Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

“Att ta itu med oförrätterna mot samerna är en fråga för övriga Finland” – sannings- och försoningskommissionen för samer ska starta i höst 

Pauliina Feodoroff står på en bakgård.
Bildtext Pauliina Feodoroff, som medverkat i expertkommittéer som förberett processen i Finland, säger att det är viktigt att gå igenom det som hänt, men också att fundera på vad som händer just nu. 

Sannings- och försoningskommissionen för samer väntas inleda sitt arbete ännu i år, men bland många samer är förväntningarna låga. Utan att ingripa i de strukturella problem som finns i dag kan kommissionen inte lyckas, säger samiska aktivisten Pauliina Feodoroff. 

I flera länder har man startat sannings- och försoningskommissioner som utrett övergrepp som begåtts mot minoriteter. Flera nordiska länder har också beslutat att reda ut oförrätter mot samerna. Norges kommission är redan i gång och också i Sverige tillsattes en kommission i fjol.

I Finland har processen stampat på ställe i flera år, men i höst väntas kommissionen starta.

Syftet med sannings- och försoningskommissionen är att utreda diskriminering och kränkningar av samernas rättigheter, såsom till exempel tvångsförfinskningen. 

Pauliina Feodoroff, regissör och skoltsamisk aktivist, säger att det är viktigt att gå igenom det som hänt, men också att fundera på vad som händer just nu. 

– Samer vill se strukturell, grundläggande förändring i de sätt som finska staten assimilerar samerna, förhindrar oss från att utöva vår egen kultur och framför allt gnager sameområdet i kanterna för att förvandla det till råvaror. Så länge som det pågår kan ingen förändring ske, säger Feodoroff.

Lång process

De sista förberedelserna för sannings- och försoningskommissionen görs nu under ledning av statsrådets kansli, och kommissionen väntas kunna inleda sitt arbete i höst. I årets budget har regeringen reserverat drygt två miljoner euro för projektet. 

Sametingets ordförande Tuomas Aslak Juuso säger att sannings- och försoningsprocessen är viktig, men att den i sig inte är någon orsak att fira. 

– Kommissionen måste inledas eftersom man inte har kunnat lösa de här frågorna tidigare och för att de kräver stor uppmärksamhet, säger Juuso. 

Tuomas Aslak Juuso
Bildtext Sametingets ordförande Tuomas Aslak Juuso säger att andra samiska frågor som nu är oavgjorda, såsom revideringen av sametingslagen, också kan ha en stor inverkan på hur framgångsrik sannings- och försoningsprocessen är.

Liksom flera andra frågor som rör samer har sannings- och försoningskommissionen varit på många tidigare regeringars bord. Redan 2017 kom regeringen Sipilä överens om att det som då kallades enbart en försoningsprocess ska inledas så snart som möjligt. 

Ett år senare utredde man också vad samerna anser om en sådan process. Enligt den rapport som sammanställdes tycker många samer att kommissionen i sig är en god idé, men många tvivlar på att staten har en genuin, uppriktig vilja att genomföra processen för samernas bästa.

Konkreta åtgärder efterlyses

Veli-Pekka Lehtola, professor i samisk kultur vid Giellagasinstitutet vid Uleåborgs universitet, tror att förväntningarna på kommissionen hos många samer vid det här skedet är låga. Kommissionen måste kunna bygga upp det förtroende som den finska staten har rivit ner, säger Lehtola.

Från samernas synpunkt ser den finska statens agerande ut som att vänster hand inte vet vad höger hand gör

― Veli-Pekka Lehtola

– Från samernas synpunkt ser den finska statens agerande ut som att vänster hand inte vet vad höger hand gör. Under det senaste årtiondet har vi sett flera beslut och projekt som varit dåliga för samerna, såsom till exempel Ishavsbanan, fiskeavtalet för Tana älv och misslyckandet att ratificera ILO-konventionen. 

Att man nu samtidigt börjar tala om försoning är motsägelsefullt och skapar misstänksamhet, säger Lehtola. Många är också trötta på diverse kommittéer och utskott som tillsätts men som aldrig leder till något konkret. 

– Om man vill vinna samernas förtroende kunde kommissionen göra något överraskande, till exempel införa konkreta åtgärder redan under kommissionens gång. 

“Övriga Finlands ansvar att reda upp”

Pauliina Feodoroff, som medverkat i expertkommittéer som förberett processen i Finland, säger att sannings- och försoningsprocessen är mycket ovanlig i finsk kontext eftersom de flesta finländare vet så lite om samernas historia eller den lagstiftning som gäller samer. Det skapar ett slags vakuum i relationen mellan samerna och den finska staten.

