Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

När framtiden blir till aska – en roman om ett Sverige mitt i klimatkrisen

Jens Liljestrand vid ett träd i dyster stämning
Bildtext Jens Liljestrand skriver fram ett Sverige i kaos.

Visst har de hört sirenerna på avstånd och märkt att det inte kommer något vatten ur kranen. Men först när väggen av rök syns bland träden på andra sidan sjön inser familjen i Jens Liljestrand roman Även om allt tar slut att deras semester inte kommer att blir vad de tänkt sig. Ingenting blir som de tänkt sig. För det som händer är otänkbart i Sverige.

Även om allt tar slut utspelar sig under en vecka i slutet av augusti och början av september när gräset överallt är sönderbränt och inte en fågel hörs. Hettan ligger som ett lock över allting och människorna söker svalka i luftkonditionerade utrymmen.

Skogsbränderna härjar i norra Sverige och snart har halva landet brunnit och lämnat tiotusentals svenskar utan el eller tak över huvudet. Snart bryter kravaller ut i de större städerna när butikerna hålls stängda.

Verkligheten överträffar fiktionen

– Klimatkrisen accelererar med sådan fart att det är omöjligt att säga vad som är ett realistiskt scenario om ett eller fem eller tio år. Nu i somras medan jag skrev klart romanen kom gigantiska skyfall i Tyskland som gjorde att hela samhällen spolades bort och hundratals människor avled av regn. Ungefär samtidigt var det bränder i västra Kanada där hela samhällen försvann. Västra Kanada är ju nästan samma breddgrader som Sverige och Finland. Så det händer ju saker idag som hade varit fullständigt orealistiska för fem år sen, säger Liljestrand.

Suuri kelluva tavararöykkiö. Taustalla rinteessä torni.
Bildtext De tyska floderna visade sin styrka och förstörde flera gamla stadscentra.

Hade någon målat upp den typen av scenarier för fem år sen hade hen beskyllts för att vara en total klimatalarmist. Senast 2018 hade Sverige historiskt stora skogsbränder när det brann i Västmanland. Så att det skulle förekomma mycket större bränder inom de kommande tio åren är inte uteslutet, varken i Sverige eller i Finland.

Det är väldigt svårt att skydda sig mot skogsbränder ifall det blir en så långvarig torka att förnan, det vill säga det lager organiskt material som ligger på marken, blir riktigt torrt. Då kan det brinna länge och bli så kallade megaskogsbränder.

– Jag tror att vi måste leva med den insikten att det kan bli så när som helst. Just nu pågår historiskt stora skogsbränder i Kalifornien och härom året dog tre miljarder djur i skogsbränder i Australien. Så en framtidsvision av stora skogsbränder i Skandinavien är ingenting konstigt, påpekar Liljestrand.

Nerbrunnen skog, marken tävkt av grå aska och endast grå trädstammar kvar.
Bildtext Svensk skog efter skogsbrand.

Varför ville du skriva en roman med klimat som tema?

– Jag använder själv inte ordet klimatångest. Jag tycker att ordet ångest degraderar känslan. Ångest använder man för att få klimatkänslorna att framstå som neurotiska, något man borde gå i terapi för. Jag har inte klimatångest. Däremot känner jag väldigt stor rädsla, sorg, skam och också raseri. Raseri inte minst mot dom beslutsfattare världen över även i Sverige och Finland som har låtit det gå så här långt, trots att kunskapen har funnits i generationer.

Att skriva romanen var för Jens Liljestrand ett sätt att sätta ord på de känslorna, att gestalta paniken, sorgen, men också viljan till motstånd.   

Folk på landet kontra stadsbor

Även om allt tar slut är inte en idéroman där personerna håller långa tal om vad som borde göras. I stället agerar de kortsiktigt i panik, eller bläddrar lamslaget i sin mobil. Liljestrand skriver med en intensitet som gör att man vill veta vad som kommer att hända med dessa personer och inte kan sluta läsa. Det är både fascinerande och förskräckande.

