Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Högre statsskuld har normaliserats i och med krisen: "Det har blivit allmänt accepterat att staten behövs för att stimulera med lånade pengar"

Uppdaterad 12.10.2021 13:07.
Christer Lindholm, en man utan hår sitter på en bänk vid Aura ås strand.
Bildtext Nationalekonomen Christer Lindholm i Åbo

Balansering av statsfinanserna anses oftast vara en mätare på hur väl en regering lyckats med sin ekonomiska politik i Finland. När pandemin slog till blev budgetunderskott och ökande statsskuld plötsligt ändå lika mycket vardag som munskydd på bussen. Frågan är om det finns en återgång till tiden före pandemin. Det tror inte nationalekonomen Christer Lindholm som menar att staten kommit tillbaka med besked.

– Jag vågar påstå att vi nu bevittnar ett paradigmskifte. I och med pandemin har det blivit allmänt accepterat att staten behövs i synnerhet i extrema krissituationer för att rädda ekonomin genom stimulanspolitik som finansieras med lånade pengar, säger Lindholm.

Kontrasten till tiden efter eurokrisen 2010-2011 är påfallande. Medan EU, med Tyskland och Norden i spetsen, då snabbt införde budgetdisciplin för att “normalisera” läget, ser den aktuella pandemin ut att ha stuckit hål på ortodoxin. 

– I Europa kan man säga att en vattendelare varit att Tyskland, som hela efterkrigstiden motsatt sig den sortens politik, nu stimulerat den egna ekonomin med betydande summor.

Senast ekonomin genomgick en allvarlig kris i Europa var åren efter finanskrisen. Eurokrisen visade med all oönskvärd tydlighet att det behövs överstatlighet för att rädda ekonomier som råkar i akut krisläge. Det eftersom EMU-medlemskapet utesluter devalveringar och räntepolitiken är gemensam.

Då återstår endast finanspolitiken som instrument, vilket leder till att budgetunderskotten ökar i en krissituation. För att inte skuldkrisen skulle svämma över till en bankkris för hela unionen, måste krisländerna räddas.

Samtidigt genomfördes dock drastiska krav på budgetdisciplin och anpassning av länder som erhöll krishjälp. Idag är det allmänt erkänt bland ekonomer att nedskärningspolitiken förvärrade återhämtningen den gången. Det kan vara en orsak till att också Tyskland ändrat sin linje.

Att Tyskland ändrat linje har också gjort det lättare för fiskalt konservativa länder som Finland att frångå den traditionella linjen. Följden har varit att till exempel budgetramen sprängts, något som är exceptionellt i Finland.

Omöjligt med ständigt ökande underskott

I pandemins kölvatten har också mer radikala ekonomiska teorier, som säger att underskott och statsskuld inte egentligen är så allvarligt, fått mera gehör än tidigare. Att tillåta ständigt växande underskott för att finansiera löpande utgifter är ändå knappast hållbart på sikt.

– Till slut blir det omöjligt att få lån eller så växer räntorna till astronomiska nivåer. Då går det till slut som för Grekland.

Lindholm säger ändå att det för Finlands del inte finns orsak till oro just nu. Eftersom tillväxten kommit igång i Europa och i Finland, betyder det att statens skatteintäkter också kommer att öka och underskottet att lappas. 

De tidigare reglerna om en tillåten nivå på statsskulden har också lagts på is i EU. Men det i sig är inte så avgörande.

– De här reglerna på en tillåten gräns på 60 procent har alltid varit helt orealistiska för många euroländer. Medeltalet för statsskulden var 98 procent av BNP i slutet av fjolåret bland euroländerna, bland vilka det finns extremfall som Italien som har en statsskuld på 120 procent av BNP. Men det i sig betyder inte något för gränsen på 60 procent är helt godtyckligt vald.

Ideologi styr ofta debatten

En klar gräns för hur hög en statsskuld kan vara existerar alltså inte. I allmänhet kan större länder med en större ekonomi leva längre med ett underskott.

Men i nuläge kommer man inte ifrån att det är nordeuropeiska länder som står för inkomstöverföringar inom unionen. Det här blev uppenbart åter med pandemin och EU:s återhämtningspaket. Finland hör också till de länder som betalar. Åtgärden var ändå viktig.

– Debatten här var emellanåt lite skrattretande eftersom den var så ensidig. Man var väldigt fokuserad på vad det kostar utan att tala om hur viktig den inre marknaden är för Finland. Och för att undvika möjligtvis ödesdigra konsekvenser för den inre marknaden var paketet nödvändigt.

Trots de olika rationella ekonomiska argumenten som framförs när man talar om statsfinanserna, går känslorna ofta heta. På våren höll regeringen på att falla på grund av tvister som gällde utgiftsramarna, och inkomstöverföringarna inom EU har väckt hetsig debatt. Att det blir så handlar enligt Lindholm mycket om ideologi.

– Det handlar inte ens ofta i första hand om ekonomiska argument, utan mycket om ideologi. Och då brukar debatten blir känslosam.