Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Torbjörn har kämpat med sin manlighet sen barnsben – ”Det är skrämmande att gå sin egen litenhet till mötes”

Uppdaterad 10.10.2021 11:54.
Torbjörn Anderssén i hatt
Bildtext När jag hörde om metoo blev jag berörd, säger Torbjörn Anderssén. Men som man var jag potentiell förövare och kunde inte medverka i rörelsen på samma villkor.

När Torbjörn Anderssén var liten ville han bli en riktig man, en byggare som kunde fixa det mesta. Men då han inte ens kunde spika en koja föll hela världen ihop: "Om jag inte blir en riktig man, så vad blir jag istället?" 

Som vuxen drogs Torbjörn till både feminismen och metoo, men inte heller där kände han sig hemma då han inte var en av kvinnorna. Som man bar han automatiskt rollen som potentiell förövare och då gick det inte att delta på samma villkor tyckte han, och till slut blev också Gud ett problem. Gud blev en macho-gubbe och en krigarkung med alltför höga krav på Torbjörn.

Se programmet "Konsten att vara man” på Arenan: 

På landsbygden där Torbjörn bodde som barn såg han upp till de självsäkra, humoristiska pojkarna och ville bli som dem även om de tidvis kunde vara elaka. 

- En man förväntas leva inom ganska strama ramar, säger Torbjörn. Man ska få på käften och så ska man kunna ge på käften också. 

Fastän vännerna ofta sårade honom fortsatte Torbjörn beundra dem för att han behövde förebilder. Och då han själv inte kunde leva upp till deras manliga standard såg han till att hänga med dem på behörigt avstånd så det inte skulle märkas ifall någon stötte ut honom. Samtidigt höll han sig så pass nära att han fick en skärva acceptans. 

Hemmet var tryggaste stället

Men mest var världen en plats han ville hålla sig långt borta från, och hemma kände han sig trygg med sin familj och alla sina böcker. Där visste han vad som gällde.

Här är det lugnt och tryggt, här behöver jag aldrig låtsas vara någon annan. Och mommo struntar i om jag kan bygga kojor eller inte.

Att sen bli vuxen och åka in i militären blev en grymt omvälvande upplevelse och Torbjörn säger att han skulle ha cyklat hem tillbaka genom hela landet om han bara fått. 

- Jag gick militären till slut, men det bröt ändå ner mig. Jag var där utan att klara av det. 

Att se andra män som inte heller klarade den militära världen kunde trösta Torbjörn mitt i eländet. 

- Det var inte fint av mig att känna så, säger han. Men då någon annan bröt ihop var det åtminstone inte jag. 

Ville bli feminist

Först när Torbjörn började studera vid Åbo Akademi upptäckte han att det också fanns andra typer av män än de han beundrat på landsbygden. Då blev det lite lättare att leva och i samma veva lade han dessutom märke till feministerna som dök upp här och där. Och han började beundra dem. 

Problemet var bara att Torbjörn inte kunde brottas med samma frågor som feministerna brottades med. 

- Jag förstod att de kände sig förfördelade av ett system som bygger på manlig makt. Och eftersom jag själv är man kan många tänka att jag redan har en färdig maktposition, och då blir det lite kluvet att vara feminist. De behövde inte mig och jag hade inte riktigt nån funktion där heller. 

Samma upplevelse fick Torbjörn under metoo-hösten 2017. 

- Jag blev berörd av alla berättelser, men som man kunde jag inte heller medverka i den rörelsen på samma villkor.

Till och med Gud är macho

För Torbjörn som känt sig både utsatt och bristfällig som man hela livet igenom blev det som en dubbel bestraffning att nu dessutom ses som en potentiell förövare. 

Han saknar liknande öppna rörelser bland män, men tycker samtidigt att det inte är konstigt att män så ogärna vill framställa sig själva som offer eller vädra sina personliga trauman offentligt. 

- Till och med Gud är ju en machogubbe, säger Torbjörn. En hotfull kung som drar i krig och slungar eld och bestraffar. 

Enligt Torbjörn manifesteras manligheten som både krävande och hård redan i bibeln, trots att Jesus står för nåd och människokärlek där. 

- Kristus borde ju vara min förebild eftersom han framställs som så försonande mot alla som står utanför. Men han är också strikt och ställer ribban väldigt högt för vem som får vara hans lärjunge. Han känns lite hotfull hela Kristus.  

Förlåtelse är ändå något som vi borde eftersträva. Förlåtelse och diskussion.

Idag vet Torbjörn inte ens om han har några förebilder kvar. Åtminstone så har han kommit fram till att han inte måste leva upp till sina tidigare förebilders kvaliteter för att själv vara en riktig mänska. Det räcker med att vara den han är. 

- Var vi än befinner oss måste vi ta ställning till att det finns andra mänskor. Både i de sociala sammanhangen och ute på nätet. Det är klart att man alltid kan spela en roll och leka en mänska och ha attityder som man innerst inne inte står för. Men förr eller senare tvingas man ut ur den bubblan, oavsett om man spelat sin roll på en chat eller i verkligheten.