Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Tyskland går till val – vi listar vad det gäller att ha koll på

Angela Merkel och Armin Laschet
Bildtext Avgående förbundskansler Angela Merkel och CDU-chefen Armin Laschet

För första gången på många år är valutgången helt öppen då Tyskland i dag väljer en ny förbundsdag. I opinionsundersökningarna har socialdemokraterna legat i topp under de senaste veckorna, men strax inför valet verkar kristdemokraterna ha knappat in på försprånget. Vallokalerna stänger klockan 19 finländsk tid och på samma klockslag presenteras de första resultatprognoserna. Här en titt på vad som präglar det tyska valet 2021.

1. Angela Merkel tackar för sig

Efter 16 år som förbundskansler ställer Angela Merkel inte upp i valet. Hon blir på så sätt första kansler som ”frivilligt” tackar för sig. Alla hennes föregångare har tvingats gå efter förlorade val.

Att Merkel lämnar den tyska politiken har mer än något satt sin prägel på hela valet. Frågan som har överskuggat alla andra har därför varit vem som kommer att efterträda henne.

CDU-chefen Armin Laschet och de grönas Annalena Baerbock sågs till en början som favoriter, men den rollen har under de senaste veckorna fallit på socialdemokraten Olaf Scholz.

Att Merkel inte längre ställer upp har lett till att valkampanjen också har kretsat kring frågan om vilka förändringar den tyska politiken och det tyska samhället nu måste gå igenom.

Till arvet efter Merkel hör nämligen också att Tyskland dras med stora problem när det gäller skola och utbildning. Det kommer att behövas enorma satsningar på infrastruktur, och digitaliseringen av landet släpar allvarligt efter.

Största tiden av sina fyra mandatperioder har Merkel varit en mycket populär kansler. Hennes politik har tilltalat väljare också utanför hennes parti CDU.

För partiet har hon varit personen som i fyra val har garanterat en valseger, men samtidigt lämnar hon efter sig ett rätt villrådigt och försvagat CDU.  Partiet ser nu ut att gå mot sitt sämsta förbundsdagsval någonsin, och här kommer vi in på nästa punkt.

2. Hur går det för Armin Laschet?

De resultatprognoser som presenteras klockan 19 finländsk tid kan vara mycket avgörande för CDU-chefen Armin Laschets fortsatta karriär.

Om de kristdemokratiska partierna CDU och bayerska CSU då ligger långt bakom socialdemokraterna kan han börja förbereda sig på att säga tack och hej som partiledare. Frågan är då inte om han kommer att bli tvungen att avgå utan när han kommer att avgå.

Och även om det skulle gå så att kristdemokraterna på slutmetrarna lyckas pressa sig förbi socialdemokraterna, så kommer Laschet att förbli en svag partiledare för en längre tid framåt.

För kristdemokraterna ser det ut att i vilket fall som helst bli ett katastrofalt dåligt valresultat.

Redan i nomineringsskedet var det klart att förtroendet för Laschet inte var värst stort ens inom de egna leden, och under kampanjens gång har kristdemokraterna inte lyckats undvika temat att man ställde upp med fel kandidat till kanslerposten.

Om Laschet utses till regeringsbildare är det svårt att se att det dåliga resultatet inte kommer att ha en betydelse med tanke på att det ska sättas ihop en regering.

Det liberala partiet FDP ställer mer än gärna upp på regeringsförhandlingar, men att socialdemokraterna eller de gröna i dagens läge skulle vara så värst pigga på ett regeringssamarbete med ett svagt CDU/CSU är inte att räkna med.

De gröna kan mycket väl välja att avvakta och se om det i något skede kommer till regeringsförhandlingar ledda av socialdemokraterna i stället.

3. Socialdemokratisk comeback

 Valets stora vinnare står i vilket fall som helst redan klar. Det är Olaf Scholz, finansminister och socialdemokraternas kandidat till kanslerposten.

Från att för några år sedan mer eller mindre ha förnedrats av sitt parti i samband med valet av nya partiledare har Scholz genom sin valkampanj lyckats rycka upp SPD ur den djupa svacka där partiet länge har befunnit sig.

Scholz har lyckats ingjuta nytt mod i de tyska socialdemokraterna och mest häpnadsväckande av allt är att man för en gångs skull står helt enig bakom sin kandidat.

Skulle Tysklands förbundskansler väljas genom ett direktval, så skulle den nya kanslern heta Olaf Scholz.

4. Vad hände med de gröna?

De grönas valkampanj påminner lite om barndomens förstamajfirande. Den heliumballong som man oftast fick på valborgsmässoaftonen låg följande morgon och släpade i golvet.

