine är en berättelse med ett övermått av karaktärer och handlingsspår som tappert famlar efter tematisk sammanhållning.

Rolf (Niklas Häggblom) har fått en otacksam uppgift. Han ska förvalta sin ålderstigna far Reines (Dick Idman) egendom eftersom denne har drabbats av något slags minnessjukdom.

Alzheimers, anser Rolf, men det förblir obekräftat eftersom Reine är för envis för att gå till en läkare och få en diagnos.

För omvärlden verkar han hålla på som vanligt. Han pratar på vitt och brett om sina stormiga år i näringslivet, då han umgicks med Kekkonen och Koivisto och byggde stockstugor åt shahen av Iran, så att ingen annan får en syl i vädret.

Dessutom har Reine i ett utbrott av paranoia fått för sig att Rolf antingen är oduglig som förvaltare eller stjäl. Han gör allt för att motarbeta Rolfs förmyndarskap, som att gå till sina hyresgäster (Robert Enckell och Åsa Wallenius) och be dem betala hyran kontant till honom istället för att betala in den på kontot.

Ett par i medelåldern står och grälar.
Bildtext Utöver problemen med sin far genomgår Rolf (Niklas Häggblom) och hans hustru (Marika Parkkomäki) en äktenskapskris.

Situationen bäddar för en utdragen konflikt inom familjen som också drar in Rolfs systrar Synnöve (Åsa Nybo) och Carola (Nina Hukkinen).

Därtill genomlever Rolf en kris i äktenskapet med sin hustru (Marika Parkkomäki). Carola har lämnat sitt tidigare förhållande eftersom hon träffat någon ny, nämligen Amir (Omar Albajare), en irakisk man som väntar på att beviljas uppehållstillstånd.

Detta finner familjen suspekt och oroande, trots deras förment liberala världssyner. Och Amir i sin tur är olycklig och utled på att bli misstänkliggjord och ifrågasatt på grund av sitt ursprung.

Till upplägget blir Reine lite som en finlandssvensk version av sextiotalsfilmen Guess who’s coming to dinner, där vita medelklassföräldrar sätter kaffet i vrångstrupen då deras dotter presenterar dem för sin svarta fästman. Utom att ”middagen” i det här fallet är ett inflammerat familjegräl.

En kvinna omfamnar en man som har ett trött ansiktsuttryck.
Bildtext Carola (Nina Hukkinen) och Amir (Omar Albajare) försöker hålla sitt förhållande levande trots omgivningens fördomar och misstankar.

Överlastad handling

Scenografin i föreställningen är Dogma-aktigt simpel, bara några linjer på golvet markerar rummens väggar. Skådisarna får några stolar att sitta på. Men den avskalade scenbilden matchas inte av någon motsvarande disciplin i berättandet.

Reine med text och regi av Joakim Groth är, som upplägget antyder, en spretande historia som berättas med vindlande scener där Groths fallenhet för fyndig och vardaglig dialog får fritt spelrum.

Somliga element känns fräscha, som textens ogenerade trespråkighet och lekfulla historiska nedslag. Men som helhet känns handlingen överlastad då flera stora trådar och avslöjanden inte följs upp eller får någon inverkan på berättelsen.

Resultatet blir en oklar historia där man som åskådare inte vet vilka karaktärer eller konflikter som är relevanta, eller var de enskilda scenernas fokus ligger. Som åskådare saknar jag den tematiska klarhet som fanns närvarande exempelvis i Groths fjolårsproduktion Vi är bara mänskor.

Det sker något förunderligt

Det förblir oklart vad pjäsen vill utforska eller säga ända till pjäsens sista minuter. Och då händer något förunderligt.

Utan att avslöja för mycket så sker det ett oväntat möte. Dick Idman som Reine håller en stark och besynnerlig monolog, och plötsligt är det som om pjäsens teman klickar på plats och det perspektiv som pjäsen ville utforska öppnar sig. Det är en intressant och djup tanke om landet Finland, om identitet och tillhörighet, som uttrycks i en enkel scen med två skådespelare.

Och sedan, vips, tar pjäsen slut, lika plötsligt som den hittade fram till sitt ämne. Jag har aldrig sett någonting liknande.

Teater Mars: Reine. Text och regi: Joakim Groth. Kostymdesign: Annika Saloranta och arbetsgruppen. På scenen: Dick Idman, Omar Albajare, Robert Enckell, Åsa Wallenius, Niklas Häggblom, Marika Parkkomäki, Max Bremer, Åsa Nybo och Nina Hukkinen.

Spelar på teaterhuset Universum till och med den 15.10.