Olli Jokinen drog det längre strået mot vännen Ville Peltonen – vingklippt Jukurit satte sina chanser mot HIFK

Olli Jokinen fick lämna Helsingfors ishall som vinnare. Hans Jukurit besegrade HIFK trots att laget ofta var tillbakapressat. Jukurit nätade på fem av sina tretton skott i matchen.

Tisdagskvällens enda match i ishockeyligan hade en speciell inramning. Olli Jokinen var under sin aktiva karriär en firad spelare i HIFK och guldhjälte våren 1998, och nu var han för första gången tillbaka i Helsingfors ishall som tränare för Jukurit.

Som extra krydda fanns också att den gode vännen Ville Peltonen nu basar för Helsingfors IFK.

– Det blir säkert en känslosam match för mig, sa Jokinen till Yle Urheilu inför matchen.

Jokinen tvingades mönstra ett lag utan viktiga kuggar som Pekka Jormakka, Jani Tuppurainen och Petrus Palmu men Jukurit fick trots det en flygande start på matchen.

Redan efter tre och en halv minut rann Markus Oden igenom efter en försvarsmiss och gjorde 1–0, och halvvägs in i första perioden prickade Otto Mäkinen in 2–0.

Och det tog inte slut där. Då några minuter återstod av den första perioden styrde Jarkko Immonen in 3–0 och gav samtidigt Peltonen och HIFK mycket att fundera på i den första pausen.

I mitten av andra perioden fick Jukurit sedan chansen att döda matchen helt. Laget fick spela nästan två minuter med fem mot tre men fick inte in pucken bakom Michael Garteig som byttes in efter gästernas tredje mål.

HIFK dominerade i långa stunder och sköt massvis med skott, men det krävdes ett friläge för att späcka nollan. Då Jukurit sumpade sitt numerära överläge kom Juha Jääskä fri direkt från utvisningsbåset och satte in 1–3-reduceringen.

Det målet gav HIFK lite medvind och i början av den tredje perioden kom ytterligare en reducering. Men när HIFK inte kunde förvalta sina lägen nätade Jukurit med hög procent. Teemu Pulkkinen gjorde 4–2 i powerplay efter 46.41.

HIFK fick sedan in en ny reducering men det var Jukurit som tog hand om poängen. Joni Jurmo fastställde slutresultatet 5–3 i tom bur.