– Finland är en ganska ung nationsstat och nästan 90 procent av samernas område är i statens besittning. Därför finns det ett starkt men osynligt intresse för Finlands stat att styra och ha makt över inte bara samiska området men också oss som människor, över hur vi ska använda de här markerna och över hur vi ska berätta vår historia. 

Alla som blivit utsatta för någon form av våld vet att terapi inte räcker om våldet fortsätter

― Pauliina Feodoroff

Att utreda och åtgärda oförrätterna mot samerna är framför allt en fråga för det finska samhället överlag, säger Feodoroff.

– Alla som blivit utsatta för någon form av våld vet att terapi inte räcker om våldet fortsätter. Men det verkar inte passa in i Finlandsbilden att vara förövare mot den mindre. Finnarna och finlandssvenskarna måste granska sin egen jag-bild utan att det behövs en same som berättar om vad hen tvingats utstå.

Sametingslagen ska stärka självbestämmanderätten

Tuomas Aslak Juuso säger att andra samiska frågor som nu är oavgjorda, såsom revideringen av sametingslagen, också kan ha en stor inverkan på hur framgångsrik sannings- och försoningsprocessen är.

– Kan sannings- och försoningsprocessen komma i gång i en atmosfär där man respekterar samernas rättigheter som urfolk, och där det finns en äkta chans för förändring? säger Juuso.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har konstaterat att Finland brutit mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter eftersom Högsta förvaltningsdomstolens godkännande av personer till Sametingets vallängd inte var förenligt med Sametingets beslut.

Sametingets första möte. Ordförande Tuomas Aslak Juuso längst fram på bilden.
Bildtext Sametinget är samernas parlamentariska församling i Finland.

Juuso säger att det bristande förtroendet är en stor fråga, men att det långt är upp till regering och riksdag att bestämma om hur man respekterar samernas rättigheter. 

– Vi förväntar oss att eftersom Finland har förbundit sig till att främja urfolkens rättigheter så förverkligas detta också på det nationella planet. Revideringen av sametingslagen är en viktig aspekt, säger Juuso. 

Ingen same i kommittén

Kommissionen består av fem medlemmar, varav statsrådet har valt två: ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen och Lapplands tidigare landshövding Hannele Pokka. Sametinget har utsett två medlemmar, läromedelsförfattaren Miina Seurujärvi och Heikki Hyvärinen, långvarig tjänsteman vid Sametinget. Skolternas byastämma utsåg Irja Jefremoff.

Redan innan kommissionen har startat har dess sammansättning fått kritik eftersom ingen av dess medlemmar är same.

Tuomas Aslak Juuso säger att han kan förstå kritiken, men påpekar att valprocessen varit transparent och att valen bygger på de förslag som samerna själva tagit fram och därmed har samernas förtroende.

Pauliina Feodoroff står på en bakgård.
Bildtext Pauliina Feodoroff säger att hon valt att tro på den potential som finns i kommissionen.

Också Pauliina Feodoroff säger att de tre kommissionärer som Sametinget och Skolternas byastämma har utsett har ett djupt förtroende bland samerna.

– De har alla jobbat för det samiska samhället och har en inblick i bägge världar. Därför kan de bygga förståelse mellan dem med hjälp av fakta och forskning och bygga broar mellan staten och våra folk. Att vi valt de här kommissionärerna och valt att delta i den här processen är en stark signal om att vi tror på processen, säger hon.

Att kommissionärerna inte är samer kan också vara en fördel. 

– Med lite ironi kan man säga att finnar oftast har lättare att tro andra finnar, så i den mån är det helt på sin plats, säger professor Veli-Pekka Lehtola. 

Internationell trend?

Sannings- och försoningskommissioner har inrättats i cirka 40 länder, den kanske kändaste av dem i Sydafrika, där kommissionen i slutet av 90-talet granskade de oförrätter som skett under apartheid.

I Norge pågår just nu sannings- och försoningsprocess att utreda följderna av förnorskningspolitiken för samer och kväner, och i Sverige började en kommission för tornedalingar, kväner och lantalaiset sitt arbete i år. 

Pauliina Feodoroff nämner den kanadensiska sannings- och försoningskommissionen som ett gott exempel. 

Hon citerar kommissionens ordförande Justice Murray Sinclair, som konstaterat att en kommission inte ensam kan förändra allt, men det är en början till en process vars mål är att det sker en grundläggande förändring i relationen mellan Kanada och dess urfolk. 

– Jag har valt att tro på den potential som finns i sannings- och försoningskommissionen, i att det finns möjlighet till att en liknande transformation kan ske i förhållandet mellan Finland och samerna. Jag tror fortfarande på att information har vikt, och sanning har vikt. Om vi bygger våra beslut på fakta och sanning kommer det att innebära en annorlunda verklighet än den vi nu lever i.