Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

"Det har aldrig funnits en tid med större behov av att få världen förklarad, samtidigt som vi lever i en tid då allt färre lyssnar" – Forskarnatten i Åbo fyllde viktig uppgift

Uppdaterad 01.10.2021 14:42.
Människor sitter i domkyrkan.
Bildtext I Åbo domkyrka ledde vetenskapsredaktören Marcus Rosenlund från Yle en diskussion med konstnärer och forskare..

I tider med vaccinmotståndare, klimatskeptiker och konspirationsteoretiker har det blivit allt viktigare att forskarna kan kommunicera, att så tydligt och enkelt som möjligt förklara hur världen på riktigt fungerar.

Avtryck i det okända: Forskare och konstnärer lär varann förklara världen bättre
Avtryck i det okända: Forskare och konstnärer lär varann förklara världen bättre - Spela upp på Arenan

Under Forskarnatten vid Åbo Akademi samarbetade forskare och konstnärer, och kunde bland annat enkelt förklara hur hjärtplåster fungerar, hur Östersjön håller på att förstöras och hur en kemisk trädgård ser ut. Och publiken gillade konceptet Forcing the Impossible Avtryck i det Okända.

– Jag var nyfiken på hur konstnärerna hade gestaltat forskarnas idéer, och jag blev jättenöjd och inspirerad - inspirerad av hur man kan förklara svåra saker förenklat, sade Carola Lupander.

Paret Lupander var särskilt imponerat av konstnären Antonia Ringboms videoanimation Notch up a Broken Heart, som förklarar hur ett brustet hjärta kan lagas. Den borde visas särskilt för barn, tyckte de.

– Det tar jag med mig härifrån, att man kan förenkla en historia och samtidigt göra den vacker och rolig. Det är så här man ska förklara i skolan, sade Christian Lupander.

Ofta är ingendera hjärnhalvan vaken

I Åbo domkyrka ledde vetenskapsredaktören Marcus Rosenlund från Yle en diskussion med konstnärerna Ru Runeberg och Antonia Ringbom, och forskarna Cecilia Sahlgren och Ronald Österbacka om vad de lärt sig genom samarbetet mellan forskare och konstnärer.

– Jag har insett att det man tror att man säger inte alls nödvändigtvis är det som uppfattas. Det är viktigt att förstå att det jag säger kan få vilken form och skepnad som helst i huvudet på dem som lyssnar på mig, sade Sahlgren.

Konstnärer och forskare i domkyrkan i Åbo.
Bildtext Konstnären Antonia Ringbom och forskaren Ronald Österbacka i samtal med programvärden Marcus Rosenlund.

– Det sägs att den högra hjärnhalvan är den kreativa, och den vänstra är den logiska, vetenskapliga. Vilkendera hjärnhalva är vaken hos er? frågade Rosenlund.

– Ofta ingendera, sade Ronald Österbacka. Men den bästa inspirationen har jag haft i duschen på måndag morgon, efter att jag lekt med mina pojkar i sandlådan både lördag och söndag.

– Hos mig snurrar nya idéer hela tiden. Det är nog mera äggröra här inne, inte höger eller vänster hjärnhalva, sade Sahlgren.

Antonia Ringbom skapade nyordet kreaktivitet

– Det är viktigt att få vara barnslig. Både barn och vuxna behöver kreaktivitet, där man är kreativ och aktiv på samma gång, sade Ringbom.

– Och man måste få misslyckas, för det kan ge upphov till något helt nytt. Jag sitter ibland och skrattar åt mina egna idiotiska idéer, men det är just så man är kreativ, sade Runeberg.

Konstnärer och forskare i domkyrkan i Åbo.
Bildtext Konstnären Ru Runeberg, forskaren Cecilia Sahlgren och konstnären Antonia Ringbom.

Marcus Rosenlund konstaterade att det är viktigt med samarbetet mellan konstnärer och forskare, för vi lever i en paradox.

– Det har aldrig funnits en tid med större behov av att få världen förklarad, samtidigt som vi lever i en tid då allt färre lyssnar, sade Rosenlund.

En publik på 100 personer mitt i natten i domkyrkan

Fast i Åbo domkyrka fanns det många intresserade som lyssnade.

Eva Österbacka hade kommit till diskussionen för att hon redan visste att hon måste förklara sin forskning på en förenklad och lättförståelig nivå, men nu insåg hon att det aldrig kan bli för enkelt.

Människor sitter i domkyrkan.
Bildtext Många hade tagit sig till domkyrkan för att ta del av programmet.

– Men det kräver mycket bakgrundsforskning för att kunna göra det enkelt, så man inte trasslar in sig i begreppen, sade Eva Österbacka.

Margrét Halldórsdóttir tyckte domkyrkan var fridfull och inspirerande, och hon tyckte det var särskilt intressant att höra hur konstnärerna och forskarna delat sina intryck och idéer.

- Är jag mera forskare eller konstnär? Jag är matematiker, så kanske 50-60, sade Margrét.

Svårt att uppfatta allt på grund av ekot i domkyrkan

Delar av diskussionen sänds också i radioprogrammet Kvanthopp på Yle Vega på lördag den 2 oktober. Det uppskattas av Margaretha Gustafsson och Maria Reuter.

– Jag satt på tredje bänkraden, men i en sådan här ekande lokal hörde jag nästan ingenting. Jag hade hoppats få höra alla ord och inte bara några och måsta fylla i resten, sade Gustafsson.

– Jag var besviken att jag inte kunde höra ordentligt. Jag fick inget helhetssammanhang. Men jag får ju lyssna på det i Kvanthopp. Det ser jag fram emot, sade Reuter.

Laura Hellsten och Minna Aalto sätter upp en vit banderoll för Forskarnatten - Avtryck i det okända.
Bildtext Laura Hellsten och Minna Aalto hälsade publiken välkommen till Forskarnatten också på andra ställen i Akademikvarteren.

The European Researchers’ Night har hållits sista fredagen i september ända sedan 2005. I Finland firades Forskarnatten första gången år 2017. I år samlade evenemanget över 2 miljoner besökare på universitet och högskolor över hela Europa.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln