"Det lyckades med bra övertalningsförmåga" – många frivilliga hjälper DUV i Västra Åboland

Den här veckan är Veckan för personer med tal- och kommunikationssvårigheter. Den firas 4–10.10. Alla kan inte tala, men alla kan kommunicera. I Finland finns det cirka 65 000 personer som har olika grad av tal- eller kommunikationssvårigheter.

I Åboland stöds personer med tal- och kommunikationssvårigheter bland annat av DUV-föreningar, men det kan ibland vara svårt att hitta tillräckligt mycket frivilliga som ställer upp och hjälper.

På måndagen blev det klart att DUV i Kimitonejden slås ihop med DUV i Västnyland. En av orsakerna är att man på Kimitoön haft svårt att hitta folk som engagerar sig i föreningen. Trycket på dem som arbetar inom DUV i Kimitonejden blev för tungt.

Det kunde tyckas att DUV i Kimitonejden skulle ha hittat ett närmare samarbete med DUV i Västra Åboland, men enligt ordförande Ann-Sofie Holmberg i Västra Åboland har Kimitonejden och Västnyland sedan länge haft en bra dialog, så man diskuterade inte ens samarbete inom Åboland.

– Jag ser att det är en bra lösning för att de stöder varandra, så de kan hitta på mera program och samarbeta, säger Holmberg.

Också i Västra Åboland hade man en tid svårare att hitta frivilliga, men Holmberg är glad över att föreningens nya fritidskoordinator Anna Ilmoni lyckats engagera nya frivilliga.

– Det lyckades med bra övertalningsförmåga. Och sedan när man hade hittat en, så kanske den hade någon bekant. Det gällde att hitta de rätta personerna, säger Holmberg.

Frivilliga behövs för all verksamhet

För frivilliga behövs. DUV-föreningarnas uppgift är bland annat att se till att medlemmar med intellektuell funktionsnedsättning får en meningsfull fritid. Det kan vara anställda vid boendena, anhöriga eller andra som vill hjälpa i DUV:s verksamhet.

I Västra Åboland är man aktiva med mycket program, både fortlöpande verksamhet och enskilda programpunkter. För boende från Pargas och från Åbo har man exempelvis simning, bowling, sångklubbar, spelkvällar och halloweenpyssel.

Under coronaepidemin gällde det att hitta på alternativa program, eftersom man inte alltid fick träffas, eller grupperna fick inte blandas.

Nu då coronarestriktionerna lättats planerar man istället lite mera program, som att gå på ishockeymatch och ett läger i Koupo på våren. Där får man komma bort från vardagen

– Det är som en liten semester. Det viktigaste är att de får träffa varandra och andra i samma situation. Då får de en viss självsäkerhet att bättre klara av vardagliga situationer, säger Holmberg.