Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Klimatsmart skogsvård samlade skogsägare till fältvandring i Västankvarn

Västnyländska skogsägare i en skog i Västankvarn.
Bildtext Västnyländska skogsägare diskuterar klimatfrågor med skogexperterna Annikka Selander och Pia-Maria Thomssen från Finlands skogscentral.

Hur vårdar man sin skog på ett klimatsmart sätt? Den frågan sysselsatte västnyländska skogsägare under en exkursion i skogarna i Västankvarn, Ingå, förra veckan.

Skogen är vårt gröna guld och har räddat Finlands ekonomi mer än en gång. Skogen är också en enorm kolsänka och tillväxten i de finländska skogarna har fördubblats på bara några decennier. Ändå ifrågasätts dagens skogsbruk från olika håll och det finns en beställning på klimatåtgärder också inom skogsbruket.

När Finlands skogscentral ordnade en fältexkursion i Västankvarn gårds skogar i förra veckan var det ett tiotal skogsägare som slöt upp för att höra mera och ventilera tankar om just klimatåtgärder i skogsbruk.

– Alltid går intressena inte hand i hand men om man tar hand om den goda tillväxten så tar man ju hand om kolbindningen, säger Pia-Maria Thomssen, projektchef för ett projekt som heter Klimatsmart skogsägare.

Målet med projektet är att ge skogsägarna aktuell och objektiv information om skogens kolbindning och om vilka faktorer som påverkar den. 

Pia-Maria Thomssen
Bildtext Pia-Maria Thomssen tycker att skogsägare bör få bestämma själva vilka skogvårdsåtgärder de vidtar i sina skogar.

Thomssens kollega på skogscentralen, skogsexpert Annikka Selander, påpekar att också skogsbruket kan bli bättre på att beakta klimatåtgärder men att man kan göra det på olika sätt.

– Det finns väldigt många vägar att gå men grunden är densamma: ju fler och större gröna träd, desto mer binder de kol.

Skog där kvällsljuset lägger sig i bakgrunden.
Bildtext Marken mår bättre och träden växer bättre när det finns olika trädslag i samma skog säger skogsexperter vid Finlands skogscentral.

Selander och Thomssen påpekar båda att åtgärder ska anpassas till de områden där skogen växer. De rekommenderar varmt att skogsägarna i högre grad skulle gå in för blandskogar, det vill säga i vanliga fall en blandning av tall, gran och björk i samma skog.

– Blandskogar är friskare, marken mår bättre och då växer träden bättre, säger Selander.

Annikka Selander i en skog.
Bildtext Annikka Selander är skogsexpert på Finlands skogscentral.

När träden växer bra är kolsänkan också som störst. Små plantor förmår inte lagra kol i större utsträckning vilket innebär att nyplanteringar släpper ut mer kol än de binder och är därmed kolkällor.

– Det räcker omkring 15 år tills en skog börjar fungera som en kolsänka, säger Selander.

Hon påpekar också att det finns över 600 000 skogsägare i vårt land och alla har sina egna mål och sätt att bedriva skogsbruk.

Ordförklaringar:

Kolbindning: Träden assimilerar, det vill säga binder koldioxid från atmosfären med hjälp av solens strålningsenergi och bildar kolföreningar som de lagrar i virket.

Kollager: Träden och marken utgör tillsammans kollagret i skogen där kol har lagrats.

Kolsänka: Om skogens kollager blir större inom en tidsperiod, dvs. kol binds mera än vad som frigörs, fungerar skogen som en kolsänka.

Kolkälla: Om kol frigörs fortare än binds (t.ex. i en skog i underproduktion eller en plantskog) är det fråga om en kolkälla.

Koldioxidavtryck: De utsläpp en viss produkt eller verksamhet förorsakar.

Kolneutralitet: En situation där utsläppen och sänkorna är lika stora.

Källa: Finlands skogscentral, projektet Klimatsmart skogsägare

Olika intressen kan kombineras

Selander upplever att det är fullt möjligt att bedriva ett hållbart skogsbruk som ger en ekonomisk avkastning både för skogsägaren och för samhället men som samtidigt beaktar klimatmål och kolsänkor.