På samma sätt har de grönas valkampanj saknat lyft, trots att man ännu under våren nästan sprack av inpumpad självsäkerhet.

Trots klimatfrågan, som gavs en skrämmande aktualitet genom sommarens översvämningar i Tyskland, har de gröna aldrig riktigt fått ordning på sin kampanj.

Till en del beror det här säkert på att partiets kanslerkandidat Annalena Baerbock har utsatts för de hårdaste angreppen från de politiska motståndarna och dessutom oftast varit utsatt för desinformation och direkta påhopp.

Redan i början av kampanjen hamnade man på defensiven och man lyckades aldrig ta tillbaka initiativet. Att socialdemokraterna plötsligt började ses som partiet som på allvar kan utmana kristdemokraterna, kostar dessutom de gröna röster.

Annalena Baerbock har i valdebatterna presenterat sig som mycket säker och sakkunnig, men det här har inte gagnat henne eller hennes parti värst mycket. I den stora allmänhetens ögon har hon ändå landat bakom kandidaterna Scholz och Laschet.

På slutmetrarna har de grönas kampanj i hög grad gått ut på att positionera sig för ett framtida regeringssamarbete med socialdemokraterna.

Valkampanj i Tyskland. Annalena Baerbock, Olaf Scholz, Armin Laschet
Bildtext Annalena Baerbock, Olaf Scholz och Armin Laschet

5. Svår regeringsbildning

Det tyska partifältet börjar i allt högre grad likna fältet i till exempel Finland. Länge stod de två folkpartierna, det vill säga kristdemokraterna och socialdemokraterna i storleksklasser för sig, men det här håller nu på att ändra, med allt svårare regeringsbildningar som följd.

Också i Tyskland börjar vi, åtminstone för stunden, vara i en situation där tre partier har ett stöd på omkring 20 procent. Därtill har vi ytterligare två partier mellan 10 och 15 procent.

Där universallösningen på det allt större partiutbudet och den större splittringen hittills har varit att bilda så kallade stora koalitioner bestående av CDU/CSU och SPD (tre av Merkels fyra regeringar), så börjar vi nu vara i en situation där de stora har blivit så små att de tillsammans inte längre får ihop majoritetsregeringar.

Det här betyder att regeringsförhandlingarna blir tuffare och drar allt längre ut på tiden. Det såg vi redan efter valet 2017 då Merkel först försökte få ihop en regering med de gröna och liberalerna, för att ändå sedan vara tvungen att förhandla med socialdemokraterna.

De tyska partierna kan alltså inte längre räkna med de standardkoalitioner man har vant sig vid, utan man måste vara beredd på en framtid fylld av alltmer svidande kompromisser.

Sex olika regeringsalternativ har i spekulationerna kastats fram som mer eller mindre möjliga alternativ efter valet, men vilken koalition det sist och slutligen blir är på förhand omöjligt att säga.

Allra först måste det klarna om regeringsbildaren är kristdemokrat eller socialdemokrat.

6. Rekordstor förbundsdag

Egentligen borde den tyska förbundsdagen bestå av 598 ledamöter. Under de senaste fyra åren har ledamöterna ändå varit hela 709 till antalet, vilket gör förbundsdagen till den största fritt valda parlamentskammaren i världen.

Varje väljare har två röster

Och förbundsdagen kommer sannolikt att bli större. Mycket större. I nuläget räknar man med över 800 ledamöter och inte ens siffran 900 ses som omöjlig.

Att ledamöterna hela tiden blir fler beror på den tidigare nämnda utvecklingen av partiernas inbördes förhållanden i kombination med det tyska valsystemet.

I valet till förbundsdagen har varje väljare två röster. Den första rösten går till en direktkandidat i den egna valkretsen, den andra till de partier som har satt upp kandidatlistor i valet.

Från var och en av de 299 valkretsarna sitter alltså en ledamot i parlamentet. De övriga 299 platsernas öde avgörs enligt hur stora röstandelar partierna har fått i valet.

Nu uppstår ofta en situation där vissa partier får in fler direktkandidater än vad partiets stöd egentligen berättigar till. Det här gäller i synnerhet kristdemokraterna som fortfarande får in en stor mängd direktkandidater trots att stödet för partiet har blivit mindre.

För att balansera upp situationen måste de övriga partierna kompenseras med tilläggsmandat så att förbundsdagens sammansättning ska motsvara valresultatet.

Tilläggsmandaten ser nu alltså ut att bli betydligt fler än i valet 2017 och då kostnaderna för ett XXXL-parlament exploderar, så kommer frågan om en reform av valsystemet sannolikt att landa på den kommande regeringens bord.

Diskussion om artikeln