Vi måste lära dem att det värsta inte är vad naturen kommer göra mot oss. Det värsta är vad vi kommer göra mot varandra

― André Hell, frustrerad fiktiv tonåring

Motsättningar uppstår när de som bor i norra Sverige tycker att sommargästerna från söder borde åka hem illa kvickt. Medan de som inte kan åka hem för att vägarna är stockade och tågen inte går inte kan förstå varför samhället inte kommer dem mera till hjälp.

pärmen till Även om allt tar slut

– Jag vill inte komma med pekpinnar. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har en debatt kring klimatkrisen och att folk som söker information om klimatkrisen söker sig till forskning. Min roman är inte ett inlägg i klimatdebatten, det är en gestaltning av människans villkor under klimatkrisen, vår existentiella vilsenhet.

Hur vi upplever klimatkrisen är en subjektiv fråga beroende på var vi befinner oss på planeten och i livet. Även om allt tar slut är bland de första romanerna om klimatkrisen på svenska. Den skildrar fyra huvudpersoners tankar och känslor inför en situation de aldrig varit i tidigare.

Skönlitteratur behöver inte trösta

– Jag tycker att det är viktigt att kulturen ser den uppgift som finns, att vi lever i klimatkrisens epok i människans historia. Och då är det viktigt att kulturen tar rollen att gestalta de känslor som finns och sätta ord på de enorma utmaningar och problem som människan står inför utan att försöka trösta människor. För skönlitteraturens roll är inte att trösta, men däremot ge människor verktyg till att förstå sin situation.

Klimatdemonstration i Stockholm.
Bildtext Bildens ungdomar har inget med romanens demonstranter att göra.

I boken bildar de klimatdemonstrerande ungdomarna ett hot mot samhällsfreden. När allt ser ut att gå illa, passar de på att späda på kaoset med anarki. Men en av huvudpersonerna, den 14-åriga Vilja lever upp till situationens krav.

– Hon är ingen klimatkämpe, tvärtom uppfattas hon som en ganska egoistisk flicka som tänker mest på sig själv. Men hon blir kär och den här förälskelsen ger henne viljan att leva. Den får henne att agera på sätt som blir konstruktiva. Hon vill fortsätta sitt liv även om allt tar slut.

I romanen finns en generationskonflikt där de vuxna inte är kapabla att agera konstruktivt. Familjefadern påminner starkt om pappan i Ruben Östlunds film Turist, han som springer sin väg när snöskredet överraskar familjen.

... om en man över fyrtio utan synliga handikapp talar svenska utan brytning är det i princip alltid han som bestämmer oavsett var du befinner dig, glöm aldrig det

― Vilja von der Esch, fiktiv tonåring gör en iakttagelse

Liljestrand tänker sig att många vuxna idag lever med en dubbelhet. Å ena sidan vill man gärna bekämpa förändringarna för man vill skapa så bra villkor som möjligt för sina barn, att dom ska få uppleva en ålderdom där det finns rent vatten, mat och trygghet. 

Men å andra sidan vill man också att de ska ha det bra nu, att de ska få äta kött, bo i varma sköna hus, att de ska få resa och se världen – nu. Här finns en dubbelhet där långsiktigheten skaver mot tanken att ge barnet den bästa möjliga uppväxt. Hur gör jag det om jag vid varje steg måste tänka på klimatet? 

Även om allt tar slut är en av de första romanerna på svenska där klimatkrisen är en drivande kraft. Att klimatkrisen spelat en så liten roll i vår samtidslitteratur hittills är förvånande.

Däremot finns det flera skildringar av dystopier och apokalyps för vi har tydligen lättare att föreställa oss undergången. De flesta stora religioner innehåller en domedag eller ett harmageddon där allting tar slut. 

Men ju äldre jag blir, desto bättre förstår jag hur helvetet är en tröstande myt om rättvisa för det kommer ju inget straff, ingen vidräkning, domedagen är mänsklighetens kollektiva livslögn för tiden bara fortsätter även om allt tar slut

― André Hell

– Det är svårare för oss att föreställa oss en situation där vi ska fortsätta finnas trots enorma problem. Om vi tar den situation vi lever i idag där varje år på den här planeten är varmare än föregående år. Hur kommer det fungera om tio-tjugo år om det fortsätter vara varmare och varmare? Det är mycket svårare att föreställa sig än att allting tar slut. Att vi och våra barnbarn ska leva och ha en vardag med de här problemen överallt omkring oss, det är mycket svårare. Men jag tror att det faktiskt måste vara vår uppgift!

Diskussion om artikeln