God skogsvård håller bäst i alla väder.

― Annikka Selander, Finlands skogscentral

Skogens kolbindning är som kraftigast då tillväxten är som starkast, oftast när träden är mellan 30 och 60 år gamla.

– När vi har skogar i olika utvecklingsskeden så hålls balansen ganska bra, säger Selander.

Nej till förbud

Varken hon eller Thomssen upplever att det finns någon orsak att begränsa skogsägarnas rättigheter att själva avgöra hur deras skogar sköts. Ingen av dem förespråkar ett förbud mot kalavverkningar.

– Vi behöver alla sätt att avverka. Jag ser det inte som en förbättring ifall man helt förbjuder ett sätt att bruka skogen. Kontinuerlig beståndsvård är jättebra på vissa ställen men på vissa andra ställen passar kalhyggen bättre. Man borde beakta växtplatsen och beståndet istället för att utesluta en metod helt och hållet, säger Thomssen.

Västnyländska skogsägare på en föryngringsyta i Västankvarn.
Bildtext Deltagarna i skogsexkursionen inspekterar en förnyelseyta med tvååriga tallplantor.

Däremot uppmanar Thomssen gärna skogsägare som slutavverkat att snabbt se till att det uppstår ett livskraftigt nytt plantbestånd.

– Det är också viktigt att man sköter plantskogen genom gräsbekämpning och slyröjning, det vill säga det som gör att plantorna börjar växa och växer till stora träd. Det igen ökar möjligheten att välja vilka slutprodukter man kan få av skogens träd, säger Thomssen.

Välväxande friska skogar är alltid klimatsmarta.

― Annikka Selander, Finlands skogscentral

De som önskar bevara kolsänkan längre kan också förlänga skogens omloppstid så att man inte slutavverkar då värdetillväxten är optimal utan istället väntar med avverkning åtminstone så länge beståndet är friskt.

Absolut kan man ju också skydda sin skog och låta den vara. Vi behöver alla slags skogar.

― Pia-Maria Thomssen, Finlands skogscentral

Selander är kritisk till tankesättet att skogsbruket ska korrigera samhällets andra utsläppskällor.

– Man tycks inte vara beredd att på andra områden i samhället justera sin verksamhet utan tänker att skogarna kanske räddar oss, säger hon.

Det här är också en fråga som engagerar deltagarna i skogsvandringen.

– Skogsvårdsmetoderna har ju varit under diskussion under en längre tid. Metoderna har ju varit väldigt fokuserade på virkesproduktion medan klimatfrågorna inte varit i fokus. Det är bra att skogsbruksmetoderna blir mångsidigare, säger Mikael Aminoff från Rilax gård i Bromarv.

Mikael Aminoff
Bildtext Mikael Aminoff ser att det finns orsak att se över skogsvårdsmetoderna.

– Kanske det finns behov att göra förändringar, funderar Peter Norrman, men tror ändå att kalavverkning fungerar bäst på många områden.

– Kalhyggen ser ju fula ut de första åren, men sådant som vi planterade för 12-13 år sedan börjar nog se ganska stort och fint ut nu.

Peter Norrman
Bildtext Peter Norrman är inte beredd att överge kalhyggen till förmån för kontinuerlig beståndsvård.

Pia-Maria Thomssen påpekar att det också finns olika möjligheter att skydda sin skog och att det är ett bra alternativ om målsättningen är att i första hand lagra kol. Sådana skogar behövs också.

– Om man enbart vill att skogen ska lagra kol så är det säkert bäst att man helt låter bli att hugga den, men med tanke på den inverkan det skulle ha på vår ekonomi, vårt samhälle, näringsliv och hela vår framtid så skulle jag nog inte uppmana alla att låta bli att avverka i sina skogar, säger Thomssen.

Projektet klimatsmart skogsägare ger mer information om hur skogarna kan dämpa klimatförändringen här.

Diskussion om artikeln