Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kommentar: Förbundsdagsvalet i Tyskland – förändring på tyskt vis

Uppdaterad 27.09.2021 10:46.
Bildmontage. I bakgrunden syns Olaf Scholz och Armin Laschet. I förgrunden redaktör Johnny Sjöblom.
Bildtext Socialdemokraten Olaf Scholz lyckades besegra kristdemokraten Armin Laschet.

De tyska kristdemokraterna vaknade under måndagen upp till en ny dyster verklighet. Valet utan Angela Merkel vid rodret slutade för kristdemokraterna i ett historiskt dåligt valresultat. Efter en lång paus är nu socialdemokraterna igen största parti i Tyskland.

Förändring – ett ord som mer än ofta har figurerat i den tyska valkampanjen nu när förbundskansler Angela Merkel inte längre ställde upp för omval.

Och visst kom det i söndagens val till en förändring, som i synnerhet drabbade Merkels eget parti CDU och dess bayerska systerparti CSU.

I valet backade man med nästan nio procentenheter jämfört med valet 2017, ett val som inte heller bjöd kristdemokraterna på något lysande valresultat.

Söndagens resultat går nu i alla fall till historien som det för CDU/CSU sämsta valresultatet i förbundsrepubliken Tysklands historia.

Oberoende av om kristdemokraterna nu leder den kommande regeringen eller inte så måste man ta sig en allvarlig funderare över vad man efter personen Angela Merkel egentligen har att erbjuda väljarna.

Scholz tog efter Merkel

Men den förändring som valresultatet vid en första anblick kan tyda på är samtidigt också rätt skenbar.

Många av de röster som tidigare gick till Merkel och till CDU gick nu i stället till socialdemokraterna och i synnerhet till deras kanslerkandidat Olaf Scholz.

Intrycket att SPD igen är starkt är därför också delvis skenbart. Det är Scholz som är stark, inte partiet i sig. Åtminstone inte ännu.

Genom att undvika alla misstag och genom att iscensätta sig som en värdig statsman stod Scholz för en valkampanj i sann merkelsk anda.

Där hans kristdemokratiska motståndare Armin Laschet stövlade från en klumpighet till en annan gjorde den erfarne finansministern och vicekanslern Scholz inga större misstag.

Alla i Tyskland kommer fortfarande ihåg hur Laschet skrattade hjärtligt då han i somras besökte de översvämningsdrabbade områdena, men det är nog betydligt färre som över huvud taget har någon aning om vad Scholz har sagt under kampanjens gång.

Scholz kunde i vilket fall som helst presentera sig som det betydligt mer pålitliga alternativet när det nu i hög utsträckning också handlade om att få fram en efterträdare till Angela Merkel.

De egenskaper som nu tillmättes Scholz är dessutom hård valuta i val i Tyskland. Med löfte om kontinuitet, säkerhet och stabilitet kommer man oftast långt i ett tyskt val, i synnerhet bland den stora gruppen äldre väljare.

Jamaica eller trafikljus?

Samtidigt finns det ändå också en liten mängd riktig förändring inbakad i det tyska valresultatet. För första gången sedan Gerhard Schröders rödgröna regeringar kommer det nämligen nu att komma till en tidigare oprövad regeringsmodell på förbundsnivå.

Jamaica och trafikljus kallas de här modellerna i tysk politikjargong och benämningarna kommer från partiernas färger.

En trafikljusregering består på så sätt av de röda socialdemokraterna, de gula liberalerna och de gröna. Jamaicavarianten, som syftar på färgerna i landets flagga, är de två senare tillsammans med de svarta kristdemokraterna.

De Gröna och det liberala partiet FDP har utgående från valresultatet nu en stor makt i regeringsbildningen. Det är i praktiken de här två partierna som bestämmer vilket parti som ska leda regeringen och vilka kompromisser det här partiet måste gå in för.

De grönas kanslerkandidat Annalena Baerbock konstaterade igår kväll att Tyskland nu behöver en klimatregering och i tv-debatten strax därefter visade kristdemokraterna plötsligt ett stort intresse för att diskutera just klimatfrågor.

Det här kommer nu i hög grad att vara de kommande sonderingarnas och förhandlingarnas melodi. Den av herrarna Scholz och Laschet som kan erbjuda de båda mindre partierna de bästa villkoren blir kansler.

Mittenpartierna starka

En annan trend som kan skönjas då man ser på det tyska valresultatet är att partierna i den politiska mitten som helhet klarar sig bra.

Det delvis högerextrema partiet Alternative für Deutschland, som bänkade sig i förbundsdagen för fyra år sedan, backar nu med över två procentenheter. Det här är en trend som redan har setts i flera delstatsval under de senaste åren.

Också vänsterpartiet Die Linke, som har sina rötter i det östtyska enhetspartiet SED, gör ett mycket dåligt val och med 4,9 procent av rösterna kommer man den här gången inte ens över röstspärren på fem procent. Tack vare att man har några från valkretsarna direkt invalda ledamöter, kan man ändå sitta kvar i förbundsdagen trots det svaga resultatet.

De senaste årens ljudliga och synliga protester mot de tyska coronaåtgärderna har inte heller någon större inverkan på det tyska valresultatet.

Att det aldrig har handlat om någon massrörelse utan om en mycket ljudlig minoritet, bekräftas av det faktum att de nu i valet framgångsrika partierna i grunden alla har ställt sig bakom åtgärderna.

Att en flirt med ytterhögern inte gagnar de traditionella konservativa högerpartierna fick också CDU igen märka.

Med stort buller och bång gick den tidigare chefen för det tyska författningsskyddet Hans-Georg Maaßen till val som CDU-kandidat i delstaten Thüringen. Med Maaßens AfD näraliggande åsikter ville man plocka röster av AfD, som det hette.

Resultatet blev i alla fall nu att Maaßen förlorade klart mot den socialdemokratiske kandidaten Frank Ullrich, östtysk OS-guldmedaljör i skidskytte.

Det var dessutom med nöd och näppe som Maaßen ens klarade av att knipa fler röster än den lokale AfD-kandidaten.