Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Högt tempo, dålig lön, för många elever och haltande stödfunktioner – OAJ:s styrelsemedlem är inte förvånad över att många lärare vill byta jobb

Pennor på kateder i ett klassrum.
Bildtext De som arbetar med yngre barn är mest benägna att fundera på ett karriärbyte. Lönenivån hör till de vanligaste orsakerna.

Tidigare i veckan visade lärarfacket OAJ:s utredning att sex av tio lärare övervägt att byta bransch under coronapandemin. Det förvånar inte läraren och styrelsemedlemmen Linda Felixson.

Enligt utredningen är det dubbelt fler som funderar på karriärbyte nu än i våras. Situationen är värst bland med dem som jobbar inom småbarnspedagogiken och bland klasslärare. Den främsta orsaken är lönenivån.

Linda Felixson är lärare och medlem i fackorganisationens styrelse, där hon representerar Finlands svenska lärarförbund FSL. Utredningens resultat är inte främmande för henne.

– Det förvånar mig faktiskt inte alls. Nog har vi under en längre tid redan hört av lärare på fältet att man är trött och att arbetsbilden har förändrats ganska kraftigt.

Linda Felixson säger att hon själv också funderat på att byta jobb.

– Det är arbetsbilden som gör att man funderar på hur vardagen ska se ut.

Porträtt på kvinna med röd pageklippning, brun läderrock och jeans.
Bildtext Linda Felixson arbetar som lärare i Korsholm och är styrelsemedlemn i fackorganisationen OAJ.

Orsakerna är många – lärarna är få

Arbetsbilden har förändrats för både lärare och rektorer. Linda Felixson ser flera orsaker vakom utredningsresultatet.

– Arbetsuppgifter har kommit till, tempot ökar och coronapandemin har gjort sitt.

Hon nämner också att stödfunktionerna i skolan inte fungerar optimalt. Trots att antalet som överväger karriärbyte fördubblats sedan i våras, så tror Felixson att det i första hand handlar om problem som funnits en längre tid.

– Vi är helt enkelt för få händer ute i klassrummen och grupperna är för stora.

Linda Felixson vill se högre löner och en bättre arbetsbild.

– Vi behöver vara flera vuxna, ha lämpliga gruppstorlekar och få stödfunktionerna att fungera i praktiken i vardagen.

Det är möjligt att lösa problemen, men då måste det ske en förändring.

– Det handlar främst om att vi behöver få politikerna att inse att det krävs resurser,