27 år sedan Estonia sjönk: 7 viktiga saker har förbättrats, men vi får aldrig tro att vi är helt säkra på sjön
Den 28 september 1994 hände det som inte borde ha kunnat hända, då passagerarfärjan M/S Estonia sjönk söder om Utö i en svår storm.
Av de 989 personerna ombord dog 852, och bara 137 överlevde. Det är den största fartygskatastrofen i fredstid i Norden, och en av de största överhuvudtaget i världen sedan slutet av 1900-talet.
Under de 27 år som gått sedan förlisningen har det skett stora förbättringar i sjösäkerheten, delvis tack vare olyckan. Ändå får vi inte tro att allt är bra.
– Estoniakatastrofen var egentligen startskottet för allt arbete med att förnya och förbättra sjöräddningen och sjösäkerheten på Östersjön, säger Niklas Guseff, vicechef på Åbo sjöräddningscentral.
Guseff räknar upp sju viktiga förbättringar
1. Det ställs högre krav på fartygen. Sjösäkerhetsrutinerna, kraven på fartygens skick och tekniska besiktningar är på en helt annan nivå i dag.
2. Sjöräddningssystemen, där bland annat Sjöbevakningen ingår, har utvecklats. Beredskapen är på en helt annan nivå, liksom möjligheten att leda olycksarbetet.
– För 27 år sedan satt det exempelvis en ensam person i jour på Sjöräddningscentralen i Åbo, medan det nu är fyra personer dygnet runt.
3. Teknologin har gjort att man på Sjöräddningscentralerna nu har en lägesbild av alla fartyg som rör sig på Östersjön. Nu vet man var alla resurser finns som kan delta i en eventuell räddningsaktion.
– Då var det en lång tid oklart var exakt Estonia befann sig när hon sjönk, och de fartyg som närmade sig hade oklart vem som fanns var, säger Guseff.
4. Beredskapen att agera är på en högre nivå, eftersom det finns en klar lägesbild av vilka räddningsresurser och fartyg det finns i hela Östersjön.
5. Sjöbevakningens och sjöräddningens resurser har blivit bättre, med bättre båtar och helikoptrar.
6. Passagerarfartygens egna möjligheter att rädda personer ur havet har utvecklats. Då såg man det som viktigast att snabbt kunna evakuera människor från ett fartyg, men det fanns inga sådana resurser att lyfta upp personer ur vattnet.
7. Det finns planerade och inövade evakueringscentraler längs hela kusten. Myndigheter och frivilligorganisationer vet exakt var de ska vara beroende på var en olycka inträffar.
Ändå ska vi inte tro att allt är bra
– Vädrets makter kan man inte göra något år, inte heller åt dåligt sjömansskap - att man tar för stora risker i fel situationer.
Med dagens beredskap och utrustning, hur många skulle ha kunnat räddas i dag?
– Jag skulle vilja säga att alla skulle räddas, men det vågar jag inte lova. Och om en liknande olycka skulle inträffa i de förhållandena och på den platsen, en av de mest avlägsna platserna i Östersjön, så skulle det vara utmanande, säger Guseff.
Det senaste om Estoniaolyckan - vad vet vi nu? Gustaf Antell rapporterar från Estland
' /%3E%3C/svg%3